Min 3-åring hatar min nya partner

Min sambo drog från mig när våran yngsta dotter var 10 veckor gammal. Jag fick då reda på att han hade träffat sitt livs kärlek veckan efter att han gjorde mig (planerat) gravid och han var otrogen med henne under hela min graviditet utan min vetskap. Vi har även en äldre dotter på 3 år. När yngsta dotterna var ca 20 veckor så köpte min förra sambo och hans kärlek hus tillsammans. Hon har också två barn i ungefär samma ålder som våra.

Det har varit ett katastrofalt år, jag vill inte ens gå in på hur jag har mått men mitt i allt så träffade jag en kille som kändes rätt ok. Vi har nu träffats ca 7 månader, men är särbos och det är 1,5 år sedan separationen skedde med min förra sambo. Grejen är den är min äldsta dotter (3,5 år) HATAR denhär nya killen. Dottern har ju varit med under hela separationen, sett att jag mått otroligt dåligt, mått dåligt själv, inte vetat vad hon ska tycka om pappan, om mig, om lillasyster osv. Pappan bara försvann (nja, han är inte så intresserad av barnen faktsikt) och in kommer en NY kille och TAR mamman. Klart att det känns. Minsta dottern lider inte alls av det.

Svårigheten ligger i hur jag ska tackla detta. Min 3-åring visar starkt hur mycket hon hatar nya killen, är arg på honom, vill inte ens titta på honom, skriker ofta "ta inte min mamma", hon går emellan ifall jag och nya killen skojbråkar (tex kittlas och jag skriker sluta på skoj). Nya killen gör ALLT för att få 3-åringens förtroende, men nu har det gått till den gräns att han nästan bara blir irriterad på henne för allt han gör är bara så fel fel fel enligt henne. Jag försöker visa för dottern att jag älskar dem båda två. Nya killen har föröskt få med dottern på saker som bara dom två ska göra, men hon vägrar, vill bara vara med mig. Detta är oerhört slitit för mig. Nu när jag äntligen träffat en ok kille och fått tillbaka aptiten på livet så slåss jag nu med andra saker. Jag gör allt för mina barn och skulle aldrig offra en kille för dem, men hur gör man i dethär läget? Jag blir bara mer irriterad på killen också eftersom han börjar bli arg på dottern nu, då kanske det inte blir lättare att få hennes förtroende... Pust.

Hej!
Din dotter reagerar förstås på den svåra separationen från sin pappa och försöker nu att ta kontroll över tillvaron genom att inte släppa in någon ny som kan förstöra din och hennes relation. Hon generaliserar allt svårt med separationen med din nya kille och då vet hon (tror hon) hur hon ska hantera det och ha det under kontroll.
Men eftersom hon är ett litet barn och inte har koll på allt så tycker jag att ni ska fortsätta att som vuxna visa henne var skåpet ska stå.
Allt är inte fråga om vad hon vill.
Jag tror att din killes uppvaknande ilska är väldigt sund. Han och ni gör allt för henne, men det duger ändå inte.
Du kan hjälpa honom att få den plats han förtjänar i familjen. Kanske kan han hämta på dagis, vara hemma själv med henne när du är borta, åka till aktiviteter, eller hälsa på någon tillsammans. Ge inte henne valet. Då får han visa att han är pålitlig och står för att han vill vara med henne.
Abdikera inte och låt henne bestämma. Det är inte bra för henne i det här fallet.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark

Min 3-åring hatar min nya partner

INNEHÅLL