Vuxna "styvbarn" hatar mig

Att dina ungar inte har problem är väl inget konstigt. Det var inte deras föräldrars äktenskap som kraschade av otrohet. Det är ni två som satt er själva i den här situationen, vad trodde nu? Att de skulle tycka om dig? 

Ja,till barnens försvar..har ni ju gått bakom ryggen på deras mamma? Och då vänder de sin ilska mot dig..sina föräldrar försvarar man alltid.
Däremot är det bara upp till din sambo att erkänna att han felat och sätta reglerna ihop med dig i ert hem. Han ska inte acceptera att de behandlar dig illa.

Blir det ingen ändring,skulle jag välja att vara särbo.   

Som flera redan har skrivit så är de vuxna nog till att förstå hela situationen. 

Därav får du ilskan. Du satte dig i situationen, deal with it.  

Och? Det här har ju pågått i många år och de har ju sett er pendla fram och tillbaka och vet att du är orsaken till att deras föräldrar skildes. Tror du i din vildaste fantasi att de skulle tycka om dig som varit med om att förstöra allt? 

Är i samma situation som dig. Jätte jobbigt. Jag inledde en relation med min sambo 6 månader efter att hans ex flyttat ut, men att jag är en orsak till deras skilsmässa är både exet och barnen övertygade om. Kommer egentligen överens med de båda yngre barnen (runt 20år) men de är inte intrsserade av att bygga på nån relation med mig. Jag mår lite dåligt av det men ska absolut inte tvinga nån att umgås med mig. Den äldsta (en tjej) som jag aldrig ens träffat eller pratat med skrev sms till mig några år sen med en massa personliga angrepp och svärord. Det tog min sambo nio månader att bryta med henne. Varje gång hon ringde så kallade hon mig för alt möjligt skit, att hon hatade mig osv. Jag var jätte sårad att min sambo inte bröt med henne tidigare. Till slut sa han att han gärna vill ha en relation till henne men att han inte tänker prata med henne så länge hon håller på som hon gör. Det var 3 år sen och hon fortsätter att hata mig. ( får vi höra från syskonen) Jag tyckte att min sambo var en mes som inte kunde stå för vår relation. Nu kan han stå för vår relation men det har skadat våran relation en hel del. Jag har tex svårt att lita på att han vill skydda vår relation i alla lägen. Du måste prata med din sambo, NU. Att du blir överkörd i ditt egna hem är inte OK. Är barnen otrevliga mot dig i ditt egna hem så ska de inte komma dit. Då kan din man träffa de nån annanstans.

Så ni var inte ihop i två år innan han skiljde sig??

Jag kan förstå att de inte har någon respekt för dig alls. Och du verkar inte ha gjort särskilt mycket för att få den heller?
Ska han be om lov för att hans egna barn ska komma och hälsa på??  

Oj, var ni endast vänner i två år utan att "göra" någonting med varandra? Starkt gjort och starkt gjort att han lämnade fru och barn för en vän. 

Jag var faktiskt inte ironisk... utan jag menade det jag skrev. Jag tycker att det är starkt gjort och då vet man också att man tagit rätt steg. 

Bor dina egna barn så pass nära till att de kan komma hem till er med kort varsel? I så fall kan du väl ringa dem nästa gång sambons ungar kommer? De måste ju ha lika stor rätt som sambons barn att hälsa på. Då är de inte fyra mot en längre och det funkar inte för dem att frysa ut dig. Ni fyra uppför er naturligtvis trevligt och artigt Tanken är att du inte hamnar i underläge på samma sätt och det blir snarare de som skämmer ut sig om de uppför sig illa. Kanske kan det ge din man lite perspektiv, eller få sönerna att åka hem tidigare.

Jag håller inte med om att känslor för någon annan fungerar som en katalisator. Det är snarare en konsekvens av att äktenskapet går igenom en svacka, eller någon är inte lika kär längre. Då öppnar man sitt sinne för att låta någon annan att göra intryck på en. Varje äktenskap har sina brister såsom varje människa har sina brister. Särskilt bristerna hos en person finns där redan från början, men gärna förbibses i förälskelsefasen.