Anonym (Såå trött)

Äldre 9 Dec 15:31

252 svar

Vuxna "styvbarn" hatar mig

Hjälp! Hur hanterar man sambons vuxna barn när de hatar en? Träffade min sambo för 5 1/2 år sen. Han var gift men lämnade henne när vi känt varann ca 2 år. Han skilde sig och bodde hos mig 1 år. Gick sen tillbaka för att få ordning på sin relation till sina 3 söner, som var jättearga! 6 mån senare kom han tillbaka, vi köpte hus och allt verkade lösa sig. Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket. Jobbigt för mig eftersom de tar stor plats, tränger undan mig. Och han låter det ske, blir arg på mig när jag blir ledsen. De vuxna barnen är oartiga mot mig. Svarar knappt på tilltal och visar ingen vilja att skapa en relation med mig. Sambon är sur för att jag mår dåligt av att träffa hans otrevliga barn. Vill inte träffa dem mer än nödvändigt, ändå envisas han med att ta hit dem ofta. De stannar få ca 2 dygn och innebär att jag blir helt utfryst och tvingas in i sovrummet... De tar all plats. Är så besviken och förbannad på min sambo som kör över mig och gång på gång tar hit ungarna utan att ens fråga mig om det är ok! Det är ju även mitt hem!! Vi är i 50-års åldern och hans söner är 24,22 och 20. Jag har också 3 barn sedan tidigare. Vuxna de också och uppför sig som vuxna, så där finns inga problem. Vad ska jag göra? Mår så dåligt av att bli "överkörd" i mitt eget hem. Är jättestressad av detta och det påverkar mina känslor för sambon negativt att han är så okänslig för mina känslor och behov.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-12-20 12:04
Jag har förklarat för min sambo hur dåligt jag mår av att han tar parti för barnen mot mig. Möter ingen förståelse, tvärtom får jag kritik för att jag inte passar upp på dem! Lika bra att få det klarlagt... fick höra att han inte vill ha "någon gnällig kärring"! Så nu är förlovningen bruten, förhållandet över och jag vet inte hur jag ska orka igenom julen. Mina barn kommer på julafton och hans på juldagen. Rena mardrömmen!
Sambons barn lär bli överförtjusta över mitt nederlag. De vann! Känns väl bra för de styvmors-hatare som kommenterat min tråd också antar jag.
God Jul

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 16:29

#6

Tack ni som svarat på ett trevligt sätt. Er andra begriper jag mig inte på, varför dessa spydigheter? Haft en dålig dag?

Ett förtydligande - att vi träffades ett par år innan han tog steget och skilde sig betyder inte att vi gått bakom ryggen på någon. Även om barnen är arga på mig - borde vara det på pappan tycker jag - så borde det väl lugna sig någon gång? De är ju vuxna!

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 16:32

#7

Måste tillägga att sambons barn är väldigt osjälvständiga och tajta med pappa. 22-åringen är mest ok och har ett eget liv. De båda andra bor hemma än hos mamma och tycks inte ha några planer på ett eget liv...

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 20:58

#15

Måste säga att jag förvånas över att så mångas reaktioner på mitt inlägg är så aggressiva. Visst det var inte lyckat att bli så kär i en gift man, och kanske skulle jag lagt benen på ryggen och sprungit direkt. Men kunde inte tro att vuxna människor skulle vara så enormt omogna som dessa pojkar är, ja just pojkar. Är ju mest besviken på min sambo som mesar mot ungarna istället för att stå upp för mig och vår relation. Han fattar inte ens att han gör fel. Tar ingen hänsyn till mig när han utan förvarning kommer hem med en eller flera. Jag får bara anpassa mig????. Gång efter gång. Sen är han arg för att jag går undan efter nåt dygn, för det är så påfrestande.

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 21:22

#17

Tack "ge er". Skönt med någon som förstår????

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 21:50

#23

SweeneyTodd vad är ditt problem? Stackars hatiska människa...

Jag skulle gärna prata med "barnen" men det är svårt när de knappt svarar på tilltal. Det blir liksom ingen dialog hur mycket jag än försöker. Och sambon är mycket konflikträdd när det gäller ungarna. Han fjäskar så jag blir spyfärdig. Antar att den bild han gav av en stark man var fel...

Ska försöka följa rådet att inte gå undan utan istället ta plats. Trots att det är svårt för jag är en diskret person och barnen tycks vara vana vid att ta plats och bli uppassade.

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 23:21

#34

Life skrev 2012-12-09 22:54:12 följande:

Kära TS, mitt inlägg var inte menat som ett påhopp utan mer en allmän suck då trådar som denna där otrohet skapar problem ofta bemöts med total oförståelse när omgivningen reagerar negativt på ens otrohet. Jag tycker absolut inte att barnens beteende som du beskriver är acceptabel på något sätt, hade de betett sig så i mitt hem hade de åkt ut, oavsett vem de var eller vilken historia vi hade tillsammans.

Om min man var otrogen mot mig med en annan kvinna så visst, det är väl honom jag borde skälla på och inte kvinnan men vart har folks vardagsmoral tagit vägen? Precis som att bara för att det ena är fri och oberoende skiter man fullständigt i allas andras känslor - i det här fallet hans familj. Varför struntar vi i andras känslor? Inleder förhållanden med människor som redan har ett? Tja, säger inte att TS egentligen betett sig sämst här - påpekar bara att jag förstår varför många reagerar på situationen.

Tycker dock att de runtom TS verkar agera som riktiga rötägg, mamman beskriver du inte så mycket men barnens reaktion hör väl ihop med hennes. Stå på dig i ditt eget hem, där borde din man faktiskt ha mer förståelse men jag misstänker att han mår dåligt över hur han gjorde slut med sitt ex - inte det optimala sättet att göra slut på. Hans dåliga samvete spökar mest här tycker jag det verkar som, svårt att lösa situationer som denna då jag förstår bitterheten hans familj känner över situationen men att ta ut dem helt och hållet på dig känns väldigt omoget. Kanske du borde sätta dig ner med din karl och förklara för honom precis hur du känner, att du blir "utputtad" i ditt eget hem? Vad säger han när du förklarar för honom?

Absolut har sambon dåligt samvete, och vrider ut och in på sig själv för att bli poppis igen hos barnen, på min bekostnad. Tycker det är så svagt. Hans ex är såklart hatisk mot mig så visst har barnen hört skitsnack. Märkligt bara att hon inte var arg på honom, bara på mig. Knäppt tycker jag. Hon skaffade sig snabbt en ersättare, tycker inte synd om henne precis.

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 11:45

#42

Anonym skrev 2012-12-10 10:52:02 följande:

Så ni var inte ihop i två år innan han skiljde sig??

Jag kan förstå att de inte har någon respekt för dig alls. Och du verkar inte ha gjort särskilt mycket för att få den heller?
Ska han be om lov för att hans egna barn ska komma och hälsa på??

Nej vi var inte ihop. Vi hade känt varandra i 2 år innan han vågade ta steget och skilja sig.

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 11:53

#44

Life skrev 2012-12-10 10:42:36 följande:

År efter år? Men herregud, hur länge har det här pågått? I någon ände får de väl ändå lägga ner sitt krig mot dig... Känns ju nästan lite bisarrt alltihop. Om mamman dessutom är lycklig och har hittat en ny så finns det väl ingen anledning till att fortsätta bråka om det? Gjort är ju gjort och man kanske inte är stolt över det men man måste ju faktiskt kunna lägga saker bakom sig. Kan man inte det bearbetar man känslorna på fel sätt. Känns nästan som att dessa personer fastnat i tankebanorna att de ska vara arga på dig bara för att, finns inga vettiga argument kvar utan bara ett invant beteende de inte försöker ta sig ur.

Nu vet ju inte jag allt som sagts och gjorts men har det gått flera år skulle ag allvarligt fundera över om jag tycker det är värt det. Jag tror att du helt enkelt också ramlat in i det här invanda beteendet att gå undan - sluta med det. Menar inte att ni ska bli kaxiga mot varandra utan är du i ett rum så är du där, läs en bok och flytta inte på dig. Sitter du i soffan och de kommer dit så varsågod, de får sitta bredvid men flytta dig inte. När din sambo tar hem dem utan att förvarna så berätta att du gärna vill att han berättar innan så du vet vad som händer. Du kanske helt enkelt diskret måste markera ditt revir en aning men för den skull inte få barnen att känna sig ovälkomna. Jag antar att direkta diskussioner med barnen är uteslutet? Kan ni prata med varandra? Ta en fika? Är så trött på folk som fastnar i tankegångar och helt enkelt inte kan se längre...

Eländet har pågått länge, ca 4 år. Först vägrade barnen kontakt med pappan också och hotade att bryta med honom. Det är först det sista året som de kommit på besök. Jag härdar ut några timmar, men när det blir flera dygn är det jättejobbigt. Problemet blir värre ju mer de är här, för då ökar konflikten mellan mig och sambon. Jag står ut med deras hat, men inte dåligt bemötande i vårt hem. Där blir det outhärdligt, för man har ingenstans att ta vägen. Otroligt stressande.

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 11:54

#45

Anonym skrev 2012-12-10 11:47:37 följande:

Oj, var ni endast vänner i två år utan att "göra" någonting med varandra? Starkt gjort och starkt gjort att han lämnade fru och barn för en vän.

Suck...

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 14:53

#51

Anonym skrev 2012-12-10 14:44:42 följande:

Bor dina egna barn så pass nära till att de kan komma hem till er med kort varsel? I så fall kan du väl ringa dem nästa gång sambons ungar kommer? De måste ju ha lika stor rätt som sambons barn att hälsa på. Då är de inte fyra mot en längre och det funkar inte för dem att frysa ut dig. Ni fyra uppför er naturligtvis trevligt och artigt Tanken är att du inte hamnar i underläge på samma sätt och det blir snarare de som skämmer ut sig om de uppför sig illa. Kanske kan det ge din man lite perspektiv, eller få sönerna att åka hem tidigare.

Önskar de gjorde det. En bor hyfsat nära men de andra bor långt bort. Känner mig väldigt låg och ensam i lejonens kula efter ytterligare en helg med dessa godingar...

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 12 Dec 21:26

#73

Tack ska ni ha för era tips och råd . Jag ska samla krafter och säga ifrån. Man ska inte behöva ta dåligt bemötande från någon egentligen, och absolut inte från folk som är gäster i ens hem - inte ens sambons ungar.
Är väl lite orolig att sambon "väljer" barnen och förhållandet tar slut. Jäkligt löjligt egentligen, det är ju för tusan vuxna människor! Fast gör han det så kan det ju kvitta alltihop också. Undrar om detta är vanligt? Någon som vet?

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 15 Dec 12:22

#138

Ess skrev 2012-12-15 10:10:46 följande:

Alla har en barnsligsida som vi får trycka undan ibland. 20 åriga "barn" har så pass stora krav på sig både i skolan och ev på jobbet, att dom måste agera vuxet, annars hade dom varit helt körda.

Men som jag ser det så är de största misstagen som ts sambo har gjort de att han flyttade tillbaks till familjen ett tag. Istället för att visa att, jag anser att jag gjort rätt och prata med barnen om hela situationen. Han skulle tagit på sig hela ansvaret för separationen som ett val HAN gjort. Nu ser dom det som hennes fel och han är så feg att han bara glider med på en räkmacka, för att fortsätta va populär.

Men jag anser att det minsta kravet på de vuxna barnen är att OM dom ska komma hem till sin pappa så SKA dom va normal artiga mot ts, annars så kan dom hålla sig borta och pappa får träffa dem ute på ett fik istället.

Hade jag varit ts hade jag blivit riktigt förbannad och kastat ut allihop om/när dom burit sig illa åt, även mannen. Sen hade han haft ett allvarligt samtal att vänta sig när han kom hem igen.

Är och har varit både arg och ledsen. Mest förbannad på sambon som inte tar sitt ansvar för situationen utan lastar mig för att det inte blir bra med ungarna. Har fått massor av kritik för att jag stundvis dragit mig undan. Man orkar ju inte hur mycket som helst. Rejäla gräl har vi haft. Vi kommer inte längre. Han tycker jag ska "bjuda till" - dvs fjäska för dem så att de tycker bättre om mig! Men det är omöjligt för mig att fjäska för människor som behandlar mig illa. Oavsett omständigheter. Dödläge. Kommer nog bli så att jag undviker att träffa dem om det går, annars kommer stressen att ta kål på mig.
Är verkligen besviken på sambon som är alldeles för beroende av sina barn och extremt konflikträdd när det gäller dem. Får fundera på om jag verkligen vill ha ett liv där jag alltid är nerprioriterad...

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 15 Dec 13:17

#143

Lilje skrev 2012-12-15 12:53:34 följande:

Försök hitta någon som inte redan är gift nästa gång. :)

Skulle knappast göra om misstaget

Anonym (Såå trött) Trådstartaren

Äldre 15 Dec 13:22

#144

Anonym (Hmm) skrev 2012-12-15 12:59:28 följande:

Om jag skulle hypotetiskt tänka hur jag hade sett på pappas "nya" och om deras förhållande hade inneburet en söderslagning av vår familj, hade jag lugnt avskytt och föraktat hans nya kvinna oavsett jag var 10, tjugo eller 57 år.

Hon hade aldrig kunnat räkna med att bli vän med mig och jag hade aldrig dolt mitt förakt. Så tänker ungdomarna som jag, så kan du lika gärna ge upp och hålla dig undan när de är på besök.

Har verkligen svårt att förstå hur någon kan vara så trångsynt som du och somliga andra här. Ni har nog aldrig varit i en svår situation och då är det såå lätt att döma andra. Kanske är du bara ung och oerfaren?

Vuxna "styvbarn" hatar mig

INNEHÅLL