Vuxna "styvbarn" hatar mig
Iam skrev 2012-12-13 17:49:41 följande:
Snarare låter det som att du är lika illa uppfostrad som sönerna i Trådstarten. Kan man inte unna sina föräldrar lycka och välgång så anser inte jag att man har rätten att kalla sig son eller dotter. Fast kom igen, ts låg antagligen med deras pappa medan han ännu va gift med deras mamma. Något måste de i alla fall ha inlett för att han skulle ha lämnat sin fru för en kvinna han endast är vän med känns mindre troligt. Det är inte alls konstigt att de är aviga mot ts då. Jag hade då inte unnat min pappa lycka med kvinnan han bedrog min mamma med de närmsta decennierna. Hade förvisso varit så pass hövlig jag varit tvungen till men jag hade då inte bjudit till ens ett litet gram extra. Hade min pappa först skiljt sig och sedan gått vidare hade situationen varit helt annorlunda. Och vad är detta skitsnack om att älskarinnan inte bär skuld mot den bedragne? Måste man vara släkt eller vänner för att man ska ha moralisk plikt att bete sig omtänksamt och vänligt mot folk? Medverkar man i något som man vet kommer såra en tredje part djupt så är man skyldig. Precis som de som ser på när andra mobbar men håller käft är skyldiga till att det fortsätter. Ramlar din mormor och bryter benen och jag kliver över henne och fortsätter så har jag ingen skuld till att hon blir liggande då eller? Va fan, jag försöker behandla alla som jag själv vill bli behandlad, kända som okända. Det här "jag har ingen personlig relation till henne så att jag villigt hoppade in i en gärning som rasar hela hennes liv är helt ok!!" Går mig att kräkas lite mentalt på mänskligheten..