• Essien

    Vuxna "styvbarn" hatar mig

    Anonym (Såå trött) skrev 2012-12-12 21:26:35 följande:
    Tack ska ni ha för era tips och råd Glad. Jag ska samla krafter och säga ifrån. Man ska inte behöva ta dåligt bemötande från någon egentligen, och absolut inte från folk som är gäster i ens hem - inte ens sambons ungar.
    Är väl lite orolig att sambon "väljer" barnen och förhållandet tar slut. Jäkligt löjligt egentligen, det är ju för tusan vuxna människor! Fast gör han det så kan det ju kvitta alltihop också. Undrar om detta är vanligt? Någon som vet?

    Ts, det är nog ganska självklart att han kommer välja sina barn före dig om det dras till sin spets. Det skulle de allra flesta föräldrar göra oavsett om deras barn är små eller vuxna. Så om du inte är redo för det resultatet skulle jag inte be honom välja. Men jag måste fråga, hur var er relation innan han lämnade sin fru för dig? Var ni fysiska med varann? Var ni öppna mot varann om era förälskade känsor? Jag tror att det vore bra om du faktiskt berättar hur det hela gick till istället för att dra till med att deras äktenskap var dåligt och att han välde att lämna osv. För sönernas ilska mot dig kommer ju kanske ifrån att deras pappa uppenbart träffade någon annan INNAN han lämnade deras mamma. Och det hat som då uppstår är mkt bekvämare att projicera på en utomstående som man själv aldrig har älskat - dig.

    Så om du vill får du gärna förtydliga om ni inledde någon sorts relation över vänskapsgränsen INNAN han lämnade sin fru eller om han lämnade sin fru och SEDAN fann intresse för dig. Det låter ju mystiskt att han skulle ha skilt sig helt utan en tanke på dig och sedan fallit pladask dagen efter skiljsmässan så det är nog därför vissa här inne antar att ni inledde ngt innan skiljsmässan. Om det var så det gick till kan jag nog tyvärr meddela att sönerna aldrig kommer att tycka om dig, kaaanske acceptera med ilska i blicken men hur lite du än vill se det så har även du behandlat deras mamma illa. Och lojaliteten mot henne kommer garanterat leda till att du aldrig blir vänligt bemött med ärlig välvilja, tyvärr.

    Så hur ligger det till, var ni strikt vänner och sedan skiljde han sig och DÅ fann ni varann eller fann ni varann innan skiljsmässan opch agerade på det (att BESLUT om skuljsmässa redan tagits av mannen utan att hans fru visste om det än räknas inte riktigt).      
  • Essien
    Ess skrev 2012-12-13 16:06:57 följande:
    Det är inte alls självklart när det gäller vuxna människor. Att man måste välja barnen när det gäller småbarn som inte kan klara sig själva är självklart. Men väljer du bort din partner för dina vuxna barn, vad kommer att hända? Jo, barnen kommer inte och hälsar på speciellt ofta för dom är upptagna med sina familjer och göromål. Din partner dumpade du ju, så du kommer att bli tämligen ensam.

    I ts fall verkar mannen INTE välja henne, isf hade han prioriterat hennes mående redan nu. är det verkligen svår matematik? skulle en så pass stor konflikt uppstå mellan min partner (som vi nu låtsas inte är mina barns far) och mina barn så väljer jag barnen. En partner kan man träffa ny, barnen skulle jag aldrig säga upp kontakten med. Trist att du har en så futtig relation med dina barn, min hela släkt är mycket tajt och umgås varje vecka mer eller mindre. Jag pratar med och besöker mina föräldrar ofta, men ja så har ju inte alla det.
  • Essien
    sextiotalist skrev 2012-12-13 17:11:58 följande:
    Sambons ex lever med en man som sambons barn inte gillar, ja, hon valde mannen, men hon träffar sina barn ändå, men för det mesta inte hemma hos henne. OT, jag är inte det minsta avundsjuk på din tighta relation till släkten, jag har inget behov av att ha sådana relationer, jag tycker det är lagom med ett samtal med min mamma en gång i veckan och att träffas 3-4 ggr per, passar mig perfekt.    

    Nu var det inte sig jag svarade så din eventuella ickeavundsjuka är inte spec i intressant. Kvinnan du snackar om har ju båda kvar så hon har ju faktiskt inte VALT mellan någon enligt mig. Att välja man ELLER barn förutsätter att man kapar kontakten med ena parten. Hon har ju bara valt att träffa barnen på annan plats. Sen är det ju inte jätteintressant hur jag eller sina bekanta gör ändå, ts mans beteende visar rätt klart vem han skulle välja av de han fjäskar sig brun för och den han låter övriga behandla illa utan att lufta ett finger.
  • Essien
    Ess skrev 2012-12-13 21:04:43 följande:
    Det största problemet är snarare att barnen aldrig kommer att acceptera en partner, dom har redan fått övertaget och är inte mogna för det ansvaret. Sedan är det mannen och inte ts som skapat konflikten genom att va flat och inte först förklarat och sedan vid behov ställt ned foten rejält. Så trots att din barn är utflugna med egna liv, så kommer du att bocka, niga och slänga ut din partner om dom befaller det? Kommer du själv att kräva av dina barn att göra sig av med en partner du inte riktigt är kompatibel med?

    Nu är jag tillsammans med barnens far så den situationen är rätt abstrakt för mig. Men om vi låtsas att jag inte var det och det hela går ut på att barnen inte gillar mannen och mannen inte gillar barnen så väljer jag barnen framför mannen. De skulle aldrig befalla det för jag har uppfostrat normalt funtade barn utan det är ett val jag själv skulle göra utifrån situationen. Och är det så att jag bedrar deras pappa och sen flyttar ihop med min älskare så skulle jag ha den största förståelsen för att de inte vill ha med varken honom eller mig att göra mer i livet. Är det så att det finns en affär i bakgrunden för ts så nej, då kommer barnen antagligen vara väldigt bittra väldigt länge. Just älskarinnan är nog omöjlig att tycka om i det läget, det betyder inte att en "oskyldig" kvinna inte kommer accepteras senare. Jag har förstått att du inte skulle välja som mig, du tycks ha erfarenheten att utflugna barn är några som kommer på tvångsbesök någon gång av skuldkänslor men så ser inte mitt liv ut. Att du petar in att jag skulle niga för deras befallningar påverkar mig inte eftersom mina barn inte är sådana, det kanske dina är eftersom du gör sådana antaganden. Bara att beklaga och jag förstår varför du skulle välja bort dom. Nu tog ts upp frågan utifrån SIN situation och efter vad hon beskriver så ser jag en klar rangordning i familjen där barnen kommer långt före ts. Så i hennes fall lär hon bli den som petas om hon nu skulle ställa ett ultimatum.
  • Essien
    sextiotalist skrev 2012-12-14 09:59:54 följande:
    Känslor försvinner inte, men att bli vuxen innebär att man hanterar dessa känslor vuxet. Sedan är man inte alltid vuxen, man kan ibland bete sig som en 5-åring, absolut. Men då kommer det vuxna in, man inser att man inte borde bete sig så och kan också då skärpa till sig. Jag har träffat folk som betett sig rejält illa mot mig, en av de möter jag ibland genom mitt arbete, och nog sjutton har jag uppfostran och är vuxen nog att bete mig som folk, fast känslomässigt vill jag helst slänga en het kopp kaffe på honom varje gång jag ser honom, ja, han betedde sig rent förjävligt mot mig.   

    Men kom igen, hur vuxna och mogna brukar 20åriga män vara överlag??
  • Essien
    sextiotalist skrev 2012-12-14 10:10:36 följande:
    Det har du fullständigt rätt i, de flesta kring 20 är ganska omogna. Men tillräkligt vuxna för att lära sig hantera sitt uppförande.

    Tveksamt skulle jag nog säga ;)
Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig