Iam skrev 2012-12-15 13:58:04 följande:
Varför kan du inte svara på detta som jag skrev:
Låt oss säga att du är gift.
Förhållandet är egentligen inte så bra, du mår inte bra. Du är inte lycklig.
Du vill hitta en väg ut men vågar inte riktigt... Har blivit hemmablind, och väljer trygghet före lycka..
Du vet, man vet vad man har men inte vad man får..
Så träffar du en människa som får dig att se världen i färger igen.
Ni har inget fysiskt förhållande, men denna människa får dig att le, att skratta och att känna lycka.
Du inser att det du lever i inte är det liv du vill ha och väljer att skilja dig.
När skilsmässan är klar väljer du att inleda ett förhållande med den andra människan, den som fått dig att må så bra igen.
Du tar hem denne till dina föräldrar... Och hoppsan.
Det var ingen bra ide.
Pappa kallar dig för Hora och slänger ut er båda med huvudet före, för att i nästa stund bjuda in ditt ex.
Och det skulle du tycka var fullt rimligt?
Det jag ovan i tråden diskuterar är hur jag hade sett på en förälders nya partner. Jag säger inte att det är det rätta utan hur jag hade valt att agera.
Du drar paralleller med hur föräldrar agerar mot sina vuxna barns nya förhållande och lite högre upp i tråden vuxnas agerande mot barn. Det är inte det jag talar om därför är det ingen idé att svara. Gör en ny tråd så kan vi ta den diskussionen där.