• Anonym (Hmm)

    Vuxna "styvbarn" hatar mig

    Om jag skulle hypotetiskt tänka hur jag hade sett på pappas "nya" och om deras förhållande hade inneburet en söderslagning av vår familj, hade jag lugnt avskytt och föraktat hans nya kvinna oavsett jag var 10, tjugo eller 57 år.

    Hon hade aldrig kunnat räkna med att bli vän med mig och jag hade aldrig dolt mitt förakt. Så tänker ungdomarna som jag, så kan du lika gärna ge upp och hålla dig undan när de är på besök.  

  • Anonym (Hmm)

    Mina känslor och det sätet jag skulle välja att uttrycka dem, har inget att göra med "bra sätt att uppföra sig", "moget" eller rent av "förnuft". Utan det är det sätt jag hade känt inför och handlat mot den person som trängt sig in i mina föräldrars liv. Den partnern som trängt sig in i vårt liv hade jag aldrig förlåtet utan alltid hållit mig långt ifrån. Till exempel skulle hon aldrig ens fått tänka tanken "farmor" till mina barn. Eller morfar, om det hade varit så.

    Men jag säger inte att det är fel att agera annorlunda bara att jag aldrig hade accepterat denna nya partner. 

  • Anonym (Hmm)

    Nej, jag är inte ung utan det är bara mina tankar hur jag hade agerat om situationen skulle uppstått. Mina föräldrar är döda men så hade jag handlat. Likadant hade jag aldrig kunnat ha en god och gemytlig relation med min mans nya partner.

  • Anonym (Hmm)
    Iam skrev 2012-12-15 13:27:46 följande:
    Och då anser du även att andra ska få agera på sina känslor mot dig och dina barn, utan att blanda in sunt förnuft? 
    Så om någon tycker illa om ditt barn så är det ok att ignorera och mobba ut det barnet?
    Eller är det bara du som har rätt att bete dig så? 

    Om jag hade trängt mig emellan i en familj hade jag fått räkna med att inte hamna i topp på popularitetslistan. Hade jag blivit accepterad hade det varit stort och fint gjort av dem. Jag talar endast från min synvinkel som "barn". 
        
  • Anonym (Hmm)
    fluu skrev 2012-12-15 13:31:22 följande:
    Tja,du har förstört deras liv. Förväntar du dig verkligen att de ska gilla dig? Man känner av när förälderns partner tycker sig vara viktigare och lägger sig i relationen till föräldern. Det är bra att din sambo slår vakt om sin relation till barnen och biter ifrån mot dig. Gör han inte det har han snart ingen relation till sina barn....
    Jag håller med!
  • Anonym (Hmm)

    Jag talar om känslor och att välja att faktiskt inte tränga bort dem. Utan stå för att man verkligen avskyr en person. Det är inte vad vi kallar "vuxet" eller "moget" utan vad jag hade valt att göra mot en förälders nya partner som han/hon tränger sig emellan. Är föräldrarna skilda eller änka/änkling är en ny partner bara positivt och då skulle jag ta den relationen utifrån den känslan.  

  • Anonym (Hmm)
    Iam skrev 2012-12-15 13:58:04 följande:
    Varför kan du inte svara på detta som jag skrev: 

    Låt oss säga att du är gift. 
    Förhållandet är egentligen inte så bra, du mår inte bra. Du är inte lycklig. 
    Du vill hitta en väg ut men vågar inte riktigt... Har blivit hemmablind, och väljer trygghet före lycka.. 
    Du vet, man vet vad man har men inte vad man får.. 
    Så träffar du en människa som får dig att se världen i färger igen. 
    Ni har inget fysiskt förhållande, men denna människa får dig att le, att skratta och att känna lycka. 
    Du inser att det du lever i inte är det liv du vill ha och väljer att skilja dig. 
    När skilsmässan är klar väljer du att inleda ett förhållande med den andra människan, den som fått dig att må så bra igen. 
    Du tar hem denne till dina föräldrar... Och hoppsan. 
    Det var ingen bra ide. 
    Pappa kallar dig för Hora och slänger ut er båda med huvudet före, för att i nästa stund bjuda in ditt ex. 

    Och det skulle du tycka var fullt rimligt? 
      
    Det jag ovan i tråden  diskuterar är hur jag hade sett på en förälders nya partner. Jag säger inte att det är det rätta utan hur jag hade valt att agera.

    Du drar paralleller med hur föräldrar agerar mot sina vuxna barns nya förhållande  och lite högre upp i tråden vuxnas agerande mot barn. Det är inte det jag talar om därför är det ingen idé att svara. Gör en ny tråd så kan vi ta den diskussionen där.   
  • Anonym (Hmm)

    Alla skall behandla alla med kärlek och respekt och alla vill bli accepterade och om inte älskade, väl behandlade. Det är inte så mycket att diskutera.

    Det jag diskuterar är att jag hade tagit mig rätten att avsky denna partner och valt att det hade varit mitt förhållningssätt till henne. Jag hade varit helt ointresserad av att "jobba på det".  

  • Anonym (Hmm)

    Var har jag skrivit att  "bara jag får känna och agera"? Jag hade varit glad om min förälder hade agerat som ts beskriver: "Problemet är att han fjäskar enormt för sina ungar och vill ha dem hos oss mycket". Hade han agerat annorlunda hade jag ju fått finna mig i det.

  • Anonym (Hmm)
    Iam skrev 2012-12-15 15:25:27 följande:
    Men du ser ju inte problemet... problemet är ju att dom inte respekterar TS i hennes eget hem. 
    Hade dom gjort det hade dom väl fått hänga där hur mycket dom ville.

    Så.. om TS säger Nej tack. jag vill inte bli respektlöst bemött i mitt hem och ni kan gå härifrån. Då är det ok alltså? Eller är det ok att hon beter sig lika illa tillbaka och säger att dom inte får sitta i hennes soffa, eller äta av hennes mat, eller använda hennes toalett?

    Gör dig inte dum.  
    Vad jag förstår är ts sambo med ungdomarnas pappa och då är det pappans hem lika mycket som ts inklusive soffa och toa och mat. Ts skriver: ".. visar ingen vilja att skapa en relation med mig". Tja, vad väntar hon sig?

    Det bästa hade ju varit att ungdomarna hade klarat av att umgås med ts och funnit någon sorts god relation med henne men nu gör de inte det. Jag hade inte heller gjort det. Du kanske inte håller med mig men det gör inte mig "dum".
      
Svar på tråden Vuxna "styvbarn" hatar mig