Vuxna "styvbarn" hatar mig

Yngsta är 20 nu, så han var endast 14-15 när det här började?  Och äldsta 18-19?  Dom var fortfarande bara tonåringar.  Hur gamla var dom första gång dom blev medvetne om dig?  Hur träffades du och din man?

Visst kan det spela roll?  Eller är alla unga vuxna som dina styvbarn..?

Tror inte Ess har några biologiska barn, och det kan ju förklara tankesättet.

Tonåringar.  Ge det ungefär 7-8 år till, så är båda vuxna. Och kommer fortfarande vara det viktigaste i mitt liv.  Hur så?

Barn är olika. Min pappa gjorde exakt samma, jag har noll problem med min styvmor, min bror fick grava psykiska problem och klarar fortfarande inte av henne. Han kapade all kontakt i många år.

Han kom på farsan och den nya, när han var 14 eller så.  Då var våra föräldrar fortfarande gift, men pappa bodde inte hemma.  Det  här pågick under flera år, han var "inneboende" hos henne, kom tillbaks, åkte igen, rätt struligt.  Vi vet ju inget alls om hur TS' relation med sin man var, utan att han var gift, sen dumpade frun och flyttade direkt till henne, gick tillbaks till frun, sen tillbaks till henne.  Känns ju direkt lite struligt, och man kan ju undra hur det fungerade med sönerna som just då var i en rätt känslig ålder, och hur mycket han involverade dom i sitt kärleksliv, lögner etc.

Jag köper inte att det här är endast sönernas fel.

Så vuxna får inte känna sig sårad?

Gjorde jag?  Kan inte komma ihåg att jag sagt någonting alls om hur jag hade agerat..?

Anywhore, man kan vara väldigt vuxen och mogen vid 20.  Men många är inte.  Att dom kan köra bil och rösta gör ingen skillnad, det är inget man själv har valt, samhället säger att nu fan kan du.  Men när inte ens föräldrarna kan bete sig vuxet blir det svårt.  TS' man har inte direkt visat mognad och ryggmärg med sitt velande fram och tillbaks, och om det är så som det låter att han och TS höll på i flera år innan han lämnade första gången kan man inte förvänta att barnen ska vänta med öppna armar med en gång dom har lämnat tonåren. 

Dom behöver hjälp, visst, men vem ska hjälpa?  Båda morsan, farsan och styvmodern måste nog ta tag i sitt beteende och sitt förflutet innan någonting kan hända.

Försök hitta någon som inte redan är gift nästa gång.  :)

Fast det blir ju inte rätt?  Bättre så om dom slängde ut din nya, som du var otrogen mot din förra med.  Barnen går u inte mot sin farsa mer, dom går mot hans nya kvinna som dom inte har någon relation med, och som dom antagligen tycker har betett sig riktigt taskigt och elakt mot deras egna mor.  Om barn inte ens får stå upp för sina föräldrar tycker jag det blir en riktig trist värld.

Försök sätt dig i barnens situation istället.  Tror du inte dom kommer få skuldkänslor för sin mor, om dom öppnar upp och lekar familj med kvinnan pappa bedrog henne med?  Hade du glatt inviterat in älskarinnan till din bästa kompis' man?  Hon kommer alltid vara "den andra kvinnan" och får på det sättet aldrig någon plats i deras familj, om hon inte verkligen bjuder till.  Det här är ingen situation barnen har valt, det är inte deras ansvar att lösa den.

I just det här fallet har dom ju alla möjliga anledningar.  Tror du relationen kommer bli bättre om hon slänger ut dom från sin pappas hem?  Han bor också där.  Om hon inte vill träffa hans söner, kan ju likaså hon välja att lämna huset?

Sen vet vi ju inte hur otrevliga dom är, endast TS's sida.  Dom bjuder inte till och svarar inte alltid första gången.  Och tar plats.  Det är ju inte direkt samma sak som att vara elak och mobba henne.  Hur beter hon sig mot dom?

Oskyldig är hon ju inte, om hon inlett en relation med en gift man.  Oavsett vilka sorgliga historier han berättade om sitt trasiga äktenskap, och frun som inte förstår honom, borde hon hållit sig undan tills han avklarat på hemmaplan.  Om han, som TS sa, flyttade direkt från frun till älskarinnan tror jag inte dom var 100% platoniska kompisar under dom två åren innan.

Väljer man att hoppa på en gift man får man stå sitt kast när barnen ogillar en, det har dom all rätt till.

Om någon inte vill leka med mitt barn för dom tycker mitt barn har betett sig illa, kommer jag inte tvinga dom.  Snarare prata med min unge om det här med ursäkter, och, i vet, bjuda till lite.  Mobbning är en helt annan femma, men det här är inte mobbning. 

Dom gillar inte personen, med all rätt, men tvingas umgås om dom vill få en relation till sin pappa.  Som den där fula hawaiiskjortan ens kille vägrar göra sig av med.  Ett ont man får stå ut med.  Det bästa är att blunda och hoppas det går bort av sig själva en dag.

Vad tror du själv..?  Jag kan gärna stava ut det till dig i små ord, men det är ju rätt uppenbart var hon är skyldig till.  Det stod även i min post som du citerade.

Visst har han ansvar, och det känns ju som han tar sitt ansvar, och försöker fixa relationen till sina söner.

:)

Jag tar heller strulet med någon som inte gillar mig, än det där falska leendet man vet vänder sig mot en när man lämnat.

Sant.  Tråkigt bara om han då tvingas välja mellan sin nya kvinna och sina egna barn.  Jag vet direkt vad jag hade valt om någon vågat sätta et ultimatumet.

Vad vi tänker är ju exakt som vi sagt innan, flera gånger nu.  TS inledde en relation med en man som redan var gift med barn.  Även om TS själv var singel, hoppade hon fullt medvetet i säng med någon som inte var det, bakom ryggen på hans fru och barn.  Hon var delaktig i att splittra familjen killarna kände och älskade.  Hon är vuxen, mycket äldre än dom, och borde kunna ta ansvaret för vad det medför sen.

Om ni kontrar med "vi vet inte om dom hade sex dom första två åren": Visst kan vi endast spekulera i relationen innan skilsmässan, just som vi endast kan gissa på att sönerna är ouppfostrade mobbare, vi vet absolut inget och argumenterar utifrån det.  Kan ju också mycket väl vara TS som är överkänslig och egentligen vill ha sin sambo helt själv.  Då är barnen med exet i vägen, och påminner om hans liv före henne.

Vi vet inte heller hur killens förra relation var innan TS kom på banan.  Många är rätt lyckliga där dom är, tills något nytt dyker upp och villigt erbjuder sig själv.  Han kan mycket väl ha stannat kvar med sin fru och kännt sig rätt nöjd fortfarande.

Jag tycker också det här är lite konstigt.  Särskild när ni förespråkar allmänt hyffs och uppfostran, så är det ni som kör mobbingtekniker..?