Vuxna "styvbarn" hatar mig

TS - det är dags att du står upp för dig själv! Nästa gång de kommer på besök - bjud till själv för allt vad tygen håller men får du ett otrevligt bemötande tillbaka så prata med sönerna. Fråga lugnt vad de skulle vilja att du gjorde, hur du ska bete dig. Gör klart att det är ditt hem men att du är öppen för att ändra dig (inom rimliga gränser!) för att ni ska kunna umgås.

Din man är en fegis av stora mått! Hans beteende både idag mot sönerna och tidigare visar vilken fegis han är som itne vågar stå för sina beslut. Men nu är det så och du måste vara tydlig även mot honom - det är även ditt hem och du ska inte behöva känna dig ovälkommen där. Finns det ingen annan lösning så får de träffas någon annanstans eller boka in träffar när du är bortrest.

Herreminje! De är ju över 20 år, hur länge ska de älta att pappa och mamma inte längre bor ihop? Det är hög tid att inse att livet inte alltid blir som man tänkt sig - att gilla läget helt enkelt och göra det bästa av situationen eller om man så vill - bli vuxen (minstingen kan jag möjligen förstå men inte de andra).      

Jaha, det blev inte som de tänkte sig. Ok, sådant händer. Hade de varit 12 hade jag förstått att de behövde tid på sig att anpassa sig men ärligt talat - en 24 åring som surar över att mamma och pappa inte bor tillsammans? Reagerar personerna likadant i andra situationer när livet går dem emot - om de itne får jobbet de vill ha tex?

Att tycka att pappa gjorde ett korkat val, ja det kan de tycka av hjärtans lust. Men det ger dem ingen rätt att vara otrevliga, allra minst mot den kvinna deras pappa har valt att dela resten sitt liv med (antar jag).
  

Rimligen borde det vara TS val om hon ska släppa in otrevliga personer i sitt hem eller inte.