Vuxna "styvbarn" hatar mig

Hade du tyckt det var fel av din förälder om den då tog sig rätten att bryta med dig eftersom du inte kan förmå dig att respektera dennes känslor och val i livet som en vuxen människa? 

Eller är det återigen bara du som får känna och agera och alla andra ska bete sig mot dig?  

Men du ser ju inte problemet... problemet är ju att dom inte respekterar TS i hennes eget hem. 
Hade dom gjort det hade dom väl fått hänga där hur mycket dom ville.

Så.. om TS säger Nej tack. jag vill inte bli respektlöst bemött i mitt hem och ni kan gå härifrån. Då är det ok alltså? Eller är det ok att hon beter sig lika illa tillbaka och säger att dom inte får sitta i hennes soffa, eller äta av hennes mat, eller använda hennes toalett?

Gör dig inte dum.  

Det är inte din åsikt som är dum.. det är att du ignorerar det som är grundproblemet, till fördel för din argumentation som gör att jag anser att du GÖR dig dum.. inte att du är det. 

Och eftersom det är TS hem så ska hon respekteras där...
Eller kan jag komma hem till dig och vara gullig mot din sambo men ignorera och nonchalera dig? Skulle det kännas ok? Och skulle det dessutom kännas ok när du sen tar upp det med din sambo och han säger åt dig att du är fjantig och dum?

Dom behöver inte tycka om henne, men om dom befinner sig i hennes hem ska dom respektera henne. Allt annat är bara ren och skär idioti.  

Om Ts sambo låter sönerna vara respektlösa mot TS så är det en väldigt ful form av fjäsk. 

Jag är bara glad att jag inte har människor som dig i min närhet, som anser att det är ok att bete sig illa för att man känner för det.  

Du väljer att bete dig illa.. För att du anser att du i den situationen har den rätten. 
Vad är det som säger att jag inte anser att jag har rätt att bete mig illa i den situationen som jag beskriver?

Du borde inse att din argument bygger på dina känslor kring denna specifika situation och därför tar du dig rätten att agera på ett specifikt sätt i en specifik situation, samtidigt som du inte anser att andra får agera på ett specifikt sätt i en annan spcifik situation.

Man kan säga så här.
Du anser att det är ok för dig att bete dig illa när du anser att situationen kräver det.
Men du ger inte andra människor samma rättighet i situationer som dom anser kräver det. Exempelvis bete sig illa mot dina barn? Det tror jag inte att du skulle tycka var rätt? Eller hur?
Alltså borde du kunna inse att du gör fel och ändra på det, istället för att inse att du gör fel och tycker att det är din rättighet men du vill inte ge andra samma rättighet. 

Själv anser jag att jag kan vara hur sårad som helst.. och tycka att något är hur fel som helst. 
Men om jag väljer att befinna mig i någons hem så får jag snällt respektera människorna som bor där, oavsett vad jag tycker om dom. Och om jag inte kan förmå mig själv att bete mig på ett respektabelt sätt i deras hem så får jag helt enkelt låta bli att gå dit. 

 

Jag tycker det är en hemsk och egoistisk inställning du har till andra jämfört med dig själv. 
Du tar dig fula rättigheter som du aldrig skulle acceptera att andra gjorde.
Ingen fin egenskap.  

Du får mobba andra men andra får inte mobba dig eller ditt barn? 

Jag tror du har lite att jobba på när det kommer till dig själv.
Man kan nämligen inte kräva av andra det man själv inte kan leva upp till.
Så om du anser att du får mobba andra (i detta fallet en förälders nya partner) så får du nog finna dig i att andra anser att dom får mobba ditt barn.

Eller så kan du komma till insikt om att mobbning alltid är fel och sen jobba med dina egna demoner.  

Men jag skulle vilja veta hur du skulle reagera om någon skulle mobba ditt barn? 

För du anser ju att det är ok för dig att mobba.. Så hur kan du då försvara att det inte är ok att mobba ditt barn?  

Dom behöver absolut inte välkomna henne som familj. Men om dom befinner sig i hennes hem ska dom visa henne respekt. Kan dom inte frambringa den respekten ska dom heller inte befinna sig i hennes hem. 

Skulle du verkligen tillåta att någon som befann sig i ditt hem betedde sig illa mot dig?
Jag menar, dom kan ju tycka att dom har all världens anledningar till att göra det... 

Hon har ju försökt dra sig undan, men då får hon skit av sin sambo istället som inte tycker att hon bjuder till. 

Jag tycker TS sambo gör fel som gör sitt livsval men låter henne ta konsekvenserna av det.
Och sönerna gör fel som även dom låter henne ta konsekvenserna av pappans handlande.
Och fri står pappan, som egentligen är den som beter sig mest illa.

Tragiskt hela alltet och hade jag varit TS hade jag inte varit tyst om det.
I mitt hem ska jag få lov att ha en fristad och få lov att vara respekterad och det ska ingen annan få ta ifrån mig.  

Nej, för du anser att det är ok för dig att mobba en annan människa om du tycker att den människan gjort dig illa. 
Så.. om någon anser att ditt barn gjort den illa så är det alltså ok att ditt barn mobbas?

Att du väljer att se det som en annan diskussion är för att du inte kan vara konsekvent i din åsikt utan att säga att det är ok att mobba ditt barn.  

Det är väl inte oförskämt att konstatera att människor med dina värderingar är människor man väljer att inte ha någon närmre bekantskap med? 
Jag vill inte heller ha en närmre bekantskap med någon som tar sig sådana friheter som du.
Men skillnaden mellan dig och mig är att om jag mot all förmodan skulle befinna mig i ditt hem så skulle jag visa dig den respekt som det bör sig att göra när man är en vuxen och någorlunda vettig människa.  Hade du däremot varit den som sårat mig så mycket att jag inte klarade av att visa dig respekt, då hade jag sett till att jag inte hamnade i ditt hem öht.