Vuxna "styvbarn" hatar mig

Ja det är ju bra, att du respekterar andra åsikter.
Men jag undrar varför du väljer att ge henne hela skulden. Jag ser inte att TS ger den förklaringen, i alla fall inte på ett sätt som jag förstår.

Fast det blir ju inte rätt?  Bättre så om dom slängde ut din nya, som du var otrogen mot din förra med.  Barnen går u inte mot sin farsa mer, dom går mot hans nya kvinna som dom inte har någon relation med, och som dom antagligen tycker har betett sig riktigt taskigt och elakt mot deras egna mor.  Om barn inte ens får stå upp för sina föräldrar tycker jag det blir en riktig trist värld.

Försök sätt dig i barnens situation istället.  Tror du inte dom kommer få skuldkänslor för sin mor, om dom öppnar upp och lekar familj med kvinnan pappa bedrog henne med?  Hade du glatt inviterat in älskarinnan till din bästa kompis' man?  Hon kommer alltid vara "den andra kvinnan" och får på det sättet aldrig någon plats i deras familj, om hon inte verkligen bjuder till.  Det här är ingen situation barnen har valt, det är inte deras ansvar att lösa den.

Vad jag inte förstår är varför du ska ta ut den på en helt oskyldig person? ...

Men jag skulle vilja veta hur du skulle reagera om någon skulle mobba ditt barn? 

För du anser ju att det är ok för dig att mobba.. Så hur kan du då försvara att det inte är ok att mobba ditt barn?  

Men det är ju det du diskuterar, med mig,  hur du skulle göra. Självklart hör det till diskussionen!
"Mitt resonemang i tråden utgår helt efter mina känslor. Så utefter dem skulle jag lagt hela ansvaret på den nya partnern." #190

Varför väljer du att lägga hela skulden på partnern?

Min reflektion är att jag tycker att det är märkligt att biomammans åsikt är det som ska styra de vuxna barnens beteende. (Jag anar helt fräckt att vi har med att göra högst normala vuxna med ett normalt sprucket äktenskap, att det inte handlar om allvarligare saker som misshandel etc) I min värld tar vuxna individer ansvar över sitt eget beteende istället för att skylla det på föräldrarna)

Nej, för du anser att det är ok för dig att mobba en annan människa om du tycker att den människan gjort dig illa. 
Så.. om någon anser att ditt barn gjort den illa så är det alltså ok att ditt barn mobbas?

Att du väljer att se det som en annan diskussion är för att du inte kan vara konsekvent i din åsikt utan att säga att det är ok att mobba ditt barn.  

Oskyldig är hon ju inte, om hon inlett en relation med en gift man.  Oavsett vilka sorgliga historier han berättade om sitt trasiga äktenskap, och frun som inte förstår honom, borde hon hållit sig undan tills han avklarat på hemmaplan.  Om han, som TS sa, flyttade direkt från frun till älskarinnan tror jag inte dom var 100% platoniska kompisar under dom två åren innan.

Väljer man att hoppa på en gift man får man stå sitt kast när barnen ogillar en, det har dom all rätt till.

...
Jag tycker att det är oerhört märkligt att du inte ens försöker diskutera utan du argumenterar bara att få ha rätten med skuldförskjutningen. Skuldförskjutning är ju aldrig någonsin rätt oavsett vad det handlar om, däremot kan den vara förståelig. Men du säger ju bara "Jag vill bete mig illa. Punkt. Det hör inte till saken varför men jag har rätt att få bete mig illa"

Jag tycker att det är märkligt att du ens deltar i diskussionen med det argumentet.

Om någon inte vill leka med mitt barn för dom tycker mitt barn har betett sig illa, kommer jag inte tvinga dom.  Snarare prata med min unge om det här med ursäkter, och, i vet, bjuda till lite.  Mobbning är en helt annan femma, men det här är inte mobbning. 

Dom gillar inte personen, med all rätt, men tvingas umgås om dom vill få en relation till sin pappa.  Som den där fula hawaiiskjortan ens kille vägrar göra sig av med.  Ett ont man får stå ut med.  Det bästa är att blunda och hoppas det går bort av sig själva en dag.

Vad är hon skyldig till?

Har han något ansvar i det hela?

...

Visst har han ansvar, och det känns ju som han tar sitt ansvar, och försöker fixa relationen till sina söner.

Jag förstår dem. De anser att du är orsaken till brytningen mellan deras föräldrar vilket du på sitt och vis är. Förvänta dig inga pussar och kramar därifrån...

Jag frågar för att jag vill veta hur du tänker. Jag frågar inte för att jag vill att du ska vara nedlåtande.

Vad är det som är så uppenbart skyldig till?
Menar du "Oskyldig är hon ju inte, om hon inlett en relation med en gift man."?

Jag antar att du menar att brottet är att man inleder ett förhållande med en gift man, men vad gör hon sig skyldig till?

...

Vad är ditt svar på frågan?

Varför skulle du vara otrevlig? Varför har du redan bestämt dig för att tycka illa om din mamma/pappas nya partner?

Vi får ge upp. Hmm är nog tillhör de som troligen både du och jag minimerar vårt umgänge med. Nog för att vi tycker olika i många saker, men jag tror nog vi har en stor likhet, vi vet hur man uppför sig och inser att vi vinner mest i längden på att sköta relationerna.

Ha en trevlig lördagkväll, sambon lyssnar på mystisk musik och jag laddar för Så mycket bättre. 

Vad vi tänker är ju exakt som vi sagt innan, flera gånger nu.  TS inledde en relation med en man som redan var gift med barn.  Även om TS själv var singel, hoppade hon fullt medvetet i säng med någon som inte var det, bakom ryggen på hans fru och barn.  Hon var delaktig i att splittra familjen killarna kände och älskade.  Hon är vuxen, mycket äldre än dom, och borde kunna ta ansvaret för vad det medför sen.

Om ni kontrar med "vi vet inte om dom hade sex dom första två åren": Visst kan vi endast spekulera i relationen innan skilsmässan, just som vi endast kan gissa på att sönerna är ouppfostrade mobbare, vi vet absolut inget och argumenterar utifrån det.  Kan ju också mycket väl vara TS som är överkänslig och egentligen vill ha sin sambo helt själv.  Då är barnen med exet i vägen, och påminner om hans liv före henne.

Vi vet inte heller hur killens förra relation var innan TS kom på banan.  Många är rätt lyckliga där dom är, tills något nytt dyker upp och villigt erbjuder sig själv.  Han kan mycket väl ha stannat kvar med sin fru och kännt sig rätt nöjd fortfarande.

Håller absolut med! Jag hade sagt att "I mitt hem vill jag inte bli behandlad på det här sättet. Vad är det som är fel?". Då får de förklara sitt beteende också. 

Jaha, det blev inte som de tänkte sig. Ok, sådant händer. Hade de varit 12 hade jag förstått att de behövde tid på sig att anpassa sig men ärligt talat - en 24 åring som surar över att mamma och pappa inte bor tillsammans? Reagerar personerna likadant i andra situationer när livet går dem emot - om de itne får jobbet de vill ha tex?

Att tycka att pappa gjorde ett korkat val, ja det kan de tycka av hjärtans lust. Men det ger dem ingen rätt att vara otrevliga, allra minst mot den kvinna deras pappa har valt att dela resten sitt liv med (antar jag).