hur gick det då? Tänker mig att elasticiteten i vävnaderna måste vara sämre när man blivit sydd mkt? Funderar på detta eftersom jag själv sprack väldigt mkt vid senaste förlossningen. Vet inte om vi ska ha fler barn, men man vet ju aldrig...
Hej. Jag sprack mycket med första och ännu mer med andra. Är nu gravid igen och rekommenderas snitt. Puh..
Ok. Får jag fråga varför du spruckit, om du vet? I mitt fall var det en kombination av flera riskfaktorer: förstföderska (födde första barnet med snitt), stort barn, ryggbedövning, utdraget värkarbete, forcerad krystning och så på det sugklocka... Detta har jag läst mig till efteråt. Varför har de rekommenderat snitt denna gång?
Vad räknar du sommycket?
Första syddes jag 40-60min på förlossningen. Andre fick jag några stygn med.
Snart dags för nr 3:)
Ja, vet inte hur jag ska definiera mkt... Men om det räckt med några stygn av bm så är väl det rätt normalt. Låter som det var så med ditt andra barn, men värre med första? I mitt fall var jag tvungen att bli sydd på op-avd med full ryggbedövning (alltså lika som vid snitt) i drygt en timme. Har ingen aning om hur många stygn det blev. Men då var ändå inga muskler påverkade, så det finns ju många som råkar mycket värre ut.
BFMars, låter som min förlossning, när du beskriver din.
Jag sprack hela vägen vid min förlossning och kommer nog aldrig våga föda vaginalt igen. Men hänger gärna på denna tråden och läser :)
Jag fick en sfinkterruptur grad 3 första förlossningen, en total (grad 4?) andra gången. Förklaringen som jag förstod är att det går för snabbt i mitt fall. Båda barnen kom inom ca fyra timmar. Snitt rekommenderas eftersom det blir svårare att sy i ärrvävnaden, plus att jag inte klarar en till skräckupplevelse.
Ok, tack! Fler som vill berätta?
Jag undrar också.
Det finns flera gamla trådar om detta, sök på sfinkterruptur. Om det nu var en sådan som du fick alltså? Det låter nästan som så eftersom du blev sydd på operation... Jag fick en sfinkterruptur grad 3 vid den första förlossningen, och tvekade mycket inför andra om jag skulle föda vaginalt eller med snitt, gick även på samtal med aurorabarnmorska. Tillslut valde jag vaginalt, och det är jag jätteglad för idag. Den andra förlossningen gick helt fantastiskt bra och hjälpte mig att komma över mina skräckminnen från den första förlossningen.
Jag sprack mycket vid min första förlossning, dock ingen sfinkterruptur. Syddes av läkare. Vi min andra förlossning sprack jag ännu värre och fick en total sfinkterruptur. Välj snitt, jag förstår inte ens att man vill chansa. Visst går det bra i många fall, men helt ärligt så förstår jag inte att man vågar föda vaginalt igen OM något går illa, så kan det gå ruskigt illa. Du ska ha ditt underliv i många år, var rädd om det!
Vet inte om du räknar det som mycket men efter första förlossning sa BM att hon hade slutat räkna stygn efter 25st. Så det var en hel del i min mening även om andra har det värre. Inga musklar var påverkade. Det var första barn, rygg bedövning och hon kom ut med ett värk i full fart ;) dvs ingen höll emot eller hjälpte när hon skulle ut (jag vet inte varför)
Andra förlossning 1,5 år senare fick jag bara 2-3 stygn och det var med sugklocka.
Tredje gick fort men där fick jag också bara några stygn. Det kändes knappt efteråt, medan efter första barnet kunde jag knappt sitta i minst 5v efteråt. (andra o tredje använde jag bara lustgas, om det spelar in) I mitt fall blev det bättre för varje förlossning.
Nej, ingen sfinkterruptur. Fast jag sprack hela vägen men bara i hud och slemhinna. Fick även bristningar på livmodern och inuti slidan. Det var två läkare och två bm med när sonen föddes, och ena dr o båda bm tyckte vi skulle göra ks när jag legat fullt öppen så länge utan krystvärkar. (blev ca 6 timmar) Men dr nr två, som var överläkare, envisades med att han skulle ta sugklocka. Fick höra av bm sedan att de stått beredda hela tiden för att springa till op för ett katastrofsnitt... Så jag är ändå glad att allt gick bra med barnet.