fläta skrev 2012-12-12 12:32:51 följande:
Jag tillhör dem som aldrig tillämpat straff eller skämsmetoder.
Här är några av de saker som jag har lagt stor vikt vid:
- jag har haft mycket få regler, aldrig fler än jag orkat upprätthålla dem och därmed också kunnat se till att jag haft bra, förståeliga och köpbara argument för de regler jag trots allt haft
- jag har varit mycket vaksam för slentrian-nej och så gott som aldrig använt mig av dem
- jag har hellre sagt ja än nej (och det är långt ifrån samma sak som att ungarna alltid fått som de velat och jag aldrig)
- jag har arbetat aktivt på att ha ett fungerande samarbete med mina barn
- jag har behandlat dem med respekt och lyhördhet
- jag har bett om ursäkt om och när jag gjort fel
- jag har varit mycket förutsägbar, vilket mina ungar tycker har varit en styrka. De vet var de har mig och de känner mina reaktioner väl
- har barnen haft bättre argument än vad jag haft så har det fått gälla
- jag har aldrig utlovat att jag inte kommer att bli arg för något de gjort och berättat om. Jag har däremot alltid kunnat gå i god för att det trots allt är mycket bättre att berätta och snacka om saken, eftersom det man inte pratar om ofta växer och tar sig läskiga och för stora proportioner för barnet som går och tänker på det i ensamhet
- jag har lärt känna och sett till att stå nära deras kompisar och mycket aktivt tagit del av deras vardag vad gäller skolgång och socialt umgänge (och med det menar jag inte att jag har hängt med dem och deras polare som vore jag ett barn eller tonåring själv)
- jag har aldrig snokat eller missbrukat någon sorts föräldraauktoritet för att tillskansa mig information de inte själva gett mig
Nu är mina barn unga vuxna och tonåringar, och vi har ofta pratat om vad som varit bra under deras uppväxt. Det jag listat ovan är sådant som de själva tagit upp som positiva saker. En annan sak som de värdesätter är att jag och deras pappa skilde oss och fortsatte att vara vänner, samt att vi är så olika deras pappa och jag. Det tycker de också är väldigt trevligt och kompletterande. Kul!
Låter väldigt likt hemma hos oss, inte alla detaljer, men tänket ligger väldigt nära.
En sådan sak, jag vet att det inte är allför ovanligt att t.ex körkort är förknippat med att inte röka/dricka alkohohol. Vi har inga löften när det gäller detta. Jag ser hellre att mitt barn kommer hem om han skulle hamna i den situationen än att han döljer det för att något hägrande försvinner.
Inte heller lyckades han tjata till sig 1000 kronor om han inte åt godis på ett år (när han dessutom inte äter godis, den busen
).
Däremot när han började köpa chips för veckopengen så tyckte vi att du kunde vi skippa chipsen vid fredagsmyset eftersom det där extra hade försvunnit, då var det roligare att mamma och pappa betalade chipsen än han själv. Inget bråk, inga direktiv, inget hot, utan ett samtal om vad vi tyckte.
