1978 skrev 2012-12-12 21:47:01 följande:
Har ett barn som är drygt 1,5. Här blir det konsekvenser om hen tex drar sönder något. Först ber jag barnet sluta eller försöker leda uppmärksamheten mot något annat. Om det inte går tar jag saken ifrån barnet. Då händer det att hen blir JÄTTEARG. Då kramas vi och jag berättar varför hen inte får ha saken samtidigt som jag försöker leda uppmärksamheten mot något hen gillar. Om barnet slår eller biter mig säger jag med mycket allvarlig röst att så får man inte göra. Ibland tystnar hen då och jag ser att barnet förstår allvaret. Sen säger jag oftast att man ska klappa, kramas och pussas istället. Ibland gör vi också det. Vad som hänt några gånger senaste tiden är att hen gör pauser i arga skriken och klappar föräldern på kinden. Sen fortsätter hen att vråla... Vad gäller trots är ju det en lite speciell reaktion. Vi har inte upplevt det än. Men det skulle bära mig väldigt emot att straffa trotsbeteende, som ju mest verkar bero på förvirring och osäkerhet. Hörde någon mena att vi har flera trotsåldrar i livet. 40-årskriser tex. Få skulle straffa en sambo med livskris för att hen är trött och grinig.
Varför kramas ni när hen är jättearg?? Skulle du vilja kramas med exempelvis din partner mitt i att du är superarg på denne? Kramas gör man när man vill uttrycka omtanke och kärlek (vilket man knappast känner för att göra när man är som argast).
