Hur ska vi få dottern att somna utan oss i samma rum?

Min stora sov hela nätter från 10 mån. Läggningarna var ungefär som för er, tog ofta en timme och mer där till. Jag läste en massa på forum om att man kan/ska lära barnet somna själv och tyckte det lät praktiskt och bra, för jag var inte heller särskilt glad över den där "bortslösade" tiden. Kände mig stressad över allt jag behövde göra när hon somnat, t ex diska etc. Så någon gång där i motsvarande ålder eller kanske lite äldre så försökte jag få henne till att somna själv genom att sätta mig i soffan en bit bort i stället för bredvid hennes säng. Minns faktiskt inte hur länge i dagar/veckor räknat jag försökte, men det var ju bara en fullständigt onödig maktkamp som vi båda mådde dåligt av. Sen vill jag minnas att jag helt enkelt återgick till en period av samsovning, då hon somnade snabbare och lättare av att få ligga bredvid mig. För att inte känna att tiden var "bortslösad" brukade jag läsa en bok, sticka eller surfa på datorn, dvs hitta en stillsam aktivitet som kändes meningsfull för mig utan att för den delen störa hennes insomnande. Länge var det standard att jag satt bredvid hennes säng och höll handen samtidigt som jag satt med laptopen i knäet. Numera lägger jag mig i hennes säng och håller hennes hand, för insomningen tar aldrig mer än högst en kvart. Hon är fyra år idag. Jag inväntar den dag då hon säger att hon vill somna själv, för så länge det är som det är just nu är det inget bekymmer för mig att vara hos henne.

Jag avråder mot femminutersmetoden som har många nackdelar: somnforbarn.wordpress.com/category/5-minuter-metoden/

Kanske du också kan hitta någon aktivitet att göra under tiden hon somnar? Och om disk och annat stressar, bättre att göra det medan barnet är vaket, det är helt ok!

Varför inte sitta med då? Vi sitter fortfarande inne hos vår två-åring varje nattning och jag tycker det är mysigt.

Femminutersmetoden är en ohyggligt grym och hemsk metod som, i värsta fall, kan skapa livslång otrygghet hos er dotter. Så den tycker jag att du ska glömma.

Och försök se den här tiden från en dotters synvinkel. Den tid ni lägger ner ger ju henne trygghet. Så hur kan de vara "bortkastat" då?

Men varför måste ni sitta? För det kan jag hålla med om verkar jobbigt. Lägg er ned med henne, så kan ni vila samtidigt. För det är ju jättemysigt att ligga med sitt barn tills det somnar.
Vår son har aldrig sovit i spjälsäng t.ex. eftersom det är så opraktiskt. Han har alltid sovit på madrass på golvet så att vi kan ligga bredvid honom. Helt suveränt.

5 minuters metoden är barnmisshandel och den som uppfann den borde skjutas så led andra ord så bör ni inte använda er utav den!
Sitt med erat barn istället och spendera de sista minuterna innan en hel natts "frånvaro" och ge barnet den trygghet den behöver för att kunna somna och det får den garanterat inte om ni lämnar den hysteriskt ledsen..

Usch för den metoden jag blir illamående av blotta tanken..

Bortkastad tid?!
Herregud. Bara herregud.

Onödig tid. Men sak samma.
Herregud är det enda jag får fram iaf.

nä, en hel del annat också men det lämpar sig inte i skrift.

Instämmer med La Lola. Herregud.

Sätt dig bekvämt, ta några djupa andetag och försök slappna av lite istället för att se det som bortkastad tid. Kanske ligga bredvid och gosa? Lyssna på en mp3 bok, det gör jag ibland. Plötsligt är de 5 år och vill somna ensamma...

Hon sover hela nätter men behöver er närvarande vi nattning? Ja, det var ju verkligen ett stort problem ni hade men men.. Pyssla med något annat när du sitter där om du blir uttråkad. Surfa (om du har sådan mobil eller laptop) eller lyssna på en ljudbok t.ex. Du är inte en dålig förälder om du gör annat än att stirrar på barnet och tycker det är såå mysigt. Verkligen inte. Sedan kan ni alltid se över dagsömnen. Att nattningen helt plötsligt drar ut på tiden kan vara ett tecken på att barnet sover för länge på dagen. Dela också på nattningen med din sambo/man om du inte är ensam.
Det skulle vara konstigt om du pallade med att använda 5-minutersmetoden som är en metod som går ut på att ignorera barnets behov och känslor tills det ger upp. Jag hoppas och tror att du inte önskar behandla ditt barn så hjärtlöst. Är det väldigt viktigt att barnet somnar utan er närvarande av någon anledning jag ej förstår så finns det alternativ till 5-minutersmetoden som är humana men också kräver lite av föräldrarna och inte lämnar allt till barnet.

Jag håller med dig om allt du skriver men vill kommentera detta då det kan se så olika ut. Vi låg bredvid vår dotter när hon var yngre och somnade alltid (troligtvis för att det tog lång tid) vilket förstörde resten av kvällen och natten då vi inte kunde sova då. Dessutom tyckte jag faktiskt inte att det var så mysigt efter en halvtimme när hon bara ville sova och jag låg där och stirrade in i väggen som jag inte såg i det mörka rummet. Det är möjligt att andra föräldrar tycker det är mysigt oavsett tiden det tar. Jag somnade jämt i stort sett, också min sambo. Idag förstår jag inte varför vi inte satte oss bredvid istället för att se hur det gick. Jag tycker och har alltid tyckt att det är mysigt att sova bredvid våra barn och de är alltid välkomna till oss nattetid också idag. Att ligga bredvid ett barn när det inte är min sovtid i upp till en timme eller mer i ett tyst mörkt rum är däremot inget jag föredrar om jag får välja. Jag sitter hellre på sängkanten när barnet visar att det är redo att sova och pysslar med något och håller mig vaken så kvällen och min egen nattsömn inte blir förstörd. Alla är vi olika, det är möjligt att TS skulle känna att det underlättade att ligga bredvid så det är absolut värt ett försök. Det är mysigt att känna barnet nära på det sättet och se det somna. Det är när det drar ut på tiden det faktiskt kan bli jobbigt för vissa, när barnet "aldrig" somnar och man bara ligger där i mörkret..