tahira skrev 2012-12-16 02:30:57 följande:
Jag har ringt ambulans tre gånger för att folk runt om mig har trillat ihop och sedan varit svåra att få kontakt med.
En gång har jag ringt för att jag först talat med sjukvårdsupplysningen och de sa att jag skulle ringa 112 om det blev värre, vilket det blev. Min tunga höll på att svullna upp mer och mer medan jag satt på bussen till sjukhuset och till slut blev det så svårt att andas att jag kände att det blev akut.
Jag har dock åkt till akuten många gånger, pga allergiska reaktioner, graviditetskomplikationer, sjukdomar och skador, men då har jag tagit taxi.
Skall tillägga:
Jag har ungefär en kilometer till närmsta akutmottagning. Men jag har aldrig varit hemma när jag ringt ambulans.
Jag tror att samtalen ökar eftersom de generationer som blivit och blir vuxna nu är vana vid att få allt fort och lätt, i mycket större utsträckning än tidigare generationer.
Jag tror att det till stor del handlar om okunskap, inte att man är direkt lat. Här i London har de en kampanj, London Ambulance, där de försöker informera aktivt om när man bör och inte bör ringa. De lägger upp exempel på sin hemsida, FB och twitter på samtal de fått där de varit fel person att ringa och berättar vem man skall ringa istället i liknande situationer.
Och det är klart att det inte skall vara en rättighet, när man anser att man behöver det, men det kan vara svårt att avgöra.
På "liv och död" är för mig antingen när personen inte är så pass kontaktbar att man kan kommunicera med hen, eller när den extra vård-tiden man får genom att åka ambulans faktikskt kan spela roll.
En fråga, TS, är personalen som tar emot samtalen (på larmcentralen?) tillräckligt utbildade enligt dig? Att samtalen ökar känns ju som en sak, men att fler ambulanser även skickas ut i onödan skulle ju inte behöva öka för att samtalen gör det? Eller ljuger och överdriver de som ringer?