Hur känns det att bli 30 år?

Enkelt - du är inte äldre än du känner dig. Och förresten förstår jag inte varför folk är så rädda för att bli vuxna. En vuxen tar ansvar för sitt eget liv och det betyder att om du inte vill ha "villa, giftermål och barn" så skaffar du helt enkelt inte det.

Jag har passerat 40 och överlevde det också. Inte en chans att jag skulle vilja vara 25 igen om jag fick chansen! Livet blir bara bättre och bättre hela tiden (kroppen jag hade som 25-åring skulle jag dock inte tacka nej till! )  

Jag är 40 och verkar än så länge ha överlevt. Jag var 37 när jag gifte mig, 38 när jag fick barn. Det gick fint det också. Jag tyckte inte livet blev så annorlunda av att fylla 30. Efter 35 har jag själv ändrats ganska mycket, mina värderingar ser annorlunda ut nu, men det känns snarare som något positivt. (Om de inte ändrats skulle jag gjort något annat med mitt liv och det skulle nog blivit bra det också.)

Jag fick min kris när jag fick första barnet. Helt plötsligt hade man så mycket ansvar. Man var inte i fokus i sitt eget liv längre. Det var en omställning.
Trettio passerade obemärkt förbi.Jag tror nästa stora kris kommer när barnen flyttar hemifrån. Vilken siffra man fyller tror jag kvittar.

- Hur gammal är du då?
- 30.

Det känns konstigt att säga att man är 30 när man inte ens ser ut som 30 eller känner sig som 30. Tjejer kommer också ta avstånd ifrån en.  Varför skulle en 24 åring dejta en 30 åring? Känns mer som om tjejen tar någon inom samma ålderspann "20-29" än "30-39".

Jag kanske bara inbillar mig..

Men oj! Känner du inga som fyllt 30 och inte är misslyckade människor? De flesta jag känner är runt 40 (är själv 28) och jag känner ingen som helst stress över att bli 30 när jag vet hur roligt man kan det ha det vid 45! :D

Det kändes inget speciellt.
Nu längtar jag tills jag fyller 40! Men först måste jag visst fylla 39.....

Jag ser fram emot att fylla 30+, då är jag färdigutbildad, kan börja göra karriär, fårpengar att resa och festa för, det kommer bli så kul!! Bythe way, ju fler år som går, desto bättre ser jag faktiskt ut så jag är inte det minsta skraj! Livet blir precis det du gör det till.

Min man är 11 år äldre och när han fyllde 40 och jag fortfarande var 29 var en kris för mig, avståndet blev så stort... Att fylla 30 var bara skönt och mer utjämnat igen... Att vara 30 är underbart!

Jag kände mig ung. Väntade mitt 5:e barn och firade lite stillsamt, och sedan var det ingenting mer med det.

Fick frågan några gånger om jag skulle velat vara 18 eller 20 år igen, men då ryste jag av obehag. Aldrig i livet!