Behöver lite input då min son har adhd och det händer att han har brottat ner något barn eller sagt fula ord, slagit någon och jag vill ju då ringa och prata med föräldern.
Hur känner ni föräldrar till barnen som blir utsatta?
Är ni mottagliga för information om adhd? Tror ni på det?
Jag är så osäker och känner mig väldigt väldigt ensam. Jag är ju "den dåliga föräldern" i deras ögon...eller?
Tacksam för input!
Ring. En förälder vars barn sparkat min son ringde och kolla läget och vi uppskattade det. 
Jag hade uppskattat ett samtal. Att veta att den andra föräldern inte bara viftar bort mitt slagna barn som en bagatell. Dock hade jag inte uppskattat om föräldern förklarade barnets adhd som om han/hon då har en anledning att ge sig på mitt och andras barn och att det skulle förmildra situationen. Jag blir lika ledsen om mina barn blir slagpåsar oavsett vad ungen som slog har eller inte har för diagnos.
Det är ju jätte fint och bra av dig att ringa dom föräldrarna. Framförallt är det starkt av dig!
Jag skulle uppskatta det enormt mycket.
Skulle själv uppskatta om någon ringde mig! Berätta om ADHDn så slipper ditt barn få dåligt rykte i onödan (för det är väl mer OK om det finns en diagnos bakom beteendet).
Jag tycker att det är fantastiskt bara det att du vill ringa föräldrarna! Min dotter blir utsatt en del och jag skulle uppskatta ett samtal, bara för att veta att föräldrarna till det utåtagerande barnet "bryr sig" eller vad man ska säga.
Nej att slå någon annan är aldrig okej oavsett diagnos. Det kan vara en förklaring men det är ALDRIG en ursäkt. Mitt barn är lika slaget oavsett och jag som mamma tror hon/han skiter i om barnet som slog har adhd. Och för mig har det heller ingen större betydelse. Även fast det är bra att veta. Men acceptera det pga diagnos kommer jag aldrig göra.
Ja, Jag är gärna med på att träffas och prata också vilket kan vara ganska jobbigt men beror helt klart på hur man blir bemött också. Jag känner mig i "underläge" då det är mitt barn som orsakat det hela. (tror vi oftast)
Viktigt för mig att höra att diagnoser inte påverkar samtalet/situationen utan hur jag handlar.
För ändå är det ju något som har gjort honom arg och triggat igång honom. Min son har ju rätt att bli respekterad för den han är och inte bli triggad av andra, kan jag tänka och då är det viktigt att få fram det här med diagnosen för framtiden. Men det är ALDRIG ok att slåss oavsett diagnos, självklart inte.
Men det är en svår balansgång eller hur?
Men hur ska jag förmedla att det är jätteviktigt att inte trigga honom på rätt sätt utan att det låter/verkar som att jag skyller från mej?
Tycker du ska hålla fokuset under samtalet på att du vill att det inte ska upprepas. Fråga hur de känner för det som hände och förklara sedan hur du känner för det.
Vad är det förresten som triggar honom? Kanske oviktigt men vart bara nyfiken på om det är rimligt att kräva att barnen ska kunna undvika detta eller om det behövs att de vuxna på förskolan ser till att vara närvarande om detta sker.
Hade mitt barn blivit slaget så hade jag gärna tagit emot ett samtal och jag hade också gärna fått veta att barnet har ADHD. Inte som en ursäkt för att barnet får göra precis vad det vill men för att då kan jag fråga om det är något speciellt som triggar barnet och prata med mitt barn om vad det kan göra för att undvika en situation.
T ex behöver kanske inte mitt barn jaga just ett barn som inte klarar jaga-lekar utan att bli stressad.
Min äldsta dotter har en kille i sin klass med autism och jag tycker det har varit jättebra att vi fick reda på det på första föräldramötet så man på barns vis kan resonera kring vad den här killen har svårt för utan att för den skull sätta "konstig-stämpel" på honom. Nu vet min dotter att i hennes förra klass fanns en kille med ett fysiskt handikapp som gjorde att han hade svårt för långprommenader och gymnastiken och att den här kille inte har svårt för ljud, när det blir rörigt och att leka med andra barn och det är inget mer med det.
I min sons förskoleklass går en kille med personlig assistent för att han kan bli aggresiv och nu sköts det väldigt, väldigt bra från skolans håll men jag tycker det är helt naturligt att mitt barn lär sig att man kanske inte kan leka på precis samma sätt med den här killen som med de andra. Man måste kolla av lite oftare att det man gör är ok och att han är med på tåget.