Anonym (inte mig) skrev 2013-09-20 23:17:48 följande:
Det är väldigt svårt att tycka om sig själv när livet började med att man blev övergiven av sin egen mamma. Oavsett orsaken, så är känslan att inte vara värd något obeskrivbar. I nästan 2år utan kärlek närhet beröring uppmärksamhet närhet, alla ni som har barn, ni kanske förstår vad detta skulle kunna innebära om ingen brydde sig om era egna barn i två år, låtit det ligga i en stålsäng, ge lite mjölkersättning och byta när det behövs. När man sedan än idag får erfara att man inte är något att ha, man är värdelös, man blir inte attraherad av mig för man är mörk, jag är ingen sådan som faller folk i smaken, när en människa blir utstött så är det inte konstigt att man med tiden ger upp. Det är inte så att jag kom på detta igår, däremot så inser jag att livet är inget för mig, har försökt med det mesta för att iaf bli accepterad nog som människa, men när man gång på gång för höra allt negativt, så blir det en stor del utav en själv och på sikt så blir det för mycket:( Det som är jobbigast är att man är medveten om det hela tiden, men kan inget göra åt det. TYVÄRR så är det mest tjejer kvinnor som varit elak emot mig, väldigt elaka många gånger, redan från ung ålder så började det. Det sitter i och det är än idag tjejer kvinnor som berättar för mig hur fel ful oattraherande värdelös meningslös jag är och många menar på att jag borde förstå det själv etc etc. Det tar hårt på ett hjärta som en gång var hoppfullt.... :(
Jag tror att du skulle lyckas bättre med dina relationer om du inte inleder med att förlöjliga människor. Det går sällan hem ! Var dig själv i stället. (Utan att trycka ner och förlöjliga andra) kram