Inlärningssvårigheter. Behöver hjälp!!!!!
Hur har det gått TS
Hur har det gått TS
Sorry för missförstånd. Jag svarade ruthen som jag citerade. Jag har uppfattat att din dotter inte har svag begåvning.
Jag förstår att du är förvirrad. Hur fungerade det hemma över ju då?
Jag tror "hjälper klasskamrater" ideen kanske inte är så dum även om den har vissa brister.
I ett klassrum händer ju ganska mycket och gå runt och hjälpa andra kräver förmodligen mindre konsentration än att sitta still framför sin egen bok. Hon får förmodligen uppskattning av kamraterna vilket gör att det är roligt. Däremot ställer det ju krav på att man ämnet och kan förklara pedagogiskt. Ett sådant betende borde altså kunna förklara varför hon ligger efter rent räkna-sida-för-sida men det borde å andra sidan kräva att hon kan ämnen för vem vill ha hjälp av någon som gör fel?
Det låter lite som att det är mängdträning hon ligger efter med. både i svenskan och matten
Det finns ju en tröskel man måste över där läsningen blir så automatiserad att man kan fokusera på det man läser istället för att fokusera på att läsa. Hon verkar ju inte riktigt vara där än eller?
Likaså i matten. Måste man fundera på vad 12-7 blir så blir ju 102-7 krångligt, då tappar man lätt fokus och räknar fel även man ett sätt kan räkna.
Kan hon multiplikationstabellen utantill snabbt. Jag tror vi skulle kunna 60 tal på 4 minuter när vi gick i mellanstadiet?
Kan hon räkna motsvarande divisionstal i huvudet typ 56/8 (dock ej snabbt)
Kan hon + tal utantill med alla ental. Altså vet hon utan betänketid att 7+8 blir 15.
Kan hon motsvarande minusräkning 15-8 =7
Vad jag förstått handlar mycket av den tidiga matematiken om att lära sig 10-kompisar (att 2+8=10) men egentligen är det ju istort sett alla entalsberäkningar man måste kunna utantill för att räkning ska flyta.
Hur har hon hängt med i böckerna på lågstadiet? Jag upplevde att min bror som räknade långsamt fick hoppa i böckerna för att ligga i fas vilket gav en "rätt" kunskap men minskad mängdträning vilket resulterade att saker inte nöttes in på samma sätt vilket gjorde det svårt att hänga med senare.
Frustationskänslan känner jag igen. Min dotter är 5 år och har en språkförsening. Hon är väldigt svår att förstå av utomstående p.g.a eftersatt uttal och grammatik, men ändå tillräckligt normal för att det ska finnas hopp om att hon kommer komma ikapp. Helst innan skolan, för uttalar man bara hälften av orden så stavar man dom garanterat inte rätt.
Vi har övat halva hösten på att säga ordet "sko". Nu kan hon säga ordet sko, isolerat. Däremot kan hon inte säga "en sko" för då försvinner s:et. (mängdträning här också)
Så vi får väl öva 2 månader till på att säga "en sko", sen 2 månader till på "en blå sko" och 2 månader till på "jag vill ha en blå sko".
Sen tränar vi pluraländelser. i 10 minuter hos logopeden och ungen böjer plural både där och i "dagligt tal" utan att vi behöver träna på just det. Till och med oregelbundna böjningar börjar dyka upp.
Jag växlar ständigt tankar mellan "bara språkligt sen", "något annat fel" och "undrar vad logopeden tänker som lyckats lära barnet saker på 10 minuter som vi inte lyckats med på 5 år" och "låt henne tänka vad hon vill, allt hon lyckas med är väl bra".