• mamita64

    Är detta ok? Kan knappt andas!

    Anonym skrev 2012-12-25 00:05:05 följande:
    Eh, "det kan var en bonus"?? Piper det när man andas så ber man sin fullt friska och körbara anhörig att köra en till sjukhuset. Ambulanser är INTE till för sådana tillfällen och vad jag förstått av ts är hennes tillstånd INTE akut så ett sätt som behöver akutvård.

    Bevisligen är inte ts skräckslagen och ändå råder du henne att ringa en ambulans för att som en bonus få sympat och så får hennes korkade syrra se att läget är allvarligt. Tro mig, ambulanspersonalen kommer inte tycka synd om de som ringer dom i ett icke akut läge (112 kommer dessutom inte ge henne en om hon inte ljuger och överdriver sina problem. Att hon blir rädd ger henne inte heller en ambulans utan en fin hjälp via telefon om hur icke farligt det är och att hon kan ta sig in själv) och hennes dumma syrra kommer bara tycka att hon är en dramaqueen. 112 är ingen taxiservice och jag är inte ett dugg mer trevlig än jag måste mot de som ringer oss i onödan när någon annans stackars farfar kanske dör för att alla bilar är upptagna. skäms över att du ens tänkte tanken!!
    Men kan snabbt bli.

    Jag är allergisk mot katter, och alla andra pälsdjur ( bland annat) Min bror kom på besök till mitt föräldrahem och han hade med sin katt. Den var enbart i källaren. Jag var småförkyld och vaknade på morgonen tät i bröstet, hade svårt att andas, det pep. Mina föräldrar hade redan åkt på jobb, så jag gick ut för att lifta de sex km till centralorten så jag kunde få hjälp på vc. Jag mådde bättre ute i friska luften, det tog en stund att få lift. Men under färden kände jag hur ´jag snabbt blev sämre. Av någon anledning ville jag inte visa något för den jag fått lift med( då hade jag förmodligen fått skjuts ända fram) Som det nu blev så hade jag 150-200 meter att gå. Och jag kämpade verkligen de metrarna. Jag har varit så sjuk förut, men då haft någon som tagit hand om mej. En vuxen. Jag tog mej in på vc och väste fram att jag inte kunde andas och fick då någon spruta ( var så borta så jag frågade aldrig vad ) Sen mådde jag väldigt mkt bättre. Jag har många ggr tänkt på vad som skulle ha hänt om jag väntat längre hemma. För att inte snacka om ifall det varit längre till hjälpen. Så " lite pip i bröstet" kan faktiskt vara anledning till ambulans. Man vet inte heller vilken gång som det ska utvecklas till något som detta och vilka gånger det ger med sej, kanske bara blir kli i halsen och öronen och ögonen och nysningar och lite pip i luftrören
  • mamita64
    Anonym (också allergisk) skrev 2012-12-25 12:43:18 följande:
    Men alltså, så värst allvarlig allergi mot katter kan ju TS inte ha, eftersom hon (om jag förstår rätt) inte tagit någon medicin alls och ändå lever.

    Hade jag varit i TS situation hade jag fått tillkalla ambulans för länge sedan, skulle inte ens komma på tanken att försöka sova i samma hus som en katt! Likadant med min son - han skulle dö om han sov en natt i samma hus som katten.

    Så jag förstår om familjen tycker hon överreagerar lite - om hon verkligen blev sjuk av katten så hade hon inte stannat kvar, utan åkt hem eller till akuten för att få medicin. Är man verkligen dålig så väntar man inte, man åker in.

    Är man allvarligt allergisk så går det inte att vara i samma hus som en katt. Är man bara lite allergisk så går det, men det är kanske inte så behagligt.
    Du vet väl om att man kan reagera olika vid olika tillfällen?
    Själv har jag varit nära att dö av allergi mot häst. 10 år senare ägde jag en egen häst som jag klarade av att ha genom att vidta olika strategier. Idag kan jag inte gå in i ett stall utan att känna av häst direkt.

    Jag har, som jag beskrev tidigare, varit nära att av katt. En katt som fanns i källaren på vårt hus.
    Idag har jag katter, men jag måste alltid tänka mej för, de har et eget rum i källaren, jag kan inte ha dem inne osv.....dessutom så klarar jag katt bättre nu än när jag var barn.

    Min syrra hade hund. Så länge jag träffade den ofta ute så funkade det rätt bra, men senare när jag träffade den väldigt sällan så kände jag av den direkt.
    Just pga att allergin kan funka på så olika sätt så tror jag att människor har svårt att fatta.
    Jag vet inte hur många ggr jag suttit på middag hemma i mitt föräldrahem med hund under bordet, " det går väl bra" reaktionen har kommit på vägen hem. Då ingen ser.
    Nu är jag en som haft tur, jag har inte så stark allergi som många andra, men inte ens jag vet ju när det slår till ordentligt igen
Svar på tråden Är detta ok? Kan knappt andas!