Det nya betygssystemet

Jag har inte läst alla inlägg.

Jag utbildar mig nu till att bli just lärare, och vi har nyligen haft en kurs i bedömning, och tänkte att jag kunde dela med mig av de vi har fått lära oss.
Många är emot de nya systemet för att de anses vara "hårdare", men jag anser (efter den utbildning jag har fått) att den är mera rättvis. I den gamla betygsskalan (MVG-G) så var det ofta som eleverna fick - eller + på sina betyg, men dessa -/+ syntes ju inte på slutbetyget senare.. Och finns det verkligen någon kvalitativ skillnad mellan ett G++ och ett VG-?
Därför behövde man en ny skala som hade flera nivåer för att fler elevers kunskapsnivå så kunna synliggöras, och för att få bort alla förbaskade + och -...

Och varför man anser att den nya betygsskalan är hårdare är för att läraren inte får sätta ett betyg om eleven inte har uppnått ALLA kriterier för de betyget.
Ifall en elev har en ojämn kunskapsnivå, de vill säga att den på vissa punkter är uppe på A nivå, men på andra bara är på C nivå och sen på vissa är på E nivå så ska den eleven endast kunna få ett E i betyg. Man måste ha klarat av alla kriterierna för att komma till nästa nivå. Detta är för att få bort "snäll" betygen, där man i de gamla systemet kunde ge ett MVG bara för att eleven var otroligt duktig på vissa delar, och kompenserade upp de för de mindre bra delarna. Detta ska alltså inte längre vara möjligt. Du måste vara lika bra på alla områden inom de ämnet för att kunna få högsta betyg.

Här är 2 exempel från skolverket.

Som ni ser är denna elev uppe å nosar på A nivå kunskap, men kommer ändå att få E i betyg, eftersom de är ganska mycket på C nivå som inte ännu är uppfyllt. Och då kanske ni undrar varför eleven inte får D.
Jo för deras kunskapskarta måste se ut såhär :

För att komma upp i D betyg.
D och B är alltså mellan betyg, när eleven har nått NÄSTAN alla kraven på tex C, men inte riktigt där ännu, så kan eleven få ett D.
Och som ni ser så finns de ju vissa kriterier som kommer upp till A nivå även här, men de hjälper inte för att eleven ska få ett högre betyg.

Och TS, jag tycker absolut att ni ska vara glada över sonens betyg, han går bara i 6an än så länge och har absolut tid på sig att komma högre. Men det är inte katastrof ifall han får E i genomsnitt heller... Betygen från grundskolan har man ju endast för att komma till gymnasiet, och ifall han blir godkänd i alla grundämnen så finns det ingen anledning till att vara ledsen. De betyg som faktiskt spelar roll är de som han kommer få i gymnasiet, eftersom de är de betyg han ska söka in till universitet/ högskolan med. Ifall han inte väljer att göra högskoleprovet de vill säga  

Frågor på de?

Blir så arg! Hade skrivit ett långt inlägg, men när jag postade så tyckte FL tydligen att jag tog för lång tid på mig!! Men jag ska försöka skriva om de :)

Mellanbetygen finns för att de ska finnas flera nivåer att mäta elevens kunskap på, Ifall mönstereleven inte har nått upp till alla kriterier för C men nästan, så ska den inte heller få C utan ett D. Så enkelt är det. Detta är för att man i de förra systemet kunde "kompensera upp" till ett högre betyg, ifall man var jätte stark på några saker och svag på andra kunde de starka väga över, detta ska inte längre vara möjligt, och det är för att alla som får samma betyg i hela landet ska ha samma nivå av kunskap. Men detta ska ju inte komma som en chock för eleven... Fast de är en helt annan diskution :)

Sen så ska vi ju garanterat inte sätta betyg efter en viss elevs beteende, de betygen togs bort på 60-talet om jag inte minns fel!
Men ifall en elev inte kan "sitta still" tillräckligt för att ta till sig kunskapen som läraren försöker lära ut, och läraren i fråga inte är tillräckligt kompetent för att hantera situationen så kanske man ska tänka på andra alternativ för just den eleven..?

Och ja, de ska finnas resurser för dessa elever med "speciella behov" (hatar de uttrycket, vill hellre använda "mänskliga behov"). De saker som behövs mest för alla elever och lärare är tid och resurser, men tyvärr finns inget av de, och de är ett problem. 

Jag tror att ifall de bara fanns mera tid för lärarna att faktiskt göra sitt jobb som de är utbildade för så skulle skolan i sig fungera mycket bättre. Här har jag ett räkneexempel,
Ifall en lektion ska vara pedagogisk och didaktiskt bra genomförd så krävs det planering för den lektionen, de tar i snitt 1,5 (för de mest rutinerade lärarna) att planera en lektion som är på en timme, sen är det 1,5 efterarbete efter lektionen för att gå igenom och utvärdera de eleverna har gjort. Då tar de alltså 4 timmar att genomföra en lektion på en timme, tänk då att du har 4 lektioner på en dag, de är 16 timmars arbete/ dag. Och då har vi inte ens räknar in all tid de tar till att ha samtal med enskilda elever, frånvaro rapportering (de är mer än bara en bock på ett papper), mail kontakt med föräldrar, möten med arbetslag/ kollegor, åtgärdsprogram, arbetsprogram, kontakt med myndigheter, uppsamlingstillfällen för missade läx/ provförhör, (lunch..?) osv..  
Och nej, man kan inte använda samma lektionsplanering för alla klasser, inte ifall man vill vara didaktiskt korrekt, eftersom man då ska anpassa sina metoder och tillvägagångssätt för den specifika gruppkonstellationen man har framför sig. Fast det är ju tyvärr de som händer, eftersom de inte finns tid för annat...

Graferna i fråga är uttagna som hjälpmedel, inte efter någon viss elevs utveckling. Eleven måste nå vissa punkter för att få betyg, hur högt man kommer på dessa punkter bestämmer sedan vilket betyg man får i de ämnet, men sen de är upp till varje enskild lärare att analysera sina elever och bestämma när eleven i fråga har kommit dit.

Sen kan man ju fråga sig varför de är på detta sätt.. själv så tycker jag att de nya styrdokumenten är väldigt framstressade och endast sjösatta för att regeringen vill ha dem genomförda innan valkampanjen sätter igång (fråga mig inte varför). De nya styrdokumenten kommer endast att gynna de priviligerade barnen (och då menar jag inte bara rika barn, utan även de som har engagerade föräldrar eller inga "mänskliga behov"), och kommer att göra så att kunskapsklyftorna ökar ännu mera! Snedrekryteringen kommer att bli större, och vårat samhälle kommer att bli ännu mera klass-delat.

För att sedan slå den sista spiken i denna skolkista, så har man bestämt att läxhjälp ska bli RUT-avdragbart. Vilket inte alls gynnar de elever som faktiskt behöver extra hjälp i skolan! Det blir ännu svårare att se logiken bakom detta när hjälporganisationer som jobbar specifikt för att hjälpa barn som har de svårt i skolan i utsatta områden, nekas till bidrag (som de är beroende av) med motiveringen att de skulle konkurrera ut RUT-avdragbar läxhjälp...

Det är en väldigt mörk framtid vi går mot inom skolan, och idag så är all fungerande verksamhet driven av utarbetade eldsjälar som gör allt för sina elever och barn. Men vad händer när dessa eldsjälar inte längre orkar? Utan går in i väggen eller får en psykos?(jag har varit med när både och händer, inte kul) Jo hela organisationen faller samman och alla barn som är i behov av extra vård av olika slag hamnar i kläm..
Ett ytterligare problem med det är att de finns en mängd människor som skulle bli fantastiska lärare, men pga den psykosociala situationen så väljer man att inte utbilda sig/ stanna kvar i skolan värld efter avklarad utbildning.
Och på toppen av allt så får lärarna en låg social status, och lågavlönade i Jämförelse med deras gedigna utbildning.

I mina ögon är det inte konstigt att våra barn och ungdomar mår allt sämre, och att vi mäter oss sämre med andra länder i allt flera ämnen. Dagens lärare har ironiskt nog inte tid för sina elever, som borde vara deras enda jobb!

Den bilden är tagen från Christer Lundhals bok "bedömning för lärande" som är obligatorisk kursbok för oss på Södertörn.

Sorry, jag har dyslexi och har inte mina hjälp program påkopplade ;)

Personligen så tycker jag att man ska fokusera på alla elever... de som är exceptionellt duktiga och de som behöver extra hjälp, alla ska utmanas efter sina behov, de mänskliga behoven de vill säga. Och  jag kan också lova att de inte hjälper att vara krånglig, de flesta elever väljer inte att vara krångliga. Utan är de ändå, alla med behov utöver de vanliga skulle med största sannolikhet bara vilja vara "som alla andra", men som sagt är de inget man väljer...

Men för att kunna göra de så behöver lärarna tid, och de är en bristvara kan jag lova!

Men så kan man väl ändå läsa av stolparna också? att de som får A, är de som når de allra högsta på MVG skalan osv?

hehe kan hända :P vilket år går du? den nya eller gamla lärarutbildningen? för de kan också spela roll!

Nej aldrig!
Tänk ifall du är en rebellisk tonåring (läs mig), och du uppför dig som en idiot mot lärarna, men får höga betyg ändå (eftersom jag faktisk var duktig när jag blev bra bemött).
Och du då går på en arbetsintervju några år senare, och visar upp dina betyg. Då har du ett F i uppförande, även fast de inte alls reflekterar de beteende eller personlighet du har idag.. Hur skulle de kunna gynna mig då? Inte skulle jag få något jobb då, eftersom mina betyg säger att jag inte uppför mig på ett bra sätt.
Ska jag då straffas som vuxen kvinna, för att jag var rebellisk och jobbig som ungdom? när allt de egentligen bara var ett rop på hjälp!
Nej tack

Jaha, då förstår jag :)

Jag vet, förutom stavningen så har jag inte så stora problem med skriv-delen.
Det är läs-delen som är svår, ord som hoppar hit och dit, byter plats och innebörd. Har även svårt att hålla de jag läst eller blivit tillsagd i minnet, och svårt att hitta ord när jag pratar ibland. Ibland så kommer ett helt annat ord in i en mening än det jag menade! Mina vänner är vana men de kan bli lite jobbigt när man träffar nya människor
Av någon anledning så fungerar jag mycket bättre på engelska än på svenska... Men bara den muntliga delen, skrivningen, eller snarare stavningen är bättre på svenska!

Pga allt detta (och lite administrativt krångel) så fick jag inte min diagnos förens i vuxen ålder. De i skolan tyckte för de mesta att jag bara skulle koncentrera mig mera så skulle alla problem vara borta! Svårt att säga de till någon som dessutom ligger på gränsen till ADHD

Jag antar att de va några år sen du gick i grundskolan? Lärarutbildningen idag är fantastisk, och problemet ligger inte där, det som är problem idag är alla andra måsten som lärarna behöver göra som man inte behövde då.
De är inte tiden på lektionen som tar tid, utan allt annat som lärare idag måste gör. all dokumentation som hela tiden måste göras för att "hålla ryggen fri" som det så fint heter, annars kan läraren bli av med sin licens och då också bli av med sitt jobb. Så att istället ta sin planeringstid (där du ska planera en pedagogisk och didaktisk lektion), och göra allt annat som inte hinns med men måste göras.

som att tex:  maila föräldrar, skriv veckobrev, göra lpp:er, närvaro/ frånvaro dokumentation, göra åtgärdsprogram för de behövande och utvecklingsprogram för alla, samtala med elever om deras utveckling, samtala med kolleger om elever utveckling, ha utvecklingssamtal med elev, med föräldrar, möte med ledningen, gå på kurser (för att ha den nyaste insikten av pedagogik), skriva bedömningar (i ett buggat program), skriva betyg, rätta prov, analysera och bedöma elevers svar (både muntliga och skriftliga), ha möte med arbetslaget, kanske äta lunch och mycket mycket mera...
det är dit tiden går istället för att göra de man faktiskt blir utbildad till, och det ser jag som ett problem. Sen finns det jätte många inom skolan som har tappat lusten att vara där, och de gör ett ännu sämre jobb än den som verkligen försöker.
den största anledningen till varför de ser ut som de gör är pga den nya skolreformen, och de nya direktiven inom skolan, oftast lokala system.  den nya skolpolitiken gör det väldigt svårt att hinna med, de lärare som jag har gått med har jobbat i snitt 10 timmar gratis i veckan för att hinna med det de måste. och så ska de väl ändå inte behöva vara? de är nämligen en stor skillnad på dagens svenska skola och vad den var för bara 5-10 år sedan.
här är en bra artikel som jag tycker tar upp problemen i dagens skola.

www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2012/11/21/regelsystemen-tar-over

nja, att ha ett samtal med en elev är inte samma som att ha ett utvecklingssamtal.. vilket man har både med och utan föräldrar. ett samtal är när eleven bara vill prata (som händer ofta), ett utvecklingssamtal är när man på bestämd tid går igenom elevens utveckling.

lärarhögskolan finns inte längre, utbildningen är lagd på universitet eller högskola, och eftersom den nya lärarutbildningen började ht-11(om jag inte missminner mig) så finns det inga lärare som har hunnit komma ut i skolan ännu som färdiga lärare....

 vet du vad en pedagogisk och didaktisk plan är för något? jo, det är det som gör lektionen innehållsrik, och ser till så att alla eleverna lär sig något öht... de är därför vi anser att det är viktigt!