Behöver bli stärkt i det jag gör

Hej!

Förstår precis hur du har det! Min dotter är likadan och har alltid varit. Nu är hon 13 månader och det är först de sista två veckorna som hon har börjat kunna somna (ibland ska tilläggas) utan att hon ammar. Då vyssar jag henne i famnen och lägger sen ner henne. Det tar mellan 30-60 minuter innan hon vaknar och behöver hjälp att somna om. På nätterna är det mycket amning! Vaknar kanske upp till 10 gånger varje natt och ska snutta. Den sista veckan har det dock blivit mycket bättre med max 5 uppvak! Dit jag vill komma är att det_är_jättejobbigt och trots att det inte känns så när man är mitt i det, så blir det bättre!

Det är svårt det här med föräldraskap, alla har ju så himla olika åsikter och alla är övertygade om att just deras synsätt är det rätta. Om man då känner sig lite ensam i sitt sätt att tänka så känns det alltid behövligt med lite stöd och uppmuntran!

Jag förstår att det är lätt att jämföra, det ligger nog lite i vår natur. Det jag tror är viktigt att komma ihåg är att alla är olika. Att din bebis är som hen är tror jag har att göra med personlighetsdrag snarare än bristande trygghet. Alla har ju olika personlighet liksom behov. Vissa barn, precis som vuxna, har ett större behov av att vara nära, är mer krävande och behöver mer uppmärksamhet. Tror att det är bäst att bara låta det vara så och hänga med.

Du skriver om att du testat nåt nytt och ligger bredvid istället för att amma när din bebis ska somna. Du undrar om du gör fel. Jag tror svaret finns i din egen text. Du skriver att du känner dig som världens sämsta mamma och man ska alltid lita på sin magkänsla, speciellt när det kommer till sina barn. Om det känns fel, om det du gör får dig att må dåligt - då är det troligtvis inte det bästa för ditt barn. Tror ju i och för sig inte att det är skadligt heller eftersom du ligger nära och tröstar, däremot tror jag att både du och din bebis mår bäst av att i nuläget fortsätta som ni gjort tidigare.

Blir situationen ohållbar för dig och du känner att du inte fixar det längre så kanske du kan försöka hitta andra vägar. Kanske kan testa att kolla i boken "Somna utan gråt" av Elizabeth Pantley. Tror kanske inte att hennes råd passar lika bra för alla men prova att plocka russinen ur kakan så att det passar för dig och din bebis.

Oj vilket långt svar! Hoppas du orkar läsa allt!
Lycka till

Tusen tack för att du tog dig tid att svara så bra och innerligt. Tack för dina peppande ord, ibland behöver man få höra att det blir bättre även fast man har svårt att tro det själv mitt i allt. När man ser tillbaka på den första tuffa tiden trodde man ju inte heller då att det skulle bli bättre, men det har det ju. Gäller bara att få lite distans till allt. Jag trivs ju egentligen bra med att amma och har inga problem med att amma länge, det tycker jag känns som en trygghet även för mig. Det jag vill få bukt med är gnälligheten, kan bara sova vid amning och att man kan få lite egentid någon kväll i alla fall. Jag känner också att vi måste få ihop det med riktig mat och sömn. Här ammas det lite då och då hela dagen och då blir den riktiga maten lidande, men jag orkar liksom inte med gnället och tröttheten hela dagen lång så här åker bröstet fram i tid och otid. Börjar försvinna hela jag, minskar väldigt mycket i vikt och känner mig väldigt trött, matt, huvudvärk.. Får inte ihop det. Så svårt i praktiken. Nyfiken på det här med söva i famnen. Sitter du upp och hon ligger i famnen eller mer upprätt? Vad menar med att vyssja? När jag försöker gunga och sjunga i famnen så spänner bebis upp sig i en båge och sparkar och fäktar. Helt omöjlig att få lugn. Jag har läst nästan hela somna utan gråt och jag har försökt tagit efter lite. Ska nog försöka mig på mer med den kanske.

Jag känner igen så mycket av det du skriver!

På vilket sätt är din bebis gnällig? Vid vilka tillfällen? När min dotter är gnällig så har jag också väldigt lätt för att ta fram bröstet. Hon älskar verkligen att amma och absolut blir det på bekostnad av maten. Nu är hon 13 månader och äter kanske vanlig mat till 20%. Resten av hennes föda utgörs av amning. Det är inte heller något som bekymrar mig så länge hon växer och mår bra. Däremot, till skillnad från dig, så har jag inte problem med viktminskning och trötthet. Det gjorde ju saken lite knivigare. Förstår att det är jobbigt för dig och har tyvärr inte något tips eller så.

När jag vyssar min dotter till sömns så brukar jag göra så att jag håller henne i sittande ställning (precis som att hon skulle ha suttit i en ergonomisk bärsele) och sen går jag runt med henne samtidigt som jag skumpar försiktigt. Då lutar hon ganska snabbt huvudet mot mitt bröst och somnar efter en stund. Detta fungerar dock långt ifrån alla gånger. De gånger som inte fungerar märks det ganska snabbt och då är det bröstet som gäller!

Nu är min dotter ingen tungviktare, hon väger strax under 9 kg så även om det börjar bli lite tungt att skumpa runt med henne så orkar jag fortfarande. Om din bebis känns tung så kanske en ergonomisk bärsele kan vara något att låta henne somna i?

Hej!det låter som min dotter i den åldern.nu är hon 19 mån och ammar fortfarande dag som natt. Vill tipsa dig om tråden Överlevnadsbarn längre ner i denna kategori (AP)

Du gör inget fel alls. Vissa barn är svårflörtade medan andra ungar skulle man kunna putta in var som helst och de skulle vara hur nöjda och glada som helst.

Men när du skriver att hon matvägrar av mat och att hon sover bättre när du inte ammar till sömns får jag lite ont-i-magen-vibbar och det skulle ju kunna bero på antingen reflux (isf borde hon vara en kräkare av rang) eller någon form av allergi/överkänslighet som får henne att reagera genom din mjölk och som blir värre när hon äter själv. Första gissningen där är mjölk eftersom det är något som borde finnas i börstmjölken ofta om du äter mjölkprodukter och som ofta kommer in snabbt i vanlig mat om man t ex ger pulvergröt, mosar i smör eller annat.

MIna barn som har haft ont i magen har varit såna att de sovit väldigt oroligt. Börjat böka i sömnen innan de vaknar och ganska ofta börjat gråta innan de ens är helt vakna. Känns det igen så skulle jag faktiskt prova utesluta mjölk ur din kost för att se om det ger skillnad. För oss med ena barnet vände det i princip omgående när jag tog bort alla mjölkprodukter men det kan ta mycket längre tid.

Barn är olika, så är det. Det enda jag kan tänka, eftersom han inte kommer till ro om nätterna, är att han inte blir mätt.....på dagarna alltså.....

Jag läste och fick bra tips av "Somna utan gråt" av Elizabeth Pantley, så det kan hjälpa när det gäller sömnsituationen. Och det förbättrar ju inte bara hans sömn utan även i förlängningen din så du kanske känner att du orkar med lite bättre. Se till att du får lite avlastning också! Faktiskt kan ju pappan natta också, det kan vara lättare för barnet att somna utan bröstet om det är pappan som nattar för då blir det ju liksom lite mer självklart
Jag kommer inte riktigt ihåg men jag tror vi gjorde så en period, att pappan alltid fick natta och sen sövde jag om med bröstet om det blev något uppvak senare på natten.

Och du skall veta att ALLA barn är olika, oavsett föräldrarnas förhållningssätt. AP ger generellt nöjdare gladare barn så tänk bara hur det varit om ni gjort som "alla andra"! Finns visserligen chansen att ert barn hade gett upp och blivit medgörlig av den orsaken men det kanske inte är något att sträva efter...

Sen hade min mormor världens visdomsord som hon sa jämt till mina föräldrar när de kände sig uppgivna "Det är en period"
Det är kanske jobbigt just nu men barnet växer upp och de här problemen kommer att gå över. Tyvärr kommer väl nya perioder varteftersom också men det är en annan femma.