Lite hjälp på traven för en blivande(?) äggdonator?

Hej Cecilia!
Vilken härlig tanke att du vill donera ägg, det är många som blir glada för det.

Kan bara ge dig min syn på "smita före". De som har/hittar en donator ja det är några lyckostar klart de ska gå före. Det är ju inte så att det är en löpandeband- industri där bandet stoppas för att det kommer någon som ska hoppa in.
Så få donatorer finns det och så få kvinnor är det som står i kön. (inte för att jag tror läkarna sitter och rullar tummarna i väntan på en donator men de har väldigt mycket "ledig" tid utanför patientkontakten)
Med andra ord grattis till de som lyckas hitta egen donator.

Angående vem som ska få dina ägg. Spelar det någon roll? Bor du i Sthlm så är det en person som redan försökt få barn runt 5 år redan (utredningar, ivf och dessa förbannade köer). Läkarna kommer att matcha paret som vill ha barn, med lämplig donator (hår - ögon och hudfärg, längd osv).
Oavsätt vem som får dina ägg kommer de att bli jätteglada. Det är (beroende på vem man frågar) 30-52% chans till en graviditet (nu räknas inte fullbordad graviditet).
Risken finns att det inte tar sig och då har man ingen chans här i Sverige att få en donator till, pga köerna. Om man inte fick ägg till frysen.
Du har ingen möjlighet att bestämma vem som får dina ägg. Allt sker anonymt. Det som du ska vara beredd på är att om 18 år kan en hen knacka på dörren för att se vem du är. Barnet har rättigheten att veta vem ägget kom ifrån.

Åh, tack för svar..

Menade inte vem vem i den bemärkelsen utan mer om det är så att det finns en kvinna som hinner bli för gammal om man inte hjälper just henne och då givetvis via en korsdonation.. :)
Annars så känns vem som en väldigt obetydlig fråga även om man gärna skulle få ett intyg om att ett eventuellt barn skulle få all kärlek och allt annat ett barn behöver under sin uppväxt men samtidigt känns det ju som om det är ganska få barn som är så efterlängtade och älskade (förstå mig rätt) som de som man har fått kämpa så för..

Har inga problem alls med att det kan knacka på dörren om 18 år.. Visst blir det ju jag som blir den genetiska mamman men den riktiga mamman är ju kvinnan som bär och vårdar barnet fram tills den dagen eventuellt kommer.. För mig är det "bara" ett litet ägg men för någon annan kan det lilla ägget bli hela hennes liv och det vore så fantastiskt att veta att jag kunnat hjälpa någon att komma dit.. :) 

Den som lämnar ägg på det viset du tänker eventuellt göra ska vara beredd på att de inte är den biologiska mamman. Just ordet mamma kan inte ens användas i det sammanhanget.
Från mitt håll är du "bara en donator till en cell".
Kallt jag vet men det är så jag måste tänka för att klara detta.

Lite känsligt för mig. Eftersom jag själv står i evighetskön för ägg så har jag haft många jobbiga tankar som snurrat.
Det som fick mig att komma över spärren för att ta emot donerade ägg är att tänka "jag tar emot En Cell, resten bygger jag själv".

Jag tycker det är fantastiskt att du känner i ditt hjärta att denna sak skulle du kunna ge någon.

De kvinnor som känner att tiden rinner iväg för att åldern spelar in åker med stor garanti till ett land som högre åldersgräns. Det är inte svårare än så, bara jävligt massa dyrare...

Hoppas du inte tar illa vid dig av hur jag måste tänka för att klara av denna procedur. Absolut inget personligt mot dig.

// L

Åh, kaffetunnan! Det är ju exakt så jag tänker också! Har som sagt lite svårt att sätta ord på allt men i mitt huvud är det verkligen inte mer än en cell och jag skulle inte ha någon som helst känslomässig koppling utan det är ju mamman som bär barnet och vårdar det som är den enda mamman.. För mig är ett ägg inte en större grej än ett hårstrå även om proceduren är lite bökigare för att få fram dom.. :)

Kruxet nu är att jag just insett att jag kanske inte ens får donera för jag har psykiska diagnoser som ADHD och depression.. Det har ju inte hindrat mig och jag vet inte hur man känner för just sådana diagnoser som mottagare men av det jag har läst så tycker inte människor att man ska föra de generna vidare.. För mig själv hade valet inte varit svårt men jag får se vad ferilitetskliniken säger..

Hej!
Tack för att du haft tankar om att donera.
Tyvärr kommer fertilitetskliniken att säga nej.

  

Vad synd att du har adhd, jag tror det kommer att stoppa dig där. Eftersom det är en stor chans till att det kommer kunna föras vidare.
Depressioner är något var och varannan person går igenom en eller flera gånger i livet det är nog inget som stoppar dock.

Men tack för att du övervägt möjligheten i alla fall.

Kram

Kan inte tänka mig att de stoppar någon med ADHD. Det finns alldeles för få donatorer för att de skall välja bort precis alla åkommor. Visst sannolikheten är stor att det ärvs, men hur många mottagare har inte ADHD eller psykiska sjukdomar?

Åh, Jenkis, hoppet dog en smula där men nu tändes det lite igen och även om mina diagnoser inte alltid är dom roligaste så vill ju jag leva och dom hade aldrig hindrat mig från att vilja ha barn även om risken är stor att dom också får dessa diagnoser.. :)

Hej,
Depressioner är inget problem utan räknas typ som en folksjukdom. När jag pratade med kuratorn sa hon att det var allvarligare psykiska sjukdomar ( typ schizofreni) som de hade varningsflagga på så jag tycker avsolut du ska ta kontakt med reproduktionskliniken där du bor.