Kvinnor och uppfostran

Min man är mycket mildare än mig när det gäller uppfostran av vår treåring. Vi är dock överens om vilka regler som gäller i det stora hela men det är jag som har styrt upp "reglerna". Vad är det ditt ex och din flickvän tillåter som inte du tycker är ok?

Hej ts, intressant fråga! 
Nu undrar jag lite om bakgrunden för de här kvinnorna. Hur har de själva blivit uppfostrade? Och hur har du bivit det? Har ni ungefär samma ålder? För jag tänker att det kan spela in.
Det finns ju förstås olika teorier om hur ens egen uppväxt påverkar ens barnuppfostran. Några vill mena att man gör som föräldrarna, andra att de som uppfostrats strikt uppfostrar "slappt" och tvärtom. 

Skulle vara kul att höra hur det ser ut hos dig och damerna ifråga!

Sedan tänker jag på något som har med dynamiken mellan vuxna att göra: det är ju inte helt ovanligt att man söker sig till någon som kompletterar en. Många lite striktare personer kan ju tex söka sig till lite "yvigare" partners för att få "delta" i en annan sorts liv än det man har i sig själv. Söker du kanske lite mer laglösa kvinnor? Söker de dig? 

Och jag tycker att dina exempel verkar helt normala. Vill barnet inte ha mjölk av mamma kan det vara utan. Åtminstone måste det prestera en förklaring varför pappa inte duger. Har det vettiga skäl så kan de kanske få av mamma. 

Till sist så tror jag att många föräldrar idag lider av epidemiskt dåligt samvete. De ger efter för att de hela tiden känner att de ligger efter, att de borde göra mer, osv. de vill kompensera. Och en typisk sak man vill kompensera för är just det att föräldrarna inte längre är gifta/sammanboende! 

 

Kan inte låta bli att undra vilket mönster du själv går och bär på som du uppenbarligen är fullkomligt omedveten om, när du uppenbarligen träffar uteslutande kvinnor som är "mjäkiga" och låter barnet styra så totalt.

Själv har jag nog faktiskt aldrig stött på något sådant fall, i synnerhet inte så extrema fall som du berättar om. Jag är kvinna och jag uppfostrar mina barn (tillsammans med deras pappa) både med kärlek och gränser. Detta tycker jag är fullkomligt självklart, liksom gör alla andra jag känner?

Så du kanske ska fundera över hur det kommer sig att du bara träffar den här typen av kvinnor? Hur var din egen mamma?

Kan inte låta bli att undra vilket mönster du själv går och bär på som du uppenbarligen är fullkomligt omedveten om, när du uppenbarligen träffar uteslutande kvinnor som är "mjäkiga" och låter barnet styra så totalt.

Själv har jag nog faktiskt aldrig stött på något sådant fall, i synnerhet inte så extrema fall som du berättar om. Jag är kvinna och jag uppfostrar mina barn (tillsammans med deras pappa) både med kärlek och gränser. Detta tycker jag är fullkomligt självklart, liksom gör alla andra jag känner?

Så du kanske ska fundera över hur det kommer sig att du bara träffar den här typen av kvinnor? Hur var din egen mamma?

Jag vill såklart att det ska finnas en, men det finns verkligen ingen nånstans. Pappan är bara lite närvarande, farfadern bara lite... Sen är det tanter överallt!!! Systrar, systerdöttrar, gudmödrar, fröknar på dagis, fröken på hobbyaktiviteten, kvinnliga grannar... Tanter tanter tanter..... Om våra vägar någon gång kommer att korsa en manlig förebild kommer jag att håva in... men vill att allt ska gå bra trots alla tanter! Jag är däremot en mamma med ordning och reda, struktur mm.... Hoppas det duger till nåt!

Det är lätt hänt att man kompenserar, om mamman till dina barn tyckte att du var otrevligt sträng så kanske hon "överdrev" åt andra hållet. Sen är det ju inte världens lättaste uppgift att uppfostra bångstyriga barn och som jag ser det så försöker mammorna verkligen! Det räcker att ta en titt här på FL för att få uppfattningen att det är mammorna som läser böcker och försöker tillägna sig barn-experternas råd. Där får ju den auktoritära uppfostranstilen inte så många pluspoäng, kanske dina kvinnor har tankar om uppfostran som du inte vet om. Har du frågat?

Ensampappan! Läs Jesper Juul. jag tror att det var i hans bok "föräldrarcoachning".. eller "konsten att säga nej med gott samvete". där förklaras det väldigt bra varför det är så som du har märkt! du är på rätt spår!

Nu kanske dina flickvänner är extremmjäkiga men det finns ju faktiskt andra sätt att uppfostra sina barn på än precis så som du gör. Jag använder mig av väldigt lite ramar och regler, min sambo hade tydliga ramar och regler förut men efter att vi har pratat om det så är han nu mer som mig. Det var helt enkelt så att många av hans regler fanns där utan orsak och tanke bakom och eftersom att vi själva är väldigt flexibla så känns det fel att helt behöva ändra våra personligheter bara för att få tydlighet och struktur. Så vi har inte så fasta mattider. Om hon blir väldigt hungrig och maten inte alls är på gång så får hon en macka och så kanske vi skjuter lite extra på middagen (som är någon gång mellan 17 och 19.30). Godis och sötsaker är alltid ok att fråga om, men man får inte tjata. Hon kan få sådant vilken dag som helst i veckan men vi har å andra sidan inget lördagsgodis och hon får bara ta några få bitar lösgodis, typ 3-5 stycken. Om hon tjatar säger vi ifrån men vi berömmer också när hon inte tjatat, inte varje gång men om hon har haft en längre period med bara frågor och inget tjat så säger jag "vad duktig du är som inte tjatar, det gör mig glad". Om man säger ifrån om något och hon frågar varför så förklarar jag varför istället för att bara säga något om att det är så för att jag säger så. Vi säger aldrig till "nu är det läggdags" utan vi förbereder alltid med att först säga "snart är det läggdags" så att hon är beredd när man sedan säger till att det är dags att lägga sig. Vår dotter är 4 och duktig på att lyssna på vad man säger, bra på att anpassa sig till att det är olika regler på olika ställen och väldigt flexibel med mat- och läggtider så det är lätt att anpassa henne till andra tider om man är bortbjuden eller är med en familj som har fasta tider så är det inga problem att följa dem familjens tider. Jag kan tänka mig att du skulle tycka det var hemskt att leva med mig men jag får finfina barn ändå trots att min enda regel jag egentligen håller på är att man aldrig ska få tjata sig till någonting.