Har min son ngt inom autismspektrum?

Nej inte autistiska drag.
Ögonkontakt och närhet är inte symtom på autistiska drag. Inte heller nyfikenhet. 

Men om jag har hört rätt kommer diagnoskriterierna ändras och man kommer att få en övergripande diagnos i stället för autism adhd add mm.  Det gör väl att individen tar mer plats i diagnosen. (hoppas jag).

Min son har add och språkstörning, han liknar din son i mycket, men alla är individer. Han ligger även sent i utvecklingen. När han var liten märktes det mer än nu när han är vuxen (18).
Han är självgående men behöver veta att någon finns tillgänglig, så har det varit hela livet för honom. På dagis hade han resurs. Han fick vara kvar på dagis ett extra år så att han inte skulle behöva gå om tex förskoleklass. I så fall skulle han ju få andra klass kamrater. Det var bättre att han började som 7 åring. Det var ett bra val, för i skolan fick han ingen resurs alls!!! 

Din som påminner i stora drag om min son. Det som avviker mest är blygheten. Min son har alltid väntat med att göra saker tills han är "klar". Han var sen med att börja gå men när han väl började så kunde han likadant var det med talet. Han blir lätt stressad om det är för stimmigt runt honom och då kan han ibland bli arg. Han kan också haka upp sig i talet ibland och blir arg när han inte kan kommunicera som han vill. Han gillar inte heller höga ljud, dammsugaren avskyr han och går oftast och gömmer sig i något rum när jag skall dammsuga. Även för min son har förskolan sökt om en extra resurs för att kunna dela in gruppen i mindre grupper. Både jag och förskolan har märkt att min son har sämre motorik på höger sida och pga det så har jag begärt en utredning på honom. Då jag själv jobbar med personer med autism och ADHD så har det inte funnits med i mina misstankar om min son men jag känner att det är något som inte stämmer. Har precis fått svar på de första testerna och de visar att min son förmodligen har någon form av epilepsi men pga de motoriska problemen vill läkaren gå vidare med undersökningarna för att se vad som orsakar det. Hoppas att det kommer att gå bra för er och att ni snart får svar på undersökningen. Förlåt att texten blev komprimerad men jag skriver från iPad.

Hej Mandolin... Förstod jag dig rätt om att din son också var blyg.... Du menar att du inte misstänker ngn form av autism/adhd men att du kännere att det är ngt som inte riktigt stämmer? Samma sak med dammsugning här... Hur gammal är din son? Hur fungerar han socialt?

Går inte säga så där kategoriskt. Finns många barn som har full autismdiagnos eller atypisk autism, och som är otroligt närhetstörstande och tillgivna samt både nyfikna som få och drivna. Visst finns de som INTE är så också, men det där blir alltför förenklat.

Avvikande ögonkontakt är ett observandum, men det finns också många barn med autism som inte har den problematiken.

Till TS, på det du beskriver låter det inte så särskilt autistiskt dock. Visst verkar han ha lite svårt med vissa saker och finns dragen i släkten så är det väl mycket möjligt att han har "mer av problematiken än gemene man" om man så säger. OM han skulle ha en autismproblematik, är den så pass finstilt att det inte går att avgöra på så här "grova mått". Handlar om mer subtila saker att leta efter då, kvalitén i språk och socialt samspel liksom. 
Blir väl bra att få komma tillbaka på uppföljning? 

Nej. Blygheten är det som skiljer dem åt annars är din beskrivning av din son nästan identisk med min son. Det här med att vara blyg eller inte är ju individuellt för varje barn så det i sig behöver inte betyda något. Min son är 5,5 år nu och socialt funkar han ganska bra. Han tar gärna kontakt med andra, men när det blir för stimmigt och stökigt runt honom så försöker han gärna gå undan och om det inte går så kan han lätt bli irriterad och arg. Nej autism och ADHD har vi aldrig misstänk. Han är för social och kontaktsökande för autism och han har för stor koncentrationsförmåga (när det inte är stökigt) för ADHD. Från början tänkte jag att det nog bara är jag som överdriver hans problem eftersom jag jobbar med personer med funktionshinder, men i takt med att hans fysiska problem på höger sida blivit allt tydligare så har jag tillsammans med förskolepedagogerna observerat honom under en längre tid innan jag sökte hjälp för honom. Personalen på hans förskola är helt underbar och har kunnat hjälpa honom jättemycket och jag vill ju att det skall bli lika bra i skolan för honom. När jag sökte till BVC så trodde jag vi skulle bli remitterade till BUP men istället fick vi komma till barn och där gjorde dom ett EEG test som visar tecken få epilepsi. Tydligen kan EP ge vissa av dom symptom min son har, som känslighet för ljud, minskad koncentrationsförmåga vid stress eller stökig miljö, ofrivillig hackning i talet vi stress bl.a. Det som nu skall undersökas är varför motoriken är ojämn på höger och vänster sida.

Min dotter som nu är fyra hade väldigt liknande sociala problem när hon var 2,5-3. Hon hade jättesvårt med det sociala, var otroligt reserverad och det tog ibland flera timmar innan hon vågade leka med mormor och morfar när de träffades, trots att de träffades varje vecka. Hon lekte inte alls med andra barn utan höll sig med personalen. Jätterädd när andra barn kom nära. Också jobbigt med att träffa andra familjer och barn, också svårt med höga ljud osv. Klart sen med talet, började inte härma ord förrän vid 2,5 år. Vi funderade en hel del över diagnoser och problematiken.

Vi kontaktade bup och hade kontakt med specialpedagog förra hösten och gjorde en handlingsplan med förskolan. Men så plötsligt hände någonting månaderna runt hon fyllde tre. Språket lossnade rejält och det sociala likaså. Hon började leka rollekar och fick en bästis på förskolan. Personalen är helt förbluffade över hennes utveckling sista året och nu efter sommaren konstaterade de att hon faktiskt är helt "normal", dvs hon är som ett barn i gruppen, inte så speciella behov som tidigare år. Hon är fortfarande väldigt reserverad mot nya och har det svårt i en del situationer men som sagt, enorm utveckling och vi har släppt tankarna på diagnoser.   

Igår var vi på ett lekland och efter en försiktig inledning där jag skulle följa med i hinderbanan blev han otroligt självständig och lycklig och fixade alla hinder, åkte massa rutschkana, både på rumpan och magen. Förut har han varit väldigt försiktig och velat att jag ska åka med. Man såg verkligen hur kul han tyckte det var och att han kände sig självständig och stolt. En annan kille smällde faktiskt till min son helt oprovocerat men min son grät förstås och sedan var det på hinderbanan igen. Trodde att han skulle bli rädd och vilja åka hem. Hur som helst var det en supereeftermiddag. Min son är för övrigt väldigt mjuk i kroppen och har bra motorik. Han är bara försiktig. Men på mc donalds innan han somnade blev han grinig för att det var fel leksaker etc, etc.... Felet jag gör ibland är att man kanske lyder minsta vink för att han inte ska protestera, bli gnällig, gråta etc.

Idag däremot skulle vi på julgransplundring. Han var iofs trött och direkt när han kom in i salen... det var uppträdande med hög musik och höga röster... blev han tveksam. Vi satte oss vid ett bord och han borrar in sitt ansiktee mot min kropp. När det dessutom började smälla ballonger ville han gå hem... VI gick ut och satte oss i en sal bredvid. Han åt lite korv etc men observerade ballongerna som smällde... Vi försökte gå in i salen igen när uppträdandet var slut och det gick sådär... Fick bära honom en del... Han tyckte inte det var roligt. Och när massa mer ballonger började smälla gick vi därifrån. När han väl kom ut på gatan var han glad och sedan gick vi i affärer och han somnade inom en halvtimme. Sedan blir han förstås lite gnällig när det var den "nya" tunnelbanan som kom och inte den gamla.... Brukar dock gå över ganska snabbt. 

 
Blir så låg ibland, speciellt idag när jag har ont i huvudet. Jag är också väldigt känslig och tycker det är jobbigt med för mkt grejer, tjafs, intryck, höga ljud omkring mig.... Imorgon ska vi hem till min kusin som fyller år. Blir nervös att han ska bli sådär rädd och smått "panikig" igen. Och är man själv på helspänn känner han väl av det antar jag. 

     

Det kan vara Aspergers/lindrig autism på din beskrivning. Man finner ofta dessa drag i släkten precis som du säger. Det är bra att ni följer upp det hela på BUP, speciellt om det är BUP som gör dessa utredningar i ert landsting.

För oss har det varit så att BUP inte har erfarenheten av yngre barn, det var bättre att gå hos en barnpsykolog, sedan var det läkaren på BVC som remitterade oss vidare till den neuropsykiatriska kliniken. Men som sagt, beror på var ni bor.

Min pojke som är 6 år nu var sådär i den åldern. Han ska antagligen utredas snart, dessa barn brukar fungera okej i förskoleklassen men sedan blir de sociala svårigheterna tydligare och tydligare. Men han är i alla fall ett milt ´fall. Hans lillebror däremot har klassisk autism, där är svårigheterna mycket tydligare.      

Gör Aspergers testet för dig själv http://www.rdos.net/Aspie-quiz/

Detta för barnet, om du har tid för det är omfattande och på engelska (man måste läsa tipsen för att svara rätt)
http://www.childbrain.com/pddassess.html
 

Hej Paisley! Tack för svar! Har gåtti igenom testet för vuxna och jag känner igen både mig och min pappa i detta. Har inte hunnit med barntestet ännu.... Hur klarar du av vardagen med dina barn? Hur känner du dig inombords? Vill du berätta lite mer om din äldsta son. Hur var han i 3-årsåldern och hur är han idag? Går han i skolan ännu? Har han haft resurs? Vore så tacksam för svar.