Placebo

Äldre 4 Jan 20:12

22 svar

Snälla, kom med tips gällande trotsig 3-åring!!

Jag har världens mest underbara 3-åring MEN, senaste veckan har varit så jäkla jobbig med henne.
Skäms för att säga så men sömnbrist kan väl påverka vem som helst.

Brukar natta henne i vår säng runt 19-snåret. Ofta somnar hon runt 20-21. Inga problem på den fronten egentligen. Innan hon somnar brukar jag hinna natta hennes lillasyster som är 3 månader så att jag och stora tjejen kan läsa saga och gosa innan hon somnar.

Problemet är senare på kvällen/natten.
Hon brukar vakna runt 24-snåret och vara ilsken. Börjar med att hon ligger och stretar med armarna och benen, liksom sparkar och har sig samtidigt som hon grymtar surt.
Brukar fråga vad hon vill, erbjuda min famn, erbjuda att klappa på henne eftersom hon brukar vilja det osv. Men då skriker och gråter hon bara.
Det enda hon säger är: jag vill ha nånting annat. Eller jag vill ha nånting att äta på.
Brukar ge henne kvällsfika precis innan läggning så hungrig tror jag inte att hon är varenda kväll.

Har tagit upp henne några gånger och erbjudit nåt att äta men då vill hon inte ha.
Hon bara skriker och slår mig och säger att hon är ledsen.

Det verkar inte röra sig om mardrömmar heller.

Och det brukar ta ca 2 timmar innan hon blir lugn och snäll igen och kan somna om. Då brukar det vara dags för lillasyster att vakna ett par timmar för att äta osv. Sömnen uteblir alltså för min del dessa roliga kvällar.

Har ni tips på vad jag kan göra? Försöker avleda henne genom att prata om olika saker. Jag har skällt. Jag har försökt diskutera med henne och jag har försökt att ge henne det hon vill ha.

Vill inte ens gå och lägga mig längre för att jag vet hur jävliga nätterna kommer att bli.

Det är mycket trots dagtid och hon lyssnar inte på mig för fem öre. :(

strimmoravmig.se

iser

Äldre 6 Jan 01:24

#1

Du inte är ensam. Vi har en treåring som har blivit storasyster och nu är lillebror tremånader. Hon vill ofta sova i vår säng och det är helt ok förutom när hon får sina vredesutbrott på natten. Det kan exempelvis vara att ingen annan får sova i sängen och hon vill vara ifred och då låter det som om det pågår barnmisshandel i vår lägenhet så arg är hon. Kanske har det något att göra med att få ett syskon. Men samtidigt är det ohållbart. jag har konsekvent börjat köra på "min säng- mina regler"och köra på det konsekvent. Om det blir medvetna sparkar i ryggen, skrik och gorm så bär jag henne till hennes säng. Det kan kännas lite hemskt för jag vill inte verka avvisande men det har blivit mycket bättre och nätterna är mestadels gosiga.

Eve cool

Äldre 7 Jan 21:27

#2

Din man måste avlasta dig.... Ohållbart annars

Placebo

Äldre 7 Jan 21:34

#3

Eve cool skrev 2013-01-07 21:27:19 följande:

Din man måste avlasta dig.... Ohållbart annars

Han hjälper till men han jobbar ofta natt och då kan´han inte det såklart. :) Och så måste han sova när han går av passet. Men när han är ledig så hjälps vi åt.

iser skrev 2013-01-06 01:24:47 följande:

Du inte är ensam. Vi har en treåring som har blivit storasyster och nu är lillebror tremånader. Hon vill ofta sova i vår säng och det är helt ok förutom när hon får sina vredesutbrott på natten. Det kan exempelvis vara att ingen annan får sova i sängen och hon vill vara ifred och då låter det som om det pågår barnmisshandel i vår lägenhet så arg är hon. Kanske har det något att göra med att få ett syskon. Men samtidigt är det ohållbart. jag har konsekvent börjat köra på "min säng- mina regler"och köra på det konsekvent. Om det blir medvetna sparkar i ryggen, skrik och gorm så bär jag henne till hennes säng. Det kan kännas lite hemskt för jag vill inte verka avvisande men det har blivit mycket bättre och nätterna är mestadels gosiga.

Vi har testat att bära in henne i hennes säng och så har vi sagt att om hon inte lugnar ner sig och är lite tystare så får hon sova därinne. Och lugnar hon ner sig är hon välkommen tillbaka. Det har fungerat men känns inte som någon rolig lösning eftersom hon är så ledsen.

Brukar prata med henne på dagarna och fråga varför hon vaknar. Om det är att hon drömmer nåt läskigt eller dylikt men hennes enda motivering är att hon vill ha sin mamma. Men även om jag direkt går in till henne och tröstar så hjälper ju inte det.

strimmoravmig.se

SpinderellaTarantella

Äldre 7 Jan 21:52

#4

Jag har också en trotsig treåring, som förvisso sover hela nätterna (i vår säng), men hinner testa mammans tålamod ganska rejält resten av tiden... ALLT är fel och allt skall testas! Allt från att inte vilja klä på sig, borsta tänder, äta mat, etc etc, till att först säga att hon vill ha en macka med kaviar, och sedan när den är klar ändrar sig till en macka med messmör.. Att hon slåss och sparkas händer också, särskilt vid läggning.

Till saken hör att min sambo under en period arbetar borta på veckorna,vi är alltså ensamma hemma, och att hon snart skall få ett syskon. Vet inte om hennes beteende beror på något av det, eller om det helt enkelt bara hör till åldern. En kombination kanske.

'Hur jag löser situationerna beror lite på vilken situation det är och om det är bråttom eller om vi har tid på oss,. man måste välja sina konfilkter lite... T ex så har jag slutat bråka om kläder på morgnarna. Hon får ha vad hon vill och klä på sig själv oavsett hur det sitter. Mat har jag också slutat bråka om. Vill hon inte äta slipper hon, jag serverar dock ingen annan mat om den vi lagat inte passar. Vissa tillfällen är jag också helt passiv och låter henne tjura ett tag. Vill hon inte klä på sig eller t ex borsta tänderna, har jag märkt att det bästa är att "vänta in henne". Sätter jag mig i badrummet och väntar på henne, så kommer hon om en stund och borstar tänderna...
Samma taktik kör jag om hon får ett raseritubrott, då lämnar jag henne ifred och så kommer hon när hon lugnat ner sig.
Men vissa saker tolererar jag inte. Jag tolererar inga slag och sparkar och river då i ordentligt, jag gör ingen ny macka om den jag nyss gjort inte passar.... Gör inte heller något annat på komando.

Det kan också bli så att jag tvingar henne till vissa saker. Jag jamsar inte på och försöker vänta ut henne för länge... vägrar hon i sten att klä på sig så gör jag det tillslut och lika så tandborstningen...

När det gäller era problem nattetid så skulle jag försöka att ignorera och inte ge uppmärksamhet för ett oönskat beteende (förutsatt att ni vet att hon inte är rädd/drömt mardrömmar/ är ledsen), och ev bära in henne till hennes rum för att markera att jag inte tolerarar raseriutbrott nattetid.

FRÅGA: Jag har själv funderat på hur man ska lösa situationen med att hon sover i vår säng, nu när hon får ett syskon som kommer att vakna på nätterna och skall matas. Hur gör ni? Har ni både bebis och storasyskon i sängen eller går ni till något annat rum och matar?

Placebo

Äldre 7 Jan 22:01

#5

SpinderellaTarantella skrev 2013-01-07 21:52:19 följande:

Jag har också en trotsig treåring, som förvisso sover hela nätterna (i vår säng), men hinner testa mammans tålamod ganska rejält resten av tiden... ALLT är fel och allt skall testas! Allt från att inte vilja klä på sig, borsta tänder, äta mat, etc etc, till att först säga att hon vill ha en macka med kaviar, och sedan när den är klar ändrar sig till en macka med messmör.. Att hon slåss och sparkas händer också, särskilt vid läggning.

Till saken hör att min sambo under en period arbetar borta på veckorna,vi är alltså ensamma hemma, och att hon snart skall få ett syskon. Vet inte om hennes beteende beror på något av det, eller om det helt enkelt bara hör till åldern. En kombination kanske.

'Hur jag löser situationerna beror lite på vilken situation det är och om det är bråttom eller om vi har tid på oss,. man måste välja sina konfilkter lite... T ex så har jag slutat bråka om kläder på morgnarna. Hon får ha vad hon vill och klä på sig själv oavsett hur det sitter. Mat har jag också slutat bråka om. Vill hon inte äta slipper hon, jag serverar dock ingen annan mat om den vi lagat inte passar. Vissa tillfällen är jag också helt passiv och låter henne tjura ett tag. Vill hon inte klä på sig eller t ex borsta tänderna, har jag märkt att det bästa är att "vänta in henne". Sätter jag mig i badrummet och väntar på henne, så kommer hon om en stund och borstar tänderna...
Samma taktik kör jag om hon får ett raseritubrott, då lämnar jag henne ifred och så kommer hon när hon lugnat ner sig.
Men vissa saker tolererar jag inte. Jag tolererar inga slag och sparkar och river då i ordentligt, jag gör ingen ny macka om den jag nyss gjort inte passar.... Gör inte heller något annat på komando.

Det kan också bli så att jag tvingar henne till vissa saker. Jag jamsar inte på och försöker vänta ut henne för länge... vägrar hon i sten att klä på sig så gör jag det tillslut och lika så tandborstningen...

När det gäller era problem nattetid så skulle jag försöka att ignorera och inte ge uppmärksamhet för ett oönskat beteende (förutsatt att ni vet att hon inte är rädd/drömt mardrömmar/ är ledsen), och ev bära in henne till hennes rum för att markera att jag inte tolerarar raseriutbrott nattetid.

FRÅGA: Jag har själv funderat på hur man ska lösa situationen med att hon sover i vår säng, nu när hon får ett syskon som kommer att vakna på nätterna och skall matas. Hur gör ni? Har ni både bebis och storasyskon i sängen eller går ni till något annat rum och matar?

Låter som våra barn är rätt lika i trotsen. Trotsen på dagtid har jag dock lärt mig hantera även om jag ibland får ge vika. Jag väljer fighterna så gott jag kan.

Till din fråga. Jag har bebisen i spjälsäng bredvid på min sida. Jag lägger ner henne där när hon somnat och så sover hon där tills hon vaknar av sig självt. Eftersom jag inte ammar så går jag upp och matar henne i vardagsrummet om min sambo är hemma. Om han jobbar så matar jag inne i sovrummet eftersom stora dottern inte brukar störas. Men om bebisen är pigg och väsnas mycket så går vi ut till soffan. Sen brukar bebisen få sova resten av natten i sängen med oss. Har ett babynest till henne så hon ligger ytterst men jag drar spjälsängen mot kanten så hon inte kan ramla. Sen ligger jag, dottern och sen sambon. Och så en hund i fotändan.

strimmoravmig.se

Leonel

Äldre 8 Jan 10:29

#6

Hej

Varenda kväll vi ska gå och lägga oss så ser det ut som eran nästan. Jag brukar lägga lillebror (8månader) före så att vi kan hinna göra annat. Min äldsta är 4 år och han vill höra sagor som jag ska bara hitta på, läsa böcker gör vi men inte alltid. Men mest läsa sagors vilket han älskar, vilket han trivs med helt enkelt. När han inte ätit och ska sova, brukar han så fort han hör ordet SOVA bli så skrämd där han börjar skrika att han är hungrig. Han har fått för sig det, vilket kan vara irriterande när han precis varit hos mina föräldrar som bor ovanför oss och där han ätit sig mätt. Så ska jag göra något för honom så han är nöjd. Men jag vet att han inte är hungrig, så fixar jag fram käk och då han bara biter en liten bit och sen är han färdig plötsligt. Det kan vara körigt, skit jobbigt....

Nu är vårat problem förskolan, han vägrar och trotsar och vill absolut inte dit. Det känns så jobbigt att fightas vissa morgon då han hittar på såhär. Jag har märkt att så fort jag visar att jag är arg så är hela världen förstörd, då ska han trotsa mer. Man ska försöka behålla lugnet, vilket är svårt. Blir jag arg på honom visar jag det genom det här sättet, kom nu så ska vi sova. Då ska man försöka vända på det, när du ätit klart ska mamma läsa saga för dig osv. Just i ditt fall kanske du inte ska prata alls med henne, vara tyst och trösta, sen går ni och lägger er. Alltså inget ljud för då väcker man dem. Hoppas att jag varit till någon hjälp ;)

SpinderellaTarantella

Äldre 8 Jan 20:16

#7

Placebo skrev 2013-01-07 22:01:17 följande:

Låter som våra barn är rätt lika i trotsen. Trotsen på dagtid har jag dock lärt mig hantera även om jag ibland får ge vika. Jag väljer fighterna så gott jag kan.

Till din fråga. Jag har bebisen i spjälsäng bredvid på min sida. Jag lägger ner henne där när hon somnat och så sover hon där tills hon vaknar av sig självt. Eftersom jag inte ammar så går jag upp och matar henne i vardagsrummet om min sambo är hemma. Om han jobbar så matar jag inne i sovrummet eftersom stora dottern inte brukar störas. Men om bebisen är pigg och väsnas mycket så går vi ut till soffan. Sen brukar bebisen få sova resten av natten i sängen med oss. Har ett babynest till henne så hon ligger ytterst men jag drar spjälsängen mot kanten så hon inte kan ramla. Sen ligger jag, dottern och sen sambon. Och så en hund i fotändan.

Ni har fullt i sängen då?

Jag vill ju helst undvika att ha två barn i sängen, sover dåligt redan med ETT barn i sängen, men har inte orkat ta fighten ännu. Tanken var att dottern skulle lära sig att sova i sin egen säng innan syskonet kommer, men jag har banne mig inte orkat. Hon är så himla trotsig och dessutom väldigt mammig just nu, så att det har inte riktigt varit läge att börja "bråka" om sömnen också. Ska göra ett (litet

) försök, men går det inte smidigt på en gång så får det vara. Då får det lösa sig när syskonet kommer. Jag är ju som sagt ensam på veckorna någon månad till, och då vill man minimiera fighterna...

SpinderellaTarantella

Äldre 8 Jan 20:19

#8

Leonel skrev 2013-01-08 10:29:53 följande:

Hej

Varenda kväll vi ska gå och lägga oss så ser det ut som eran nästan. Jag brukar lägga lillebror (8månader) före så att vi kan hinna göra annat. Min äldsta är 4 år och han vill höra sagor som jag ska bara hitta på, läsa böcker gör vi men inte alltid. Men mest läsa sagors vilket han älskar, vilket han trivs med helt enkelt. När han inte ätit och ska sova, brukar han så fort han hör ordet SOVA bli så skrämd där han börjar skrika att han är hungrig. Han har fått för sig det, vilket kan vara irriterande när han precis varit hos mina föräldrar som bor ovanför oss och där han ätit sig mätt. Så ska jag göra något för honom så han är nöjd. Men jag vet att han inte är hungrig, så fixar jag fram käk och då han bara biter en liten bit och sen är han färdig plötsligt. Det kan vara körigt, skit jobbigt....

Nu är vårat problem förskolan, han vägrar och trotsar och vill absolut inte dit. Det känns så jobbigt att fightas vissa morgon då han hittar på såhär. Jag har märkt att så fort jag visar att jag är arg så är hela världen förstörd, då ska han trotsa mer. Man ska försöka behålla lugnet, vilket är svårt. Blir jag arg på honom visar jag det genom det här sättet, kom nu så ska vi sova. Då ska man försöka vända på det, när du ätit klart ska mamma läsa saga för dig osv. Just i ditt fall kanske du inte ska prata alls med henne, vara tyst och trösta, sen går ni och lägger er. Alltså inget ljud för då väcker man dem. Hoppas att jag varit till någon hjälp ;)

Ja, det är bra med tålamod, men tillslut så tar ju även det slut... Jag tycker också det är värst på morgnarna, särskilt när man har en tid att passa. Vägrade dottern ALLT, och tillslut när jag väntat och lirkat och lirkat tog ju tålamodet slut och jag blev arg. Vilket egentligen inte löste något utan istället blev det ju bara värre.
Sedan när vi kom till dagis blev hon jätteledsen och ville inte bli lämnat. Så jobbigt att lämna henne när vi bråkat hela morgonen...men man måste ju.

Placebo

Äldre 8 Jan 20:32

#9

SpinderellaTarantella skrev 2013-01-08 20:16:25 följande:

Ni har fullt i sängen då?

Jag vill ju helst undvika att ha två barn i sängen, sover dåligt redan med ETT barn i sängen, men har inte orkat ta fighten ännu. Tanken var att dottern skulle lära sig att sova i sin egen säng innan syskonet kommer, men jag har banne mig inte orkat. Hon är så himla trotsig och dessutom väldigt mammig just nu, så att det har inte riktigt varit läge att börja "bråka" om sömnen också. Ska göra ett (litet

) försök, men går det inte smidigt på en gång så får det vara. Då får det lösa sig när syskonet kommer. Jag är ju som sagt ensam på veckorna någon månad till, och då vill man minimiera fighterna...

Väldigt fullt, men precis som du säger. Man väljer fighterna. Från att inte ha klarat av att sova med ett barn så ligger jag plötsligt där med 2 och sover bra ändå. Hellre en natts sömn än massa strul just nu känner jag. Ska väl börja vänja äldsta med att sova i sin säng i sitt rum så småningom men vi ville avvakta så det inte blir för mycket förändringar på en gång. I samma veva som vi fick bebisen så flyttade vi och så har hon precis slutat med nappen. Men till sommaren så ska jag ta tag i det på allvar.

strimmoravmig.se

En blå giraff

Äldre 8 Jan 20:35

#10

TS: Jag tror inte alls att din dotters nattliga beteende har med trots att göra. Låter mer som nattskräck faktiskt. Barnet fastnar i ett gränsland mellan sömn och vakenhet och bara skriker och slår ifrån sig precis som du beskriver. Dagen efter minns barnet ingenting av det. Precis så gjorde min äldsta son då han var yngre och det händer även att min 1,5-åring kan ha såna episoder. Din dotter vet säkert ingenting om hur hon beter sig. Så jag tror inte det hjälper om du blir arg eller så.

Mina barn har blivit mer oroliga nattetid om de får för lite sömn eller om de är sjuka. Och min äldsta blev väldigt orolig under första halvåret då lillebror föddes. Din dotter kanske reagerar så på att få syskon?

Snälla, kom med tips gällande trotsig 3-åring!!

INNEHÅLL