Tidig trotsålder?

Nej, hon är för liten för att kunna "trotsa" (gillar inte det ordet gällande äldre barn heller).
En sån liten är helt impulsstyrd, och det handlar, som du skriver, om frustration. Ta det med ro, och försök distrahera och avleda henne. Och försök att inte säga en massa 'nej' i onödan.
Går det inte att distrahera så låt henne ha sitt utbrott, men var där och håll om henne och trösta.

Det är inte den klassiska "trotsen" (gillar inte heller ordet) utan den klassiska "1,5-årsåldern" . De vill, vill, vill, vill och vill inte, vill inte, vill inte en massa saker. Och har samtidigt varken språket, erfarenheten eller förmågan att hantera motgångar (oavsett orsak - egen oförmåga eller mamma och pappas gränssättning) och frustration.

Behåll lugnet och ta det det för vad det är . Försök att låta henne försöka själv i möjligaste mån. Ta det inte personligt om hon får utbrott för än det ena och än det andra ur ett vuxenperspektiv lite irrationellt (för henne är det inte det). Låt henne få vara arg över att motgångar. Det är inte farligt. Finns där för henne när känslorna väller över henne. 

Då har min knodd varit i ständig "trots" då ^^

Jag brukar säga att han vet vad han vill, och vill ha det nyss... Han är 13månader nu.

Det där känner jag igen. MIn sin är med 13 mån och han har en vilja av stål, och skriker så fort han inte får som han vill, tar på energin kan jag lova.

Okej, tack för samstämmiga svar.
Då fortsätter vi bara att inte göra så stor grej av det.. även om det är nog så frustrerande för en stor också.. hehe.. som ni verkar veta.

Man kan bli knäpp för mindre när det är som "värst" men det är ju en del i deras utveckling, dem måste ju få testa sig fram o tids nog lär dem sig att det inte är lönt att skrika och hålla på för att få det man vill. Men jag vet det är frustrerande och vara den som är lugn och sansad, det kräver sin konst i såna situationer, har en bonusson på 3,5 år med så gissa att man har o göra :)