Beter sig DIN femåring såhär?

Nej, min dotter lyssnar om jag säger åt henne. Hon sitter still vid bordet när vi äter, behöver aldrig säga till henne. 
Hon kan fråga en gång, vart e pappa, men då har hon bara glömt vad han sa när han gick. Händer sällan att hon upprepar sig.

Det jag undrar är detta: lyssnar han när det är nog? Du vet, när man som förälder bara känner att HÄR går gränsen. Lyssnar han då?
Jag tycker annars han låter som en hyfsat normalstörd liten unge med huvet i det blå. För att slippa tröttna på mitt eget tjat och för att slippa den där rutintillsägelsen vid bordet, så skulle jag tänka noga och välja mina strider. Prata med mat i mun är ju helt klart mer okej än springa runt med mat i mun (inte bara för att det stör utan också för risken att han sätter i halsen och så). Jag skulle helt enkelt släppa en del uppfostran och jobba med det jg tyckte var riktigt viktigt. När det viktiga satt skulle jag foka på det andra.

Men nåt knas med honom, det tror jag inte det är. :)

Nej, det låter inte helt 'normalt' enligt mej... Vi får dock ofta "etablera kontakt" innan vi säger saker om barnet är exalterat/upprört eller liknande. Ex. "Xxxxx, lyssna! (Inväntar ögonkontakt) Det är inte okey att..." Då brukar informationen gå fram. En familj vi står nära har en sexåring som ligger inom autism-spektrat och han beter sig precis som du säger. Kanske är värt att kolla upp!? Om det nu inte kan bero på en orolig miljö, för mycket socker eller nåt liknande. Jag har dock ingen utbildning inom området, utan detta är bara mina observationer!!!

Min femåring är precis likadan, jag håller på att bli galen på matsituationen. Samma sak när vi tittar på Bolibompa aldrig att han kan vara still i mer än nån sekund efter man sagt till honom.

Det är nästan lite läskigt att du skriver att han alltid frågar efter sin pappa, samtidigt som jag läste kom min son och fråga vart pappa är, fast han bara för 2 minuter sen berättade att han skulle köra och handla.

Om detta beteendet är normalt eller inte vet jag inte, min son har haft perioder med tvångsbeteende och extrema rädslor så detta är rätt normalt för oss ;)

Av din beskrivning så verkar han nog ganska aktiv din pojk, men det är svårt att via en text avgöra om det är normalt eller inte.

Det jag funderar över är tjatet. När man tjatar på någon så blir det ofta så att dom stänger av istället för att lyssna, framförallt om dom inte förstår varför dom skall göra på det ena eller andra sättet. För barn är det oftast väldigt viktigt att dom får reda på varför dom inte får göra något ex. prata inte med mat i munnen för vi hör inte vad du säger då.

När det gäller det med att sitta still så har barn i 5, 6 års åldern myror i kroppen och för långa armar. Utvecklingsmässig så är det något med öga hand koordinationen som inte är riktigt färdigt så dom har tex svårt att bedömma avstånd och kan inte hjälpa att mjölkglaset vickar. Det blir bara så.

När det gäller det med att kommaihåg var pappa är. Svara honom istället med en fråga. "Ja, vart var det pappa gick." och låt honom på så sätt få träna upp sitt minne och sin koncentration.

Orsak och konsekvens: Små barn har svårt att förstå orsak och konsekvens. Det är först i 15 års åldern som denna förmåga är fullt utvecklad och det är därför vi inte blir straffmyndiga förrän då. Denna förmåga utvecklas visserligen succesivt och en 5 åring kan förstå orsak och konsekvens om det har direkt samband med varandra ex jag ramlade och nu får jag gå med trasig byxa eller vi glömde nalle hos mormor så nu får jag sova utan tills vi kan hämta den. Att mat och godis har ett direkt samband för en 5 åring är inte säkert.

När det gäller maten så kan det istället vara bättre att tala om för pojken vad det blir till middag redan innan ni börjar laga den för då har han tid att förbereda sig och kanske tom vill vara med när den lagas. Tänk på att vara konkret när du talar om vad det blir för mat ex säg att det är fiskpinnar eller kokt torsk istället för att säga bara fisk. Att säga bara fisk eller soppa blir för abstrakt för ett litet barn tom vi kan ha problem med det. Om någon säger att det blir soppa till middag så gör vi oss genast olika föreställningar om vilken soppa det är och skillnaden mellan ärtsoppa och fisksoppa är gqanska stor.

Såg att detta blev ganska långt men jag hoppas du har orkat att läsa ändå och att du fått några tipps du kan använda.

Nej dottern pratar VÄLDIGT högt ibland. En "skada" jag tror kommer från dagis där jag märkt att alla barn pratar högt för att ens höras i stimmet. Annars är hon inte som Max. Lite flummig kanske men det har hon fått från far sin. : )

Välkommen till klubben! Vi kan inte göra nånting med våran 4 åring utan att han får frispel! Kan även tillägga att han utreds för ADHD både på dagis och nu fick vi en remiss till barnläkaren! Jag var själv VÄLDIGT aktiv som liten, och sonens pappa har diagnosen ADHD .. Så vi får se vad dom kommer fram till! Du är absolut inte ensam om att ha dessa problem du beskriver

Han lyssnar i några minuter, men har sedan "glömt" det igen! Tack för ditt svar!Det är lite så jag har tänkt också. Ögonkontakt hjälper inte mer än en kort stund. Samtidigt tänker jag att han bara är väldigt aktiv och lite disträ, men om det är nåt "galet" vill jag ju gärna veta det så att vi kan hjälpa honom samtidigt som jag inte vill dra igång ett jädrans hallå för "ingenting"... Tack för svaret!
Förstår precis hur du känner det, man vill bara försvinna för en stund! Tack!

    

  

Jag köper det du skriver om tjatet, men ibland är det svårt att låta bli... Vi talar om för honom VARFÖR, men problemet är att han "glömmer" allt! ALLT! När jag säger som du skriver: "Ja, var var det pappa skulle?" står han som ett frågetecken. Han har ingen aning om att pappa sagt att han ska nånstans.
Tack för många bra tips, ska tänka mer så, det om att specificera vilken typ av soppa eller fisk det blir har jag inte ens tänkt på. 

Vill du berätta lite mer om hur din son fungerar i andra situationer vore jag jättetacksam! Lycka till med utredningen!

Tycker det låter som om det faller inom normalitetens gränser. Barn mognar olika snabbt. Att han flera gånger frågar efter pappa handlar nog mer om

Bekräfta snarare än att han inte förstår. Vad det gäller tjatet vid middagsbordet så funkar det ju uppenbarligen intened tjat. Testa att ignorera beteendet som du inte önskar och istället förstärka den sekund han verkligen sitter fint eller tar en tugga. Gärna överdrivet positiva tilrop och massor av bekräftelse.

Vår femåring är känns igen i detta, men han sitter oftast stilla om han blir tillsagd och sänker volymen om vi säger till (en stund, sen glömmer han bort att vi sagt till). Han är väldigt mycket i sina egna tankar och "glömmer bort" vad vi sagt för en stund sedan. Han lyssnar helt enkelt inte, utan måste fråga för att bekräfta (Var är pappa? - På jobbet - Ja, justja, nu kommer jag ihåg!). Konsekvenstänket är helt normalt, så det tänker jag inte så mycket på (undervisar barn och ungdomar i tonåren och inte ens hos dessa funkar denna typ av konsekvenser till 100%). Vår pojke är mycket verbalt utvecklad och intelligent, det är beteendet, inte intelligensen som brister...

Vårt största problem är sonens ovilja att "rätta in sig i ledet". Som exempel: Han går på barngymnastik en gång i veckan. Han är snäll, hjälper till och är glad att få vara på gympan, men kan INTE acceptera att man ska göra saker i en viss ordning eller att en aktivitet tar slut och en annan tar vid. Han vill ALLTID bestämma vad som ska göras, när det ska göras och hur det ska göras. Det leder lite till vårt andra stora problem, vilket har med sömnen att göra. Han är ofta vaken till tio-elva på kvällen, trots att vi lägger honom allt mellan sex och väldigt sent (har provat olika råd här). Han stiger upp tidigt ändå på morgonen och kämpar sig genom dagen, sen på kvällen är han superpigg och "Kan inte sova". Det blir liksom antingen krig varje kväll för att vi får säga åt honom att lägga sig ned och vara tyst tre miljoner gånger, eller så får vi bestämma oss för att inte hamna i konflikt med pojken och då är han vaken och lever rövare till elvatiden. Varje kväll, trots att vi kliver upp klockan sju på morgonen...

Vi ska träffa en barnpsykolog via BVC nu i januari, sen får vi se vart det leder! 

Jag känner igen min aktiva 5-åring i en del av det du skriver. Hon brukar själv säga "Nej! Jag kan inte vara stilla för jag har MYROR i hela kroppen" Hon byter aktivitet hela tiden och har väldigt svårt att sitta still vid matbordet. Hög ljudvolym. Glömmer snabbt det man säger. Klättrar och far runt som en toka när hon leker. Klampar och stampar i golv (vi bor också i lägenhet). Hon slår sig hela tiden eftersom hon alltid hoppar/springer/klättrar när hon ska ta sig från A till B. Dock kan hon sitta stilla länge och rita figurer när humöret faller på.

Jag tänker att mycket av det hör till åldern? Och naturligtvis också beror på vilket temperament barnet har. 

Det jag funderar på är hur man kan hjälpa dem att varva ner? Finns det någon som har några bra tips?   

Dels så är nästan allt det du beskriver identiskt med våran son.
Lördagsgodis biten är jättejobbig för oss då han blir så himla över aktiv när han får socker i sig.
Så är det lördag och han kommer på att det är lördag, så får han sitt lördagsgodis efter lunchen.
Ger vi honom efter middagen är typ hela kvällen ett endaste stort kaos då när han börjar speeda ner.
Han sitter som på nålar hela tiden vid tex. matbordet. Han tycker inte om någonting ( enligt honom själv)
förutom pannkakor,pizza eller mcdonalds. Spelar ingen roll hur många ggr vi förklarar för honom att man
inte kan äta sån mat jämt för det är inte bra för magen.
han gör allt för att få sin vilja igenom, han slåss om han behöver. Han blir lugn och sansad om han hittar
någonting som intresserar honom. just nu är det tv-spel/dataspel eller så kollar han på filmer.
Men som sagt, det är för stunden, sen är det virrvarr här hemma. just nu är det extra jobbigt då vi väntar vårat
2:a barn, jag har BF på torsdag och genom jul och nyår så har han varit hemma från dagis.
Jättemysigt, javisst. Men jag har inte energin att roa honom på samma sätt och aktivera honom så som han blir på dagis. tycker mest synd om honom då han VERKLIGEN behöver den aktiveringen ifrån dagiskompisarna. Att handla med honom är hemskt. Han rymmer gärna ifrån en (tro mig han börjar inte grina efter sina föräldrar efter ett tag som dom flesta barn gör) utan han skiter fullständigt i oss. Så vi måste oftast ha honom sittandes i en kundvagn. han river i allting i affären, han skriker JÄTTEHÖGT i affären om han inte får det han vill ha. Vi försöker lungt och sansat förklara för honom att man inte alltid får det man pekar på. Men det vill han inte acceptera. Vid läggningsdags är det en JÄTTE procedur. Vi lägger honom vid 19:30 för att han ska kunna varva ner till en film i sin säng i sitt rum. Men oftast (iaf vid läggningstid) så har han ingen ro i kroppen (oavsett om han varit på dagis eller ej, och han sover ingen middag på dagen) och han ränner fram och tillbaka och ska byta filmer, sova i våran säng. får han inte som han vill ligger han och grinar och skriker hysteriskt i 1 timme. Det spelar ingen roll om vi är pedagogiska eller arga eller ledsna. Han bryr sig inte det minsta. Sen å andra sidan, kan han ju självklart vara VÄRLDENS mysigaste unge. Han skänker oss så mycket kärlek. Men man måste ha väldans mycket tålamod med honom! 

Sen är det dagis som reagerat på att han är väldigt överaktiv och frågat oss om det är okej att sätta in en specialpedagog som studerar honom när han är på dagis. Vilket vi självklart tyckte var okej, om det ÄR så att
han faktiskt har ADHD så är det ju jättebra att han får den hjälp han behöver. (Hans pappa fick diagnosen för 2 år sen)
Sen var han nyligen på 4-års kontroll. han  var jättefokuserad och jätteduktig genom alla tester . och det fick han beröm för av sköterskan. men när hon la över fokusen på mig när testen var klarar och förklarar för sonen att: "nu vill jag prata med mamma lite" , då brister allt och han klättrar på bord, river i saker fast man säger nej 10 ggr och ja allt man kan tänka sig. då reagerar hon även på BVC att han är VÄLDIGT aktiv, och jag då berättar vad som sker på dagis och hon rågar hur det funkar i vardagen. och när jag berättar som det är hur vi lever o rutiner osv.
Så frågar även hon: "vill du jag skickar en remiss till barnläkare om ADHD utredning"?
Ja men absolut, vi är glada för att vi inte är dom enda som ser att han faktiskt är jättesprallig.
Och att detta faktiskt är ett vanligt problem. :)
Sambon tycker det känns jätteskönt att folk ser på sonen redan nu och att han kanske kan få hjälp i skola osv.
för det var något han aldrig fick och han klarade inte av att gå klart skolan heller . Så han är jättetacksam över att
vi faktiskt får den möjligheten redan nu att se efter om det kan vara så att han har ADHD eller bara är jätteaktiv. 

Jag undrar hur det fungerar om man försöker samtala om något vid middagen istället för att tjata och hota. Går det att få honom intresserad? Skoj och skämta? Berätta en historia... Hitta på tokiga rim tillsammans. 

Hur fungerar det i andra situationer. Kan han spela ett sällskapsspel eller göra annan lugn aktivitet med er vuxna?

Annars hade jag nog funderat på en diagnos .  

Nja, min femåring är inte så. Han mognade ganska sent och vi funderade på både det ena och andra där ett tag. Sen läste vi på och pratade med förskolan om bemötandet. Han är yngst där och har mått dåligt av att byta förskola (för 1,5 år sen) och jag tror han, pedagogerna och vi fastnade i det. Vi förväntade oss det av honom. När vi började se det han kan och benämna honom i positiva ordalag (du som är en sån snäll pojke etc) vände det snabbt. Nu mognar han synbart för varje dag och går. Vid matbordet konverserar han lugnt och fint, lyssnar och bemöter andra osv. För ett år sen skrek och grät han mest vi bordet. Vi blev stressade och irriterade och så trappades det upp. Nu kan han vara lite arg (beror på hunger eller trötthet) när han sätter sig vid bordet men då behöver han bara en kram och så brukar jag säga att jag märker att du är arg nu men jag tycker vi äter lite innan vi pratar om det. Sen har det blåst över efter de första tuggorna.

Mitt tips är att prata med Bvc eller Bup. De kan tipsa om bemötande osv.

Tack så mycket för alla svar. Antar att vi får avvakta lite och se var det bär hän... Ska tänka på alla tips jag fått här också. Tack igen!

Håller med. Min 5-åring sitter och äter vid matbordet men hoppar upp emellanåt för att kolla tv:n i annat rum mm. Brukar bråka om att det är fel mat som serveras fast vi pratat om det innan maten lagades. Bråken sammanfaller med trötthet, hunger och om hon har tråkigt. Hon lyssnar inte alltid då jag säger till men jag påpekar inte allting heller, tänker det löser sig med tiden allt eftersom mognaden kommer. Det brukar dock ofta gå bra att prata med henne då man förklarar konsekvensen av ett beteende om hon är glad, pigg och mätt. Barn är ju olika, man får anpassa sig efter just den personen. Normalspannet är ju stort. Jag tror inte alls att det behöver vara fel. Det märks ju också.