Personligen ser jag inget problem med duschrum. Det är inget jag någonsin har upplevt som besvärligt eller obehagligt på något vis. Jag har visst sett andra fixa och trixa med badkläder eller extra underkläder i duschen pga av blyghet eller mens och jag har sett folk byta om på toaletten. Det var dock ovanligt, brukade gå över inom ett par månader och var inget vi andra kommenterade. Jag känner inte alls igen att det skulle varit så mycket kommentarer. Sen är det klart att folk jämförde sig, speciellt under den tid när utvecklingen gick fort och många inte kände sig så bekväma i sin kropp. Men det satt nog mest i det egna huvudet, jag kan inte minnas att någon kommenterat det. Blir faktiskt ganska förvånad över att så många håller med ts. Precis som någon annan i tråden trodde jag först att upprördheten berodde på att pojkar och flickor förväntades duscha tillsammans som ju förekommer i lägre åldrar. Att vanliga duschrum var så upprörande är nytt och överraskande för mig.

Men det sorgliga för mig är ju varken att du var förhållandevis tidig i utvecklingen eller att skolan inte hade avskilda duschar utan att du kände dig obekväm i din kropp. Jag hoppas att inte mina tidiga kompisar kände så, själv var jag sen, snarast jättesist, och det tror jag säkert att många lade märke till och det var något jag tyckte var tråkigt, men jag kände mig ändå trygg i mig själv även naken bland andra. Detsamma skulle jag säga gällde för tjejen som utvecklades först i klassen, hon gav i alla fall alltid intrycket av att känna sig bekväm med hur hon såg ut.

Jag menar inte att det är fel att vilja ha avskilda duschar, bara att det förvånar mig att så många uppfattat det som så jobbigt. Kanske har jag haft turen att ha gått i klasser med mycket god stämning.

Vilken lång tråd. En sak stör mig mer än allt annat i denna tråd. Inte att vi har olika åsikter om huruvida det är sunt och naturligt att klara av att duscha tillsammans med andra kvinnor utan sättet som en del här inne väljer att tolka och svara på det som CrazyChristina har skrivit. Kanske är detta någon sorts personlig vendetta men det är i alla fall osmakligt.

Hon klargör sin ståndpunkt att hon tycker att det är naturligt och önskvärt att känna sig så bekväm i sig själv att man klarar av att i förbifarten visa sig naken bland andra av samma kön t.ex. i ett omklädningsrum eller duschrum. Hon säger också att hon inte tror att det är genomförbart med individuella duschar. Hon påpekar att risken om man låter en elev duscha enskilt istället för att arbeta med självförtroende och stämning i klassen är att denna blir utstött eller mobbad. Och hon klargör att eftersom hon tycker att det är naturligt att kunna duscha tillsammans skulle hon undra om det var något fel på någon som inte klarade detta.

Hon berättar om en klasskompis som var utfryst och inte ville duscha med de andra. Vad som kom först och vad som kom sedan kan vi inte veta. Inte heller i hur hög utsträckning personen var utfryst och mobbad eller själv tog avstånd från andra. Det framgår också att det gick rykten om denna tjej och om hon på något sätt såg konstig ut naken eller kanske rentav var en man. Sådan ryktesspridning är förstås ragisk och förkastlig. Det framgår att denna person hade många sociala rädslor och att hon fick hjälp av psykolog att arbeta med dessa. När hon utmanade sina rädslor och bl.a. lärde sig att duscha med de andra (i mångas ögon normal social samvaro, klart det pratas och umgås även i omklädningsrum) blev hon en del av klassen och fick många vänner. Jag uppfattar det som att CrazyChristina försöker berätta en positiv historia om att utmana sina rädslor och ta för sig socialt.

 

Utifrån detta drar ni följande slutsatser:

Waldo:

Fy fan vilken samling creapy jävlar ni måste ha varit i skolan!!
Du menar alltså på fullaste allvar alltså att när hon tvingades att duscha naken tillsammans med er andra så var det först då som ni accepterade henne och blev vänner med henne
Fy fan, det är verkligen pennalism på hög nivå.

Mariohn:

HAha ja. Om man dagligen blir kallad för "tjock gris" och hånad av sina klasskamrater är den enda lösningen att tvingas klä av sig naken framför dem. Därmed basta. Psykologexamen på komvux ey? 

Låt oss hoppas att hennes barn aldrig kommer hem gråtandes över att några killar kommenterat den blommande tonårskroppen. Vad blir svaret då? "Jaså det är på det viset? Då får du väl klä av dig naken och spreta ordentligt då annars fattar du väl själv att de måste få gå loss på dig flicksnärta". *ryser*

Ja. Hon var alltså mobbad. Och det var upp till henne att lösa det genom att visa upp sig naken. Det var hennes förbannade uppgift att fläka fram underlivet så att andra skulle sluta spekulera kring det. Det fattar väl alla. Lilla lopp-per i tvåan borde göra samma sak. Se till att bevisa att han inte alls har loppor annars får han la skylla sig själv om folk fortsätter att anta det 

Någonstans får man försöka hitta det positiva i denna berättelsen. Den stackars tjejen som blev utsatt för christina och hennes lågbegåvade mobbarkompisar skaffade förmodligen ett bättre umgänge och har kommit längre i livet. Det värsta som kan hända är ju att bli förknippad med mobbarpack vars liv inte är mer intressant än att de funderar över andra människors könsorgan.

As if:

Hjälp mig här. Ni mobbade en person som fick en "snedvriden" bild av sig själv och lösningen på detta var att hon klädde av sig naken med er och duschade tillsammans med er, mot sin vilja? 

sär skriven

Ja, tydligen är det okej att mobba och frysa ut personer om vi inte vet hur de ser ut nakna.

Och ynglat av sig har hon gjort. Låt oss hoppas att hon skojar med oss så inte vi får en ny rad mobbare som via socialt tvång tar sig innanför kläderna på andra barn för att kolla hur de är utrustade.

Wittra:

Flåt men jag har svårt att tro att en psykolog rekommenderar en mobbad person att klä sig av naken, blotta sin kropp inför sina plågoandar och duscha med dem. Låter lite som tortyr faktiskt. Hur kan du förresten veta vad hennes psykolog sagt?

Mobbare har sån härlig logik och resonemang....  alt=Obestämd title=Obestämd border=0 v:shapes="_x0000_i1026"> 

Sitter helt stum framför datorn, att mobbare inte hade mkt innanför pannbenet visste jag sedan innan. Nästan alla år i grundskolan var jag mobbad för allt möjligt, så jag vet allt hur det kan vara men att den här personen kan med och berätta om hur hon och sina kamrater betedde sig är helt otroligt........

 

 

Ni behöver inte hålla med henne i sak om att det är naturligt och önskvärt att klara av att hantera att vara naken bland andra människor av samma kön. Men det är inte rätt att sitta här och klanka ner på henne och ifrågasätta hennes intelligens, hur hon hanterar sina barn och att kalla henne mobbare. De utdrag jag samlat här är bara en bråkdel av den skit som kastats över henne i denna tråd och hittills har jag inte sett att hon svarat någon ohövligt. Ingenstans framgår det att hon mobbat denna person. Har inte ni haft klasskompisar som varit mer eller mindre utanför gemenskapen utan att man för den delen kan dra slutsatsen att just ni personligen grovt mobbat dem? Kan ni inte se det positiva i att denna tjej lyckades vända sitt liv, ta itu med sina sociala problem och idag klarar av såväl att prata inför andra som att byta om i delade omklädningsrum? Även om ni inte anser att det är en eftersträvansvärd kunskap är den användbar i det samhälle vi har idag. En del av det ni skrivit borde ni verkligen skämmas över liksom alla ni andra som vet med er att ni gjort tummen upp (ja du Erfdgt bör ta åt dig) på osmakliga inlägg eller själva skrivit liknande saker.

Det jag störde mig på i en del av dina inlägg var inte att du tycker att systemet är förkastligt utan att du var del av en mobb som hetsade mot denna enskilda medlem.

Crazy har inte skrivit att det som hände denna tjej var ok, bara att det kan bli så. Att vara den som är undantagen från en regel kan göra mer skada än nytta socialt. Men där tolkar vi kanske henne olika.

Och jo, hon har belyst att tjejen avvek på andra sätt, man går inte till psykolog endast för att man inte vill duscha med andra, under sex års tid hade hon ju fått lov att duscha enskilt så det i sig var knappast det enda problemet. Att klara av att göra det med andra var bara ett steg i hennes utveckling, som att lära sig att prata inför folk och ta för sig mer socialt.

Att du tolkar hennes berättelse som en bekräftelse av din åsikt är ok. Att du ifrågasätter att det var tjejens eget beslut att ta itu med sin rädsla är onödigt. Likaså att kalla crazys barn yngel och att hävda att de löper stor risk att bli "mobbare". Och att kalla Crazy själv för mobbare när vi inte har några belägg för det. Argumentera för din sak och åsikt istället för att gå till personangrepp! 

Det framgår inte att hon var mobbad av de andra i de inlägg jag läser. Bara att hon var utanför och blyg och att detta i kombination med att hon inte behövde duscha med de andra gjorde att det började gå rykten. Dessa i sin tur ledde till att hon blev utfrusen. Säkert kan hon ha haft problem tidigare och mobbning kan visst ha varit en anledning till att hon började duscha enskilt sex år tidigare, (sannolikt i en helt annan miljö och med andra klasskompisar) men det vet vi inte heller. Hon gjorde själv valet att efter sex år sluta duscha enskilt och istället duscha med sina klasskompisar. Att hon och hennes psykolog kommer fram till att hon ska utmana sina rädslor är inte samma sak som att tvinga ett barn att duscha med sina mobbare! Vi vet inget om huruvida det kändes förnedrande för henne, för allt vad vi vet kan det ha känts befriande och som en seger. Det har såklart hänt att barn har duschat med sina mobbare men vi vet inte att just denna berättelse var ett exempel på det. Jag tycker att det är fel utan att utgå från att så var fallet här. Vi har heller inget belägg för att hon gjorde det för att hindra ryktesspridning. Över huvud taget tycker jag att det dök upp många förhastade slutsatser och att den samlade aggressionen mot systemet sattes in mot en enskild person i form av personangrepp. Jag tycker helt enkelt inte att du har klara belägg för att kalla Crazy mobbare, hur hennes klasskompis liv har gestaltat sig är inte endast hennes ansvar och jag tycker det är ganska nedlåtande att inte se vilken otrolig seger och utveckling det varit för denna klasskompis att till slut våga ta för sig socialt. Även om du inte tycker att man ska behöva duscha med andra kan det mycket väl ha varit en seger för henne.
Du har all rätt att tycka att det var tragiskt att det visade sig viktigt att hon klarade av att duscha med andra men det ger er inte rätt att skriva om Crazy så som ni gjorde. Förstå mig rätt, jag vet inget om Crazy eller vad som hände men det gör faktiskt inte du heller. Varför inte fokusera på sådant vi vet? Det finns ju andra exempel där just detta som du tycker är så hemskt faktiskt har hänt.