samduschning

Jag håller med TS. Jävligt märkligt hur många kvinnor som förväntar sig saker av sina barn som de själva aldrig skulle vilja utsättas för. 

Vi hade faktiskt en idrottslärare som hade förståelse för detta.- Vi hade idrott på schemat och det fanns lektioner planerade. Ville man inte delta av någon anledning fick man välja att göra något annat. Det kunde vara att åka inlines, spela bordtennis, gå en tipsrunda....Allt möjligt bara man rörde lite på sig och fick frisk luft. Det hände sällan, eller aldrig att folk hade "mensvärk", "ont i ett knä", "glömda kläder" eller dylikt på hennes lektioner. Hon hade fattat poängen med att ha idrott i skolan. att uppmuntra till rörelse och friluftsaktiviteter baserat på frivillighet. Inte att under tvång piskas svettig. 

Har man extrema problem med nakenhet går man förmodligen inte till badhus. Personligen duschar jag med bikini. Jag är skitsmart och har kommit på själv hur man tvättar sig under bikinin. 

Men gör folk så? Det är ju bara äckligt. Då kunde man ju lika gärna använda sina vanliga underkläder? Jag förutsätter att man har en tvättad bikini som man byter om till innan man duschar av sig och hoppar i plurret och förstod inte riktigt varför det skulle vara äckligt.

Du ...helt ärligt. När jag var i förpuberteten var jag inte besvärad av att inte vara "perfekt". Jag hade nog ingen föreställning om den "perfekta kroppen". Jag tyckte att det kändes ovant och konstigt att plötsligt ha en tussjävel mellan benen och ett par olika stora knoppar på bröstkorgen och jag ville vänja mig vid dem ifred. Det är så satans naturligt att jag inte ens kan förklara det för dig. Och det handlar inte om kroppsideal eller annan dynga. Då kan vi väl för fan börja gå nakna överallt allihop när vädret tillåter. Varför har du kläder på dig? 

HAha ja. Om man dagligen blir kallad för "tjock gris" och hånad av sina klasskamrater är den enda lösningen att tvingas klä av sig naken framför dem. Därmed basta. Psykologexamen på komvux ey? 

Jag tyckte inte heller att det var jobbigt att duscha med tjejkompisarna. Däremot intresserade jag mig för killar väldigt tidigt och ville verkligen inte visa upp fjunen för dem.

Och bara för att inte jag tyckte att dte var jobbigt var jag inte oförmögen att se hur andra hade det. Både "Anna" och "Maria" i min klass var ständigt sjuka, började skolka och mådde psykiskt dåligt. Båda fick mens i trean och hade bröst och behåring medan vi andra såg ut som barn.  

Och en sak till. Idag är jag 29. Jag har den där "idealkroppen". Jag är liten och nätt men ändå med former på de ställen som verkar falla media i smaken. Jag anser själv att jag är extremt nöjd med min kropp och skäms inte över den. Trots det vill jag själv välja vem som får ta del av den och vem jag visar upp mina mest privata delar för. Det är min rättighet eftersom det är min kropp. Skulle någon försöka tvinga mig att klä av mig naken mot min vilja skulle detta vara åtalbart. Men av någon anledning tycker vuxna människor att barn ska utsättas för detta tvång och fråntas rätten att själva bestämma vad som känns bekvämt och tryggt för dem?

Varför? Svara annars jäkulen.  

Valid poäng. Och även om det inte är sexuellt det minsta....människor är nyfikna på varandra. Jag har aldrig attraherats av det kvinnliga könet på ett sexuellt vis. Men visst fan var jag nyfiken på hur andra såg ut. Jag jämförde mig och betedde mig som en normal unge. Och så gör de flesta. Detta blir extra tydligt för den som sticker ut mest, genom att t ex vara långt före sina kamrater i den fysiska utvecklingen. 

Nej men jag har snygga lår <3