bo i tvåa - hur hade ni gjort?

Vi bor i en tvåa, men vår tvåa är apdyr så vi hade egentligen kunnat tjäna tusenlappar på att flytta till en äldre trea, vilket vi kommer göra senare. 

Men vi flyttade in här när jag var i vecka 12. Och vi ser inga problem med att kunna bo här i minst tre år. Jag tycker att man kan dela rum med barnet i åtminstone två år. Och sen kan vi sova i vardagsrummet. Kruxet blir när vi vill ha fler barn. Då vill vi inte sova i vardagsrummet med ett spädbarn.
=)

Sen tycker jag att 3500kr över till mat (för två pers) inte är lite. Vi månadshandlar för ca 2000kr och då snålar vi inte kan jag säga. Men allt handlar ju om hur ni spenderar era pengar och om ni kommer klara er?  

Vi bodde i 2:a tills vår dotter var 1 år. Inga problem att dela sovrum, det gjorde vi ett halvår till efter vi flyttat till större. Det jag upplevde som jobbigast var att det var dåligt med plats för saker, kändes som om det var leksaker överallt + att det inte riktigt fanns någonstans att dra sig undan om man ville vara ifred. Men överlag gick det jättefint, var skönt att inte behöva oroa sig för pengar när man behövde saker till barnet och ville ut och fika och så.

Vi bodde i en minitvåa tills dottern var 1 och det fungerade bra med sovrummet. Problemet var att få plats med alla saker men om den hade varit lite större (typ 50 kvm minst) så hade det inte varit några problem. När vi sedan bott större så har vi inte haft tillgång till fler sovrum ändå så vår dotter sov med oss tills hon blev 2,5.

Att flytta är med jobbigt... Jag hade nog tagit trean direkt...

Skulle precis skriva det samma Om ekonomin tillåter hade jag tagit trean, så slipper ni en flytt i alla fall (om ni ändå tänker er större sedan).

Vi flyttade till en stor två (64 kvm) från en liten tvåa när första barnet var 3 månader. Vi trodde inte vi skulle bo kvar 4 år, och två barn till, senare. Men vi har löst det genom att bygga två utfällbara, väggfasta sängar till de äldre barnen som vi bäddar undan efter varje sovstund. Vi har en spjälsäng till bebisen som flyttas mellan sovrum och vardagsrum/kök, och funkar både som säng och lekhage. Vi 5 lever på 4000 kr efter fasta avgifter, drömmer om ett eget hus och hittar hela tiden på nya smarta förvaringslösningar. Finns det hjärterum så finns det stjärterum ;)

Vi bor i en tvåa . Relativt liten . Vi skall bo kvar tills sonen är ca : 2 år . Vi har endel  smarta lösningar på platsbristen . Samt vår son är bara 6 månader och sover i sängen . Vi hade gjort som ett eget rum åt honom . Men han vägrar sova i spjälsäng så han sover med oss . Vi lider inte av att leva litet då vi gör det just nu för att spara pengar . Sparar till större lägenhet alternativt radhus . 

Varför väljer man ens att skaffa barn när ena parten är arbetslös?

Jag skulle bo kvar! En stor lägenhet och mindre pengar är inte värt det! Satsa på att lösa ekonomin först annars blir det så jobbigt för er!!!

Herregud, i dagens läge är det JÄTTEVANLIGT att ena parten är arbetslös. Man har ju ändå tid på sig om de skulle få beskedet att de väntar barn, 9 månader. Tror då även man känner mer "press" så man kan försörja sin familj, och blir automatiskt mer aktiv i jobbsökandet. Så länge man har massvis med kärlek att ge så är inte pengar ett problem. Jag växte upp i en familj med mycket pengar men lite kärlek, hade jag fått välja så hade jag hellre vuxit upp fattigt med massa kärlek istället..

Den här tråden måste ha hamnat lite galet va? Det här är forumet för oss som har svårt att få barn. 

Med det sagt kan jag ju komma med en annan synvinkel på det. Skaffa inte ett för dyrt boende långt i förtid. Även om ni bestämmer er för att börja försöka skaffa barn kan det ta tid. För 20% av alla försökande par tar det mer än ett år att bli gravid. Att sitta lång tid på en för stor, för dyr lägenhet kan bli väldigt, väldigt mycket mer kostsamt än man tänkt sig. Är det på håret att klara det nu och enda argumentet för att skaffa större bostad är att ni inte vill vara trångbodda om/när ett barn kommer kan det vara värt att fundera en runda till.