Ingen hjälp på BVC

TS, hur länge har det pågått? Tänder? Kan ju börja lång tid innan dom kommer.. Jag tror till skillnad från andra att det inte bara handlar om faser. ( då har ju min son haft en konstant i snart 4 månader utan uppehåll) men det händer ju väldigt mycket för dom första året..

Jag ammar ju inte längre och någon mat på natten vill han inte ha. Så jag vet inte hur jag ska trösta. Han har sina framtänder på g så jag sa till läkaren kanske därför han skrikit så hela natten och ingen tröst hälper. Men nej det kunde de inte göra. Finns det något annat sätt att ge han tröst ? Han gråter fast han ligger på min arm och jag stryker han på ryggen och hur ska man få han sova över de första 30 min. Om jag nattar han i sängen min. Då borde ju han känna igen sig att han somnade jämte mamma och vaknar jämte mamma. Saken är att mitt humör blir kasst när jag inte får sova, min man är likadan. Blir irriterad och gråter låter irriterad, ah kan du bara inte sova !! Mår inte bra av detta heller. Vill vara en pigg och glad mamma. Har nämnt detta oxå för BVC men då pratade hon bara om metoden. Hur vet hon att jag har en spärr och inte blir galen och gör något dumt ? Nu har jag ju det men tänk de som inte har det och får såna råd. Tycker hon borde frågar mer om jag behöver prata med någon om jag känner mig deppig osv.

Ett par veckor med tänderna, de är snart framme, en har brutit igenom .

Ta kontakt med BVC igen, säg att det inte blivit bättre och att du behöver annan hjälp! 

Det är såklart helt fruktansvärt att BVC säger åt dig att överge honom skrikandes, han är mitt i separationsfasen och upplever fruktansvärt kraftig separationsångest när du lämnar honom skrikandes så! Ångesten kommer i värsta fall skada honom för resten av livet. Jag skulle anmäla detta råd du fått från sköterskan och se till att det BVC du går till uppmärksammar att 5mm idag är en högst kritiserad metod som avråds av sömnexperter och läkare, just därför att man idag vet med säkerhet att barnen upplever sådan behandling negativt och att hjärnan skadas om det sker upprepade gånger.

Gör det du behöver för att underlätta för dig själv, istället för att motarbeta dig själv genom att stänga in bebisen i annat rum och lyssna på skriket. Tillgodose behovet av närhet istället för att negligera det. Då kommer fasen gå över snabbare och det kommer kännas lättare att ta sig igenom den än om du försöker motarbeta behoven. För det är ju närhet bebisen behöver. Inte avskildhet. Det är ett faktum.

Är han kanske för varm, eller för kall? Har han napp? Annars kanske man kan prova med det?

Spontant låter det som att han sover väldigt lite på dagen, mina har alltid sovit ett par timmar efter lunch i den åldern.

En del säger att barnen sover sämre på natten om de sover lite på dagen... vet inte om det är så...

Fortsätt samsova genom separationsfasen. Det måste ju vara ännu jobbigare att han vaknar oftare och skriker långa stunder och att du får springa emellan hela nätterna, än att ha bebisen nära och kunna somna om snabbt direkt igen?

Undrar varför du slutade amma? Även om du inte ammar längre så kan du erbjuda bröstet som tröst, det underlättar enormt just under separationsfasen. Så testa det när han vaknar på natten och försök liggamma, eller bara låt honom ligga och kura ihop sig i din armhåla så tätt som möjligt. Som sagt, ju mer fysisk närhet desto mer underlättar man i den här åldern! Gärna hud mot hud för den delen, det frigör viktiga hormoner som minskar ångesten. Detta är förövrigt ännu mer aktuellt om du inte längre ammar. Hud mot hud kontakt ger samma hormonella reaktion som amning. Så tänk på detta för att kunna minska hans ångest och minska skriken!

Jag ammar fortfarande så vi har lite plus där. Men många gånger vill inte sonen ta bröstet.
Funkar det inte att söva om genom att smeka över ryggen får vi bära honom tills han somnar igen. Ibland måste vi ta babybjörnen och vanka runt i lägenheten. Kan ta allt från 20 min till två timmar. Sista utvägen vi har är att gå upp helt med honom. Leka och mysa tills han blir trött igen (ibland piggnar han till för mycket, så då har vi inget val) 
Jag förstår din frustration över att inte sova. man är ett vrak!
Säg till din sambo att han måste hjälpa till, annars går det inte. Även om han jobbar på dagarna gör du det också. Skillnaden är att han faktiskt kommer hemifrån och kan ladda batterierna på ett sätt du inte kan för du är kvar i med barnet hela tiden. Du måste få hjälp av honom annars går det inte!

Har ingen mjölk och han äter vanlig mat! Jag lämnar honom aldrig ensam och han får tröst och närhet. Jag provade tassmetoden eftersom jag inte kan låta han ligga själv och skrika, skulle ja ge mat utöver det han får på dan så får han bara ont i magen. Han får välling på kvällen sen när jag provat på natten kniper han igen munnen. Vill inte ha napp. Han skriker fast vi samsover och går i sele. Finns det någon läkare som skrivit om att det är skadligt ? Om jag säger att jag läst det i forum så kommer de inte bry sig. Tips på sidor ?

Sitter inte vid min dator nu så har tyvärr inte mina länkar till hands, men googla på det så kommer du garanterat hitta massor. Hittade dessa på 1 sek:
www.psychologytoday.com/blog/moral-landscapes/201112/dangers-crying-it-out
www.circleofmoms.com/april-2008-babies/the-negative-effects-of-crying-it-out-155175