ni med nyfödda/spädbarn och som har katt/er

Du och din sambo, om ni ska ha barn tillsammans, måste kanske börja se er som en familj, där alla har ansvar för alla i familjen.

Katten verkar inte må bra om den beter sig sådär, en normal katt biter och klöser inte oprovocerat. Klipp klorna, låt katten vara om den vill vara ifred och självklart måste du och din sambo ta lika stort ansvar för djuren, varför har ni delat upp det så? Du verkar tycka riktigt illa om katten. Det är ett djur, ungefär som ett barn, som man inte kan klandra för sitt beteende. Om den beter sig illa föreslår jag veterinär för att kolla så allt är okej och sen att ni försöker hantera beteendet. 

Självklart rivs den om bebisen rycker päls från den, det är ju inte direkt beteendeproblem hos katt. Det är skillnad på katter och hundar. Nummer ett är nog att katten inte direkt kan döda din bebis, varför det inte är lika problematiskt om den visar aggressioner. Katter är sällan dödligt aggressiva som hundar heller, som kan vilja döda. Det är sällan man ser det hos katt, de brukar fräsa, smälla till, rivas en gång och sen lämna situationen. Man kan alltså inte ha samma krav på total ignorans av bebis som man har på hund!

Vänj katten av vid sovrummet, samtala med din sambo om hur ni vill ha det och sluta se katten som ett problem. Ni borde inte ha djur om ni har den inställningen, katten är också en del av familjen precis som hunden precis som du, precis som bebisen. Make it work! 

den får vara i fred, inget snack om saken, vi stör aldrig den, den brukar bara attackera om man går förbi eller om vi sitter i soffan så kan den bita sambon utan anledning, men min pojkvän säger att katten kanske är avundsjuk, katten är hans allt nej vi har inte delat upp något, blir så bara att han sköter de om han är hemma och jag om jag är själv hemma med att säga till katten. jag har ingen erfarenhet av katter och vet inte hur man ska få dom förstå, och det var därför jag startade denna tråd för att fråga hur folk gör, för denna katt ligger gärna på våran säng, så varför skulle den då inte ligga i spjälsängen sen, och det vill jag inte, enda jag ville ha var råd, och inte anklagelser för att inte gilla katten. så enkelt är det, klart vi ska få det fungera, så det så

Ja,vi har 3 katter och en bäbis,har aldrig varit några problem trots dom gillar att ligga på människor,men henne låter dom bli.

Härligt :)

Är katten kanske en innekatt som har för lite att göra? Den enda katt jag träffat som betedde sig som du beskriver, TS, var en understimulerad stackars lägenhetskatt. En katt som mår bra anfaller inte när man går förbi. Innekatter behöver extra mycket uppmärksamhet!

Vår katt har undvikit vår dotter i ett och ett halvt år nu. I början räckte det med att bebisen hostade till eller gjorde ett litet ljud så stack katten iväg. Katten har dock blivit modigare med tiden och nu låter hon barnet klappa sig litegrann. När hon tröttnar går hon därifrån. Om barnet är för hårdhänt kan hon markera med tänder eller tass. Hon har dock aldrig markerat så att min dotter har fått ont. Dottern ser liksom förvånad ut, men hon piper inte, och så klappar hon snällt som hon vet att man ska istället.

Funkar jättebra för oss med katt och bebis.

Jag har två softa katter, lekfarbror nimbus som inte kan få nog av liten människa som inte kan säga nej, detta är något katten utvecklat iom att Lillen kunde sitta själv mer så katten kommer åt att gnugga och gosa. Och selma som så sent som idag skulle ligga mellan mig och ettåring på golvet iaf en liten stund, är man kelnödig så är man.

Ok TS jag hade inte varit lika säker på er katt dock men den låter rätt understimulerad, något är inte riktigt som det ska. Fast det hade jag om jag var din sambo tänkt på innan barn typ hur gör vi med den lätt folkilskna katten... Sen är det rätt mycket olyckor med hund med, just golden som folk litar på kan tvärt få för sig att anfalla. Jag säger inte att det blir så men kan vara bra att veta.

Lär ditt barn att klappa snällt från första början, jag har nu en ettåring som kan låta bli att riva i pälsen .. det är mer "smiska" missen som gäller Men nimbus gillar uppmärksamhet i alla former tydligen...

Japp, det är en lägenhetskatt, den är säkert understimulerad, men vad ska man hitta på mer än leka med den och låta den springa av sig här hemma? pojkvännen vill inte släppa ut henne för att hon kanske inte kommer tillbaka eller blir påkörd och det förstår jag, så han har satt ut nät ute på balkongen så hon kan vara ute och få frisk luft iallafall. Tips på hur man kan få denna räcer katt lite lungare? =)

Mina katter visade inget intresse för varken spjälsäng eller vagn. Babyskyddet tyckte en av katterna om att sova i men det var när babyskyddet inte användes.

Här har det fungerat bra med katt och bebis. När vi fick vårt första barn så hade vi 2 katter. Den ena gillar inte barn så han håller sig undan men den andra tyckte om att ligga nära. Men han låg aldrig på bebisen utan brukade kura ihop sig vid fötterna och höll sig alltid där. Det kändes inte otryggt eftersom hans rutiner var så tydliga.
Den katten har vi dock inte kvar eftersom han sen började kissa inne så han fick flytta ut på landet.

Nu har vi en 3-månaders och katten (Zlatan) som inte gillar barn sover i babynestet eller i spjälsängen på dagtid när barnet inte ligger där. På nätterna sover han i soffan för han är nog rädd för att 3-åringen ska få fatt i honom om han skulle sova inne hos oss på nattetid.

Summa summarum, det har gått väldigt bra att ha katt och bebis. :)     

om ni redan leker med katten om dagarna och den även har en innätad balkong som den kan gå ut på så låter det väldigt märkligt att katten ändå attackerar helt utan anledning! Det kan som andra skrivit då vara något knas med katten eller så är det något den absolut inte trivs med för en katt som alltid attackerar när man passerar osv utan att man ens gjort den något mår absolut inte bra och är stressad/känner sig otrygg i sitt hem... 
Finns en spray som heter Feliway, är rätt dyr men funkar på katter som känner sig stressade eller otrygga i hemmet, underbar uppfinning! :)  

Tillägg: Har själv två katter som bor i en större etta och den ena är så skön att hon leker själv, hon får utlopp för sin energi när hon känner för det och då går hon crazy på sina leksaker, jagar dom som en galning med en svans som är så busigt burrig att den är dubbla storleken (haha) men den andra katten är så sällskapssjuk och vill gärna leka när man leker med honom och för oss krävs det 20 minuters lek med favoritleksakerna sen sover han resten av kvällen och natten. Glömmer vi att leka med honom så märks det tydligt då hans överskottsenergi går ut över syrran och att jaga och bita henne :P

Ja, vad har du att berätta om din kompis kusins väns moster???? Vet inte vad du är för typ, men jag har väl för fasiken ingen anledning att sitta här och hitta på saker?? Det var en tragisk hemsk händelse. Jag har flera hemska tragiska historier som är alldeles sanna om du vill höra. Tyvärr överträffar ofta verkligheten dikten. Vi hade katt när vi fick vår dotter. Han visade aldrig någon tendens till att lägga sig nära henne, men BVC varnade för att lämna henne sovande själv tillsammans med katten. Tror inte de varnar för saker om de inte finns fog för det. 

De här artikeln från Expressen handlar om det...

"Ett tre månader gammalt spädbarn kvävdes i söndags till döds av en katt.
Barnet hade lagts i en vagn för att sova. Vagnen stod utomhus och var täckt med en filt. När familjen efter någon timme kontrollerade fann man att katten låg ovanpå barnets ansikte.
Barnet fördes till Sundsvalls sjukhus där det konstaterades att det avlidit. Enligt en barnläkare dröjer det bara ett par minuter innan ett barn i den åldern skadas av syrebrist, rapporterar TV 4 Nyheterna Sundsvall.
Polisen misstänker inget brott i samband med dödsfallet."

Men visst, det är nog extremt ovanligt, och normala katter lägger sig nog inte på ansiktet...