• Didajdidajda

    Känner mig helt slut... Ensamstående, går snart in i väggen.

    Hur gör man när inte orken räcker till?

    Jag har precis blivit ensamstående till min son på 2½ år. Vi bor i en 3:a i en Stockholm förort och jag arbetar heltid på dagarna. Jag försöker verkligen få vardagen att gå runt men såhär ser det ut ungefär;

    Alla vardagar;
    06:00 -- går upp och börjar fixa mig i ordning och ställer fram frukost som ska ordnas snatr. Sätter på datorn och gör min sons favoritprogram färdigt för att trycka på play så att det går fort när han går upp. Sedan sminkar jag mig fixar med skönhälsofaktorer och påbörjar frukosten

    06:30/45: -
    Väcker sonen med frukost på bordet. byter blöja i sängen, klär på honom i sängen och bär honom till vardagsrummet där han sätter sig och tittar på typ "chuggington".

    07:30 -
    Han har ätit, jag har packat alla grejer som ska med, och sonen har alla sina kläder på. Vi får halvspringa till dagis en kilometer. I snö. Med vagn. Bråk på dagis, orolig för att bli sen. Får veta att dagis ska ha dagar de stänger tidigt och dagar de har stängt...

    08:05 - väntar på tunnelbanan och hoppas INNERLIGT att den tänker komma idag, så att jag kommer i tid till jobbet.

    08:40 -17:10 eller 09:35 -18:10 - Jobbar med att handlägga folks ekonomi i princip.

    17:10 eller 18:10 - springer till dagis och hämtar sonen som inte ALLT för sällan är JÄTTETROTSIG såhär dags och hungrig. Springer hem, väl hemma försöker jag göra mat med en son som vill ha 100% uppmärksamhet och slår sig själv, andra saker, kastar grejer och skriker om jag inte ger honom uppmärksamhet. Därför FÅR jag sällan numera göra näringsrika, nollfabrikatsmåltider. Allt ska gå fort. När vi har ätit vid bordet och pratat lite är klockan alltid 7 eller lägg dags 8.. Då ska det hinnas badas med sonen eller fixas med kläder, byta blöja, fixa välling, ibland byta lakan.... Sedan när han väl är i säng och sover är klockan väldigt ofta ungefär 9. Då får jag duscha, ta bort sminket, fixa matlådor, städa undan leksaker sonen lekt med, diska lite samt ringa lite ärenden. Hipp som happ, klockan är 11-12 och jag måste sova. Helgerna går till att storhandla, städa, dammsuga, skura och fixa med ärenden.

    Mitt liv är monotomt och jättetråkigt, vilket är helt okej för mig, för jag har valt det... Men min son - han kommer ju ta stryk av detta hektiska liv. Vi har förlorat många nära i dödsfall, därför har jag tyvärr inte så mycket hjälp att tillgå. Min kära far är en klippa och hjälper gärna när det blir kaos, därefter finns det tyvärr ingen som kan hjälpa mig i dagarna. Jag har blivit erbjuden hjälp, men när jag bett om den så har man inte hört något...

    Hur fan får ni vardagen att gå runt? Jag MÅSTE jobba heltid, jag MÅSTE betala alla räkningar, hålla rent hemma, laga mat och ha dagis 08:00 - 18:00 varje dag. Det känns för hemskt! :( Vad gör man?

  • Svar på tråden Känner mig helt slut... Ensamstående, går snart in i väggen.
  • BusPrinsensMamma

    Kände bara att jag ville skicka dig en styrkehälsning! Jag är inte i samma situation som du bortsett från att jag också jobbar heltid, har ett barn på ca 2 år och pusslar o stressar med vår vardag och för att få denna att gå ihop.

    Nånting jag väl känner igen mig i är den där middagslagningen där barnet hänger en i knävecken för att han är hungrig och vill ha uppmärksamhet. Hos oss har vi löst den biten på så vis att vi alltid har gjort färdigt middagsmaten så det bara är att värma eller koka makaroner osv till, så det går snabbt när vi kommer hem från jobb och förskola. Brukar laga ett par extra rätter under helgen eller så som är tänkta till veckan, och även nån kväll kan jag slänga ihop något till dagen efter.

    Du kanske redan gör mycket sånt, vad vet jag, men jag tycker det funkar toppen :) Man slipper den där stressmatlagningen och alla blir mätta och glada i princip direkt man kommer innanför dörren hemma, och så får man lite extra tid över för att umgås, leka eller annat :)  

  • bonäslina

    har nog inte så mycket råd att ge mer än stöttning o att du inte är ensam om dina känslor.
    nu har jag börjat studera på distans, så i små pauser kan man fixa lite hemma.
    men när jag jobbade hade jag de precis så, och det jag la av med var att laga mat på kvällen...kanske bara en skit sak i de hela, men de blev lite mer tid att varva ner på, när jag gav dom lite macka o fil bara på kvällen..dom äter ju (oftast) väldigt bra mat på dagis.
    och en sak till som jag tänkte på, kan inte sonen äta frukost på dagis?
    slutligen kan jag nog mest bar age dig en styrkekram !

  • Didajdidajda

    Tack snälla fina vad jag tycker ni är rara <3!

    Jag känner mig ibland alenast i världens med detta problem, ingen jag känner sitter ens i liknande sits och allting runt omkring detta dilemma är nästan bara tragiskt. Jag har min son som jag är SÅ glad för, men ajg är ju livrädd för att han ska känna sig försummad eller bortglömd, oönskad hade varit det värsta :( ...

    Kram på er, och tack för stöd och råd!

  • Loriyana

    Varför måste du jobba heltid?

  • Loriyana

    Jag har varit ensamstående med min dotter sen hon föddes så jag förstår hur jobbigt det är. Min dotter har dessutom särskilda behov vilket gör det ytterligare mer besvärligt.

    Ett tips till dig...känn dig inte skyldig för att du ger barnet halvfabrikat. Vi har alla våra begränsningar  

  • Nennen sthlm

    Måste slänga mig in här.

    Varför TS måste jobba heltid är väl ganska uppenbart ! Räkningar betalar sig inte själv. Skulle jag bli ensamstående skulle jag också vara tvungen att jobba heltid. Sån är tyvärr verkligheten, även om många inte verkar tro det.

    Lite tips till dig TS:
    (Förutom massa styrka som jag självklart skickar)

    -bästa rådet har du redan fått. Laga storkok på helgerna som ni äter i veckorna. Köttfärssås, lasagne , korv stroganoff, köttbullar etc. Behöver inte vara någon lyx.

    -FÖRSÖK inte ha så stora krav på vardagarna.
    Kom hem , värm maten, kanske koka pasta till, ge sonen en uppgift (skölja majs eller något lätt) eller servera en äppelklyfta vid bordet och umgås under tiden.

    -lägg den mesta tiden av städning och tvätt på helgerna MEN försök ändå hitta på roliga saker tillsammans. Det glömmer man allt för lätt.

    Jag skickar en hel hög med styrka och kramar till dig.

  • beccagranen

    Nu är jag inte ensamstående, men här en man som jobbar borta mycket eller till sena kvällar så medievardag är som en ensamstående. Det går att få ihop det hela om man här en plan och prioriterar. Jag börjar min dag kl 05.15, här två barn i förskoleåldern och sköter allt själv. Lämnar barnen vid 0630 på förskola sen åker jag till heltidsjobb. När jag hämtat barnen går vi och handlar efter förskolan två dagar i veckan, lagar bra måltider varje dag , tvättar en tvätt somvängs upp när jag lågt barnen och på min egentlig sitter jag på kvällarna k soffan och viker gårdagens medan jag kollar på tv. Trotts mycket jobb så hinner jag med allt och umgås med barnen. Barnen hjälper till i köket och med sysslorna, dom tycker det är roligt och så vår vi tid att umgås. Pass på att göra flera saker samtidigt, ska ni iväg och handla, avsett en timme på lekplatseninnan. Lär dig matlagning so är nyttig men minimalt krävande för dig, ex mat i ugn. Laga större måltider och frys in å sparar du tid från andra dagar osv.

  • Nennen sthlm

    Ett annat tips om du kanske vill försöka gå ner i tid:

    -kolla om du kanske bara kan gå ber lite i tid om du har råd. Du måste ju inte gå ner till 75%. Jag gick ner så att jag jobbade en timme kortare per dag. Jag vet att vissa på nytt jobb också gör så men de kortar ner lunchen så att de inte förlorar så mycket i lön.

    -om ni har möjlighet, kanske ni kan byta till en mindre och billigare lägenhet ?

    -titta igenom ekonomin ordentligt och se om du har råd att gå ner i tid och om det finns några utgifter du kan kapa.

    Funkar det inte, så gör det inte. Finns nog inga barn som tar skada av att vara heltid på dagis (även om alla på familjeliv vill att du ska tro det)

Svar på tråden Känner mig helt slut... Ensamstående, går snart in i väggen.