Snart 2 år och sover dåligt - någon annan?

Jag vet precis hur du/ni har det och det är tortyr. Vår son vaknade 22ggr/natt tills han var nästan 2 år och kan fortfarande vakna upp till 9ggr/natt. Vet inte om jag törs skriva detta men han fyller 5 nästa vecka. Men det skedde faktiskt en stor förändring när han fyllde 3 och sedan dess har han i perioder om iaf 2 veckor sovit med endast 1 eller inget uppvak.
Vi har också testat allt och fått mycket bra stöd från både bvc och sjukhuset där vi legat inne ett par gånger för undersökningar. Jag tror vi testat alla metoder och t.o.m. sömnmedicin men inte ens sömnmedicin fungerade så då gav vi upp.
Mitt enda råd är att gör det som funkar absolut bäst som gör att ni får sova mest. Är det att samsova gör det, är det att ge välling gör det.. osv. Dåliga vanor kan man ta tag i sedan när sömnen blir bättre.
Bar att höra av dig om du undrar över ngt eller vill prata.
Jag vet hur det är att natt efter natt sitta vaken med en ledsen son när "alla andra" sover, mer än en gång (i veckan) rullade tårarna då. man blir helt slut!

Oj, 5 år. Stackars er. Hur är er son på dagarna? Blir han lättretlig och gnällig när han sover dåligt?

Vi har blivit erbjudna Theralen, men jag tackade nej. Läkaren sa att det var bara för att vi skulle få sova några nätter och att det inte skulle bli någon förändring.
Men det är väl som du skriver bäst att göra det som ger mest sömn. Några mirakelkurer finns inte.

Hur gör ni för att orka? Har ni någon som kan avlasta? Och humöret? Jobba och inte sova gör ju inte en till världens piggaste och gladaste mamma. Jag får så dåligt samvete när jag blir arg på min son pga trötthet, när stubinen blir för kort och orken inte finns att bråka om mat och kläder.

Ja när han sover dåligt blir det mycket gnäll. Under de första 1-2 åren tyckte jag dock att han inte var så jättepåverkad själv av att inte sova ordentligt utan mer vi. Men nu är det stor skillnad på gnälligheten beroende på hur han sovit.

Vi har testat både atarax och theralen men det fungerade inte alls så vi slutade lika snabbt.

Oftast kändes det som att vi inte orkade, jag kände ibland som att jag ville slå på folk som gnällde att deras 9 mån bebis vaknade 3ggr/natt. men vi försökte visa varandra hänsyn, hjälpa den andre att få sova någon extra timme. Samt turas om ibland att sova i ett annat rum med öronproppar, så man får en hel natt själv. Sedan har vi haft barnvakt emellanåt men inte med någon kontinuitet, inte ens 1g/mån pga att barnvakterna med tyckt det varit jobbigt.
Humöret var ofta hemskt, när han var i 2-3  års åldern och jag hade ständigt samvete över att jag blev arg, det är ju inte hans fel att han vaknar men ändå blev man arg och ledsen. Vi fick även hjälp av en barnpsykolog. Hon jobbade inte mot honom direkt utan vi träffade henne utan barn och fick prata om det vi tyckte var jobbigt, ibland kom hon på något vi kunde prova men ofta kunde hon bara bekräfta att vi gjorde allt som vi kunde. Och bara det var skönt, att få bli bekräftad och förstådd. och att få ventilera alla "hemska" tankar man ibland kan tänka, vilket jag tror hjälper en att orka. Rekomenderar det verkligen! Vi fick remiss via bvc.

Det är skönt att höra att jag inte är ensam om frustrationen. De som har barn som sover bra eller ok förstår inte riktigt och jag kan bli trött på deras "bra" råd.
Jag gick till bup för ca ett år sedan. Det hjälpte men till slut kände jag att jag hade pratat färdigt och jag ville ha mer konkret hjälp.
Har ni skaffat fler barn? Många av våra vänner väntar nr 2 och vi har börjat fundera på om vi någonsin kommer orka att skaffa fler. Tänk om det blir en till som inte sover.

Jag förstår! Ja vi gick också ett tag sedan kommer man liksom inte längre där heller men som sagt skönt att ha fått prata av sig om det i alla fall. Ja vi väntar faktiskt tredje nu 2:an sov som ett helt "normalt" barn så nu får vi se hur 3an blir!

Åh jösses, det finns alltså fler? Här har vi en 2-åring (lite drygt) som sovit katastrofalt dåligt sedan start. Fram till ca 1,5 år var det oftast 8-15 uppvak per natt. Nu, runt ca 2 är det nere på kanske 4-5, en bra natt.

Precis som du TS har vi aldrig haft barnvakt. Dessutom är det bara jag som gäller på natten så jag har inte sovit mer än 3h i sträck sedan 2010. Det tär enormt på mig och jag känner ofta att jag är p ågränsen till sammanbrott.

Vi sökte mer hjälp i början, men eftersom det aldrig kom något egentligt tips (särskilt inget som passar oss, vi använder inte metoder) har vi bara lagt ner det. På sista tiden har jag funderat på om vi ska kontakta någon igen men vi hankar oss ju fram, om än på sparlåga.

VI vuxna försöker bli bättre på att lägga oss tidigare för att skrapa ihop sömn. Jag har fått svårt att somna tyvärr, är så spänd och stressad över att jag snart ska bli väckt igen att det ibland tar ett par timmar innan jag kommer till ro.

Jag har verkligen inget uppmuntrande att säga, jag har inte loggat in på fl på otroligt länge men när du skrev att du inte vet någon annan som har det så här var jag tvungen.

HopeNeverFades: Det var skönt att höra att ert andra barn inte sover dåligt. Och grattis till nummer tre, det kanske blir en riktig sjusovare :).
Radhusrevoltören: Ja alla vi känner har barn som sover "normalt", så vi är paret som "har det lite jobbigt", det är synd om oss. Något jag verkligen inte gillar så jag säger inte så mycket om sömnen längre. Så det är skönt att höra att det inte bara är vi fast det är tråkigt att ni oxå har det så här.

Har det inte alls så illa som ni, men vill spara tråden och ta fram när jag känner att det blir jobbigt här. Vår stora kille sov dåligt (tyckte vi då) fram till ungefär ettårsåldern. Såhär när han är snart tre känns det som att han sov exemplariskt...
Vår lilla är nu femton månader och har alltid vaknat var el varannan timme, snittar 5-7 uppvak/natt, vilket trots allt varit okej då han till att börja med somnade om lätt. Men sen sju månader tillbaka är han "vaken" 1-2 timmar mitt i natten. Verkar vilja sova, men kan inte, gnäller, skriker o vrider sig. Jag ammar, vi bär, vi ger vatten, vi buffar, vaggar, sjunger, går upp m honom. Inget hjälper. En enda exceptionell gång sov han 4 timmar i sträck, jag tänker fortfarande tårögd på det :)
Liksom du Radhusrevoltören har jag svårt att somna för att jag vet att jag ändå snart måste vakna, därav detta sena familjelivande.
Har tvekat att göra väsen av det på bvc, har inget riktigt förtroende för vår sköterska, men känner att jag snart måste. Men troligen kommer hon bara att rekommendera 5 min-metoden, vilket aldrig blir aktuellt för oss. Vi samsover o jag ammar fritt, CIO-metoder är inte vår grej.

Ja iaf, skönt att få dela sin sömnlöshet med andra. Kommer nån av er på mirakelmedicinen som får barnet att sova så lova att berätta. Tills dess kan vi åtminstone sällskapa i misären.

Min son är i perioder oxå vaken 1-2 timmar och då hjälper ingenting. Vi gör som ni, bär, sjunger, ger välling. Men det är nästan som att han går över en gräns efter ett tag och då går det att få honom att somna. Före det är det bara att försöka få honom lugn.

Vilken tid vaknar era barn?
Min son är morgontidig trots dåliga nätter. Hela första året vaknade han 04. Nu är det mellan 05-06. Oftast närmare 06 som tur är.

Numer somnar han oftast om efter amning kl 5 o sover då nästan sina bästa timmar fram till 7. Så om det inte vore för att storebror gärna vaknar vid 6 så hade ju morgnarna varit bra :)