Gemensam ekonomi? Mammaledig.

Vi har haft ett gemensamt konto för gemensamma utgifter. Privata utgifter har var och en stått för. Vi har båda två i förväg sparat en buffert att ta av under de perioder vi har varit föräldralediga, eftersom vi vetat att inkomsten skulle bli lägre.

Vi gjorde så att min mammapenning (ca 8500) blev mina fickpengar och min sambo tog alla räkningar. Jag handlade mat ibland och köpte tex alla min dotters kläder.

Jag tycker att du tänker rätt, och din sambo verkar snål.

Jag och sambon skaffade gemensamt konto när vi skaffade barn. Med det betalar vi allt gemensamt. Sen har vi varsit privat konto för privata utgifter.

Jag var mammaledig länge med dålig inkomst, och nu jobbar jag 50% och sambon 80%.
Men han har hela tiden satt in mer än mig på vårt gemensamma konto, vissa månader har han satt in allt och jag inget.
Vi köpte ett hus för pengar som han fick för sin bostadsrätt som han hade köpt innan vi träffades. För oss är det självklart att dela på allt nu när vi är en familj. Vi har även skrivit testamente om något skulle hända någon av oss, så att inte den efterlevande står ensam utan pengar. Och det är också mest för min skull eftersom jag är den med minst pengar...

Vi har inte helt gemensam ekonomi, men har ett hus ihop. Vi har gemensamt konto dit vi sätter in pengar till huslånen, sparande till hus, sparande till bebis. Huslånskontot sätter vi in mer än själv lånekostnaden, därifrån dras alla räkningar som har med huset att göra. Dessutom sätter vi in extrapengar på det kontot som vi har när vi gör gemensamma saker, typ går ut och äter eller storhandlar hem.

Vi tjänar nästan exakt lika mycket och kommer vara föräldralediga lika länge. Vi har bestämt att under den tiden vi är hemma så kommer vi inte sätta in pengar på sparkontona, eftersom mitt jobb betalar upp pengar så att jag får mer än föräldrapenning så motsvarar det ungefär vad jag förlorar. Jag har sparat pengar själv också för att ha när jag är mammaledig.Vi kommer också stötta varandra om det ändå blir mindre pengar kvar för den som är hemma, vårt första barn så det är ju svårt att säga nu hur ekonomin kommer se ut. 
  
Vårt sätt att ha vår ekonomi på fungerar väldigt bra för oss då vi båda har dyra hobbys, jag har häst och han håller på med bilar (race). Eftersom vi kan göra vad vi vill med de pengarna vi har kvar efter att vi har satt in på det gemensamma så har vi aldrig under de år vi varit tillsammans tjaffsat om pengar. Olika för alla hur de vill göra men detta fungerar för oss.     

Din kille verkar enormt snål och egoistisk, tycker synd om dig.

Sen vår son kom har vi haft gemensam ekonomi.  Vi är två om barnet, och en enad familj. Jag skulle aldrig klarat mig på enbart föräldrapenning och tycker inte alls det är rättvist att den som är hemma med barnet ska drabbas ekonomiskt av det. Som sagt, man är ju två om barnet och får hjälpas åt på alla plan, även ekonomiskt.  Hur skulle det varit om det var han som var föräldraledig, hade han tyckt likadant då? Du måste få din sambo att inse att det lika väl kunde varit han som fått sämre inkomst pga av föräldraledighet och att ni måste vara enade i denna situationen.  

Vi betalar alla räkningar, och de pengar som blir över delar vi lika på och får göra vad vi vill med. Som en slags månadspeng. Det passar oss jättebra. 

Vi kör gemensamt rakt av. Vi tjänar lika mycket och jag har försörjt honom i två år när han var arbetslös och nu när jag är föräldraledig betalar han mer. Finns inget mina pengar och dina pengar hos oss även om vi har separata konton och ett gemensamt sparkonto. Jag kan även logga in på hans konto och föra över pengar utan att han blir arg. Ingen av oss köper iofs nåt större utan att fråga den andra.

Vi lägger alla inkomster i en pott. Vi får 2000 kr var till kläder, individuella nöjen och eget sparande. Allt annat är gemensamt.

Vill man inte ha gemensam ekonomi så måste grundregeln var att barnet ska kosta båda parter lika mycket, inte enbart den som är ledig. Samma med VAB senare. Tänkte han på fullt allvar skriva över FP-dagar till dig och låta dig gå en massa back ekonomiskt men klara sig själv, det låter helt galet. Om han ist tänkt leva fattigt själv på sina FP dagar när det är dags för hans halva av dagarna så är det väl mer ok men jag gissar att så inte är hans plan. Rätt mig om jag har fel.

Men, när det gäller lägenheten så kan jag faktiskt förstå honom. En grundförutsättning om bara han ska stå på lånet är ju att bara han står på lägenheten för det är vansinnigt korkat att äga något till hälften men stå på hela lånet.

Men rent krasst innebär det ju att står han själv på lägenhet och lån så tar han 100 % av risken om det skulle sjunka i värde och där tycker jag han måste få avgöra själv vad han tycker känns bra i magen. Det är stora pengar, man vet _inget_ om hur man skulle reagera i händelse av separation och ska man köpa något och ta all risk själv så ska det ju vara något man hade kunnat tänka sig att göra om man varit ensamstående och inte för den andra partens skull. Här tycker jag gott han kan få ha ryggen fri som han säger och att ni väntar tills du också kan vara med på lån och risk.

Vi har gemensam ekonomi. Vi är en familj, vi har vart att leva tillsammans och skaffa barn tillsammans, då ska vi oxå leva på lika villkor och standard.