Min 13-åriga dotter får alltid panik och ångest av skolan, hon kräks hela tiden på morgonen eller i skolan, hon fryser och skakar och mår illa och säger hela tiden att hon har ångest. Hon har varit hemma några dagar nu men det funkar ju inte i längden att vara hemma. När vi försöker prata med henne säger hon att bara att hon har ångest. Jag är orolig för henne, någon som har varit med om samma sak? Misstänker dessutom att hon skadar sig själv :(
Jag var som din dotter när jag var 16, blev sjukskriven men prata med skolan om hon kan få specialundervisning i form av i en mindre grupp, eller bara gå några timmar om dagen eller några få dagar. Säger hon varför hon mår så? Är det någon/något i skolan som är orsaken?
Kontakta genast en barnpsykolog/bup för att få hjälp. Ju snabbare hon får hjälp ju bättre.
BUP säger jag av egen erfarenhet. Jag va 14 när jag fick ångest och började med självstympning. Hjälp henne att få hjälp! Lycka till och kram!
Jag kämpade med depression och fick också ångest av skolan. Det handlade mycket om prestationen kombinerat med att jag pga av depressionen saknade ork och förmåga. Ta kontakt med BUP så hon kan få hjälp!
Blir hon retad/utfryst i skolan?
Har hon bra självförtroende?
Har hon scenskräck?
Hur mår hon rent generellt?
Här är en till med ångestproblematik och tidigare självskadebeteende.
Lyssna på henne. Prata med henne. Försök få henne att öppna sig så du får reda på vad det egentliga problemet är för skolan som sådan brukar ju sällan ge ångest utan antagligen ligger det en eller flera händelser bakom detta eller sociala problem.
Kontakta BUP och GE INTE UPP förrän ni får hjälp. Jag vet själv att det kan vara väldigt svårt. Se till att ni hittar en kurator eller psykolog som hon får förtroende för. Om BUP inte vill hjälpa så se om det finns andra psykiatriska kliniker som är inriktade mot ungdomar. Min räddning blev ungdomspsykiatriska teamet som fanns i grannstaden.
Ta reda på om hon skadar sig själv. Be att få titta på hennes armar men DÖM HENNE INTE om det skulle vara så utan prata om det istället.
Du står som förälder framför en enorm utmaning. Se till att du också kan få någon att prata med om det här så att du inte kollapsar också.
Jag lider med er. Lycka till !
Vi försöker prata med henne men hon vill inte berätta så mycket. Hon brukar gå till ungdomsmottagningen och prata med en kurator eller psykolog där. En nära person till henne har nyligen gått bort så hon har varit väldigt deppig sedan dess. Jag vet att hon har många fina kompisar som hon ofta umgås med så jag tror inte att hon är utanför i skolan, hon får mycket stöd av sina vänner och de verkar ha kul ihop!
Förövrigt tycker jag att hennes självförtroende har varit ganska bra ändå, hon är väldigt social, har mycket drivkraft, bra betyg, många vänner... Men numera är hon ofta deppig, vi säger hela tiden att vi finns här och att hon får prata med oss om vad som helst. Hon har perioder då hon inte äter något, hon äter nästan aldrig frukost och sällan middag. Tidigare tyckte hon om skolan väldigt mycket, har alltid varit framåt och duktig och schysst. Skolan vet om det här och hon får stöd där också, av lärarna och kuratorn, men det blir nog BUP också. Tack för era svar!