Barn med extrem tandläkarrädsla

Min dotter tar det lugnande medecinet, enklast så. De minns inte något efteråt skonsammast så. 

Ok, jag hoppas verkligen det ska gå bra med medicinen. Har hon blivit lugnare inför besöken efter det också?

Hur skulle han reagera på att följa med dig när du ska dit?

Ja, men när hon är under medecinet så är det hemskt! Men fördelen är den att hon minns inte efteråt, så nästa gång är det lättare att ta till tandläkaren för det var inte så hemskt förra gången, även om det var ett rent helvette. Fick hålla i henne, hon skrek för det gjorde tydligen ont och massor med blod. Men hon minns inte, bara jag minns. 

Hm, har jag aldrig tänkt på. Det vart nästan aktuellt senast jag skulle dit då det krockade med hämtningen. Då tänkte jag mest på att han skulle ha svårt att sitta still där så länge och kanske skulle störa tandläkaren i sitt jobb.  Men jag ska faktiskt överväga det. Han kanske kan följa med tillsammans med min sambo iof.

Jag avskydde också tandläkaren när jag var liten, tänkte på det och fasade för det i flera dagar innan jag skulle dit och hade ont i magen av nervositet.

Hade en tandläkare som inte hade något som helst tålamod med min rädsla och när vi till slut bytte tandläkare till en som var lugn och snäll och alltid förklarade vad han skulle göra innan han gjorde det så gick skräcken successivt över... Idag som vuxen har jag ingen skräck alls.

Lycka till!    

För att kunna hjälpa honom att komma över rädslan kan det kanske va bra att ni ber om en remiss till en pedodontist. Det är en tandläkare som är specialist på barntandvård. Där finns mycket hjälp att få vad det gäller inskolning och att vänja bort tandvårdsrädsla, dem har ofta mer resurser och framför allt mer tid att lägga på barnet då allt kan ske i barnets takt. Vad det gäller lugnande kan det vara ett bra första steg för att med tiden och inskolning kunna få barnet fri från sin rädsla. Lycka till!

Håller med om att val av tandläkare kan hjälpa. Tycker ändå att hans tandläkare har ganska så bra med tålamod. De tar gärna pauser och förklarar innan vad som händer osv. Vet inte om det alltid varit så för han har haft olika tandläkare några gånger. Han har  alltid varit lite av en kontrollperson i sådana samanhang och vill veta va som händer.

Spruträdslan tror jag tex uppkom av att en bvc-sköterska på 5-års kontrollen gav honom sprutan som en överraskning istället för att säga till innan.  Innan dess var han inte rädd. 

En vanlig undersökning brukar ju inte ta så lång tid men ta med sambon med.

Kan det bero på att du stressar upp dig när du själv nämner tandläkaren och på det sättet gett honom en dålig bild av dom? Jag har varit dödsrädd hela mitt liv för tandläkare och alltid fått ta lugnande och liknande, var mest rädd för sprutorna som du beskriver att ditt barn också är. Det som hjälpte mig var att jag själv fick prata om mina känslor och skriva ett litet meddelande till farbror doktor där jag berättade att jag var väldigt väldigt rädd. Tandläkaren läste detta brev och nästa gång jag kom så "tränade" vi på att lägga bedövning, hon fick hålla nålen i munnen och lovade att inte sticka mig. Hela den här processen tog en timma men efteråt var jag så stolt och fick så mycket beröm att det faktiskt blev en bra upplevelse!

Tack för tipset! Ska absolut kolla upp det. Vill så gärna att han ska slippa ha det så här. Lika att passa på medans han är mindre att få bort den här rädslan.

Jag har endast kännt av stressen vid de senaste två gångerna jag har nämt för honom att han ska dit. Iom att jag vet hur han reagerat innan. Eller menar du när jag pratar om att jag går dit? Har själv inte varit rädd för tandläkaren. Gick dock och rotfyllde för några månader sen och då tyckte jag det var pest. Är dock ganska säker på att jag inte nämde något i hans närvaro då. 

Bra ide det där med brevet. Ska tänka på det helt klart. Om vi nu inte kommer byta ganska snart till någon specialist. 

Jag var livrädd när jag började gå hos tandläkaren, men hade turen att jag fick en superbra tandläkare..
Han var inte specialutbildad för tandläkarrädda barn, men han tog sig ändå tid att "skola in mig".
Vi fick tandläkartider ganska ofta, men utan att vi skulle kolla tänderna.. Väl där fick jag leka med speglar, känna på borren (under övervakning, testa lite av sakerna i mammas mun
Han skickade även hem spegel o en liten "krats" (vet inte vad det heter men en sådan de skrapar med på tänderna), bommulsrondeller att ha i munnen mm, så jag kunde testa hemma i lugn o ro.
Jag vet inte hur lång tid det tog innan jag lät honom kolla mina tänder ordentligt, men i slutändan så var rädslan borta. Numera använder jag bara bedövning om jag skall dra tänder eller rotfylla, inte om jag skall borra.
För några år sedan somnade jag mitt under borrningen av en tand
Jag har dock haft mycket hål innan jag fyllde 20 (då slutade hålen komma)..
Så kan man få hjälp att komma över rädslan är det värt det - lugnande och smärtstillande i all ära, men att få bort rädslan är det bästa om det går..

Jaha, så har man varit hos tandläkaren. Han fick medicinen men den verkade inte speciellt bra på honom. Han vart trött men inte lugn. Snarare lite hyper och minst lika rädd som innan. Tandläkaren pratade lugnt med honom men var smått hårdhänt med hans mun, suckade när han fick spel, himlade med ögonen och verkade ha noll tålamod. Det slutade med att vi fick avsluta och få remiss till barnspecialisttandvården på våran sjukhus.

Det känns iof skönt att han får komma dit, men är också väldigt besviken på sättet de har mot rädda barn på folktandvården hos oss. Den här tandläkaren var iof inte våran vanliga och betydligt sämre än vad han haft innan. Blev så ledsen efteråt att  jag nästan ville gråta. Det blir till att byta till någon bra privat tandläkare sen som kan det där med barn och tandläkarrädsla!

Va skönt att höra att ni fick en remiss. Det kan som sagt verkligen behövas. Lugnande kan tyvärr oxå "snetända" och de små patienterna kan bli både hyper och få utbrott. På barntandvården har dem garanterat även lustgas att tillgå om det behövs. Men med personal som har rätt inställning, utbildning och tålamod så hoppas jag att grabben ska klara inskolningen galant, så han framöver slipper sedering. Har du någon allmän fråga så hojta bara till. Jag är inte expert på området men jag jobbar nämligen på en specialisttandvårdsklinik som tandsköterska. Dock ej på barntandvården, men jag har en del inblick och vi är i stort en enda klinik även om jag jobbar med en tandläkare som är specialist i rotfyllningar Hoppas allt går bra nu i fortsättningen och att ni får all hjälp ni behöver!

Ja det var jätteskönt! De pratade faktiskt just om att det skulle finnas lustgas. Man önskar ju såklart att det inte ska behövas så mycket medicinering av något slag. Dels för att hans pappa är väldigt emot det. Det är lite jobbigt  att inte ha samma inställning där. Han var med förra gången han behövde rycka en tand då han tyckte att det var trams att han skulle ha medicin. Då gick det faktiskt bra, men rädslan är ju fortfarande där. Vet att han bara är så med sin pappa, att han biter ihop ordentligt för att spela tuff. På ett sätt är väl det bra i vissa sammanhang men samtidigt är det ju jag som oftast har honom och så småningom vill jag ju att han ska kunna gå själv till tandläkaren utan att behöva ha någon som håller honom i handen. 

Tack så mycket, vet inte om det är så mycket jag undrar över nu mer än att just komma i kontakt med bra tandläkare som just kan det här med rädsla. Han behöver känna att han har kontroll över situationen på något plan och att det inte hetsas om att våga.  

Hoppas att ni har fått bra hjälp inom barntandvården!

Om ni har barn som är rädda när de kommer i kontakt med tandvården eller inte vill ta bedövningsspruta hos tandläkaren kan man nu få hjälp från psykologer på tandläkarhögskolan i Huddinge via internet. Vi genomför en forskningsstudie som är helt gratis och det spelar ingen roll var i landet man bor.

För att läsa mer  och anmäla sig kan man gå in här:

ki.se/dentmed/kbt

Har du frågor går det också bra att maila mig:

sara.ytterbrink@ki.se

Min dotter har otrolig tandläkarskräck, haft sedan hon var liten. Även hon har fått prova dessa lugnande mediciner, men det har fått en helt annan effekt på henne!

Det har verkligen inte alls fungerat med tandläkarn. Till slut sa jag ifrån & bad dem hjälpa till på något mer pedagogiskt sätt.

Då fick hon träffa en jätte gullig tandsköterska vid 4tillfällen & de satt & pratade & tittade på alla instrument & sprutor mm mm. Hon fick själv känna & klämma & hon förklarade verkligen ur ett barn perspektiv vad alla saker var & vad man gjorde med dem osv.

Fick sedan världens gulligaste tandläkare, så försiktig, berättar hela tiden vad han gör, säger till henne att vill hon 'stoppa' sätter hon bara upp handen så slutar han på eng gång & är övertydlig med att allt sker i hennes takt.

Efter detta har hon lyckats laga två tänder! Helt otroligt :) all rädsla är naturligtvis inte borta & det tar sin lilla tid - men det är så otroligt mycket bättre & det fungerar utan skrik & panik!

Hopas man kan vara lika pedagogisk med ditt barn, så att det vänder! Lycka till!

Specialisttandläkare och lustgas funkar (hyfsat) för mig. Men vet ej om barn kan få lustgas..

På flera mottagningar inom barntandvården går det att få lugnande eller lustgas men som det beskrivits tidigare passar det inte alla barn.
Man kan också tänka att det på sikt är onödigt att behöva använda sig av det när man kan få hjälp att arbeta med rädslan så att den minskar.

Därför vill jag uppmuntra alla föräldrar att hjälpa sina barn att få behandlingen eller inskolning där man i små steg får vänja sig. Det har visat sig fungera bra för både barn och vuxna med många typer av rädslor.

Ett sätt att få det är att anmäla sig till internetbehandling som är beskriven tidigare i tråden. mer info finns på:

www.ki.se/dentmed/kbt

/Sara Ytterbrink, leg psykolog