Hur länge ska man orka?

Hej här har ni en till. undrar oxå hur  längen man orkar kämpa,?

bryter i hop o försöker ta nya tag men det tar verkligen på ens krafter, o när alla andra lyckas på en gång men inte man själv. allt är så orättvis

o dom som inte är i samma situiation fattar inte nånting hur kämpigt detta är.

styrke kramar  
  

Man orkar... För att alternativet att ge upp inte finns. Och får man aldrig sitt egna barn, så finner man meningen med livet via att ägna tiden åt sina närståendes barn. Det är det enda receptet till själafrid som jag hittat faktiskt. För det går inte att vara bitter nära barn . Oavsett hur man saknar det barn man ej fått så är det bara om man skärmar sig från andras barn som man verkligen förlorar.

Vi kämpade i lite mer än sex år. Man orkar. Man gör det bara.

Idag är vi gravida i vecka 33 och bebisen är beräknad i början av mars.

Tack alla fina för pepp

Nu försvann allt jag skrev... Men tusen tack alla fina för ert pepp. Vissa dagar känns röt omöjliga men vi går mot ljusare tiden och då kommer allt kännas lättare. Och grattis hjärtefröjd, det är du så värd efter alla år av längtan. Kramar till er alla

Jag förstår dig! Frågar mig själv samma sak ibland. Hur länge vill man hålla på och utsätta sig själv för den eviga besvikelsen? Ibland har jag bara lust att skita i att försöka mer för det känns inte som om det någonsin kommer bli något barn av det. Jag har bara försökt i två år aktivt att få barn och har haft två graviditeter, en dödfödd dotter i v 36 och ett missfall i v 9. Men ändå inget barn så det känns som det inte leder någonstans.
Blir så oerhört besviken varje gång det visar sig att det inte tog sig, den här gången heller, och så börjar man om och hoppas och räknar på nästa cykel igen. Dagarna segar sig fram till ÄL, sen ligger man i som en idiot och har massa knep och knåp för sig och när det inte blir nåt väntar man på mensen och sen på ÄL igen. Livet försvinner nästan av väntan. Ibland börjar jag planera på en back-up plan och vad jag ska göra med livet om jag inte får några barn. Tänker att jag ska byta inriktning på jobb, börja resa kanske.
Men man kan inte ge upp! Om jag ger upp nu så är det jag själv som valt att inte få barn så jag tänker försöka tills det inte går mer. Då om det inte går får jag tänka ut vad jag ska göra istället. Nu får man bara bita ihop och vara glad varje gång man orkar resa sig igen och vara tacksam för vad man faktiskt har. Klyshigt kanske men vad annat kan man göra?
Styrkekramar till er flickor

? Hej! Sitter med tårar i ögonen när jag läser ditt inlägg, kan inte ens föreställa mig hur det känns. Jag har aldrig kommit så långt att jag lyckats bli gravid. Det måste vara helt fruktansvärt att gå spår långt son du gjort. Man får försöka att inte ge upp, även om det ibland skulle kännas lättast. Hur har du tagit dig vidare? Många många styrkekramar

Jag antar att du menade att citera mitt inlägg och inte ditt eget?
Jag kan säga att det är fruktansvärt jobbigt, tufft och svårt ibland. När min dotter dog trodde jag att jag skulle gå under. Men man kan ju inte bara lägga av utan man måste fortsätta och man överlever även något sådan hemskt, för att man måste. Det är bara några dagar till så har det gått precis ett år sedan Iris dog. Jag vill läka genom att få det barn som jag inte fick, tror att det skulle hjälpa en god del. Nu längtar jag bara till att bli gravid så jag kan börja oroa mig för graviditeten istället för att sitta och leta symptom som aldrig kommer.  Men det är såååå trögt!

Hur länge har du försökt bli gravid? Hur gammal är du?

Oj, sitter med telefonen och den lever sitt eget liv. Självklart skulle jag citera ditt inlägg:) Oh fy! Vet inte vad jag ska säga... :( kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas. Vi har försökt i ca 1 år. Min sambo är 23 och jag är 22. Hur gammal är du?

Ja fast då är ni ju unga ännu och tid finns! Jag är 35 och känner min biologiska klocka ringa i öronen. Använder ni er av ägglossningsstickor eller vad kör ni för metod så att säga? För när man har försökt i ett år så kan man få hjälp av fertilitetsklinik. Det kanske vore något? Jag står själv och funderar på att kontakta dem snart.