: vart skulle du dra gränsen för beskyddande i all välmening och överbeskyddande?

Hej Allesammans, 
Har varit tillsammans med min pojkvän snart tre år och har väl senaste ett eller ett och halvt åren reagerat på hans syn att som ensam tjej gå på promenader eller röra sig i vissa områden, eller rent allmänt efter en viss tid, med tanke på risk för att bli rånad, våldtagen etc. 

För att ta några exempel;
Han fråga mig, tror det var förra veckan, om vi hade något att äta hemma som han kunde ta när han kom hem från jobbet på morgonen varpå jag sa det tror jag inte men jag kan gå till willys (som ligger max 1 km bort) och köpa det som behövs, då han hade åkt typ strax innan kl. 18.  Det tyckte han inte att jag skulle göra ensam för att det var farligt ute så då strunta han hellre i att äta något än att jag skulle gå och handla själv (om kompisen inte hade lust att hänga med). 

Ett annat exempel utspelar sig idag, eller rättare sagt natten till idag, då han frågade om han skulle åka förbi hans kompis och vattna hans blommor innan han kom hem så vi slapp det på dagen. Jag sa då att det är bättre att du kommer hem och äter något och lägger dig, så kan jag ta en promenad framåt 11 - 12 och göra det. Vilket han inte heller tyckte jag skulle göra, trots att det var mitt på dagen, bara för att kompisen bor i ett sk. "problemområde". 

Detta är inte första gångerna jag fått negativa kommentarer om var jag tänkt gå eller hur dags jag tänkt gå utan det har skett flera gånger under ca. 1 - 1½ års tid. 

Jag anser väl att det kan anses vara okej att säga till sambon/tjejen eller annan kvinnlig bekant att jag tycker inte att du ska gå ut ensam efter typ 20 - 21 pga att det inte är säkert ute pga rådande samhällsklimat. Dock så anser jag att det är okej att vara ute till typ 22 eller något om man går med t.ex en tjejkompis, då det känns mer säkert då man inte är helt ensam. 

Självklart är valet ens eget även fast det känns fel att inte respektera åsikterna i vissa fall då man vet att personen är orolig för än och visst så kan samma sak hända mitt på dagen om man råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle, men lite intresserad av hur andra resonerar kring denna fråga.  

Så var skulle du dra gränsen för när en person är enbart beskyddande i all välmening för den är rädd om dig, och att när den är för överbeskyddande?