Anonym skrev 2013-01-17 16:40:44 följande:
Tragiskt är vad det är när man är slut på arbetsmarknaden som 40-50 åring eller om man varit ett längre dag som vid sjukdom och barnafödande. Det är ett gigantiskt slöseri med resurser, att folk först ska utbilda sig för att sen tvingas utbilda sig igen. Men så har vi en utbildningspolitik som är åt helvete också som mer handlar om att sysselsätta folk än att de ska få varaktiga jobb.
Därför blir tugget om att man inte är varselbar skrattretande men framförallt tragisk. Tragiskt för att man har en övertro på sin egen betydelse.
Alla kan varslas även företagarna och kungen även om förfarandet inte alltid är exakt detsamma så är följderna det. Och småföretagarna är ungefär lika säkra som en Fas3:a, när som helst kan det vända och då går det oftast snabbt och slutar med en tragedi.
Nej men hej Anonym!
Nu möts vi igen! Det är jag som är den icke-varslade personen som du haft ett gott *nåja* öga till länge.
Det är precis så här det är: Jag utbildade mig i unga år.
Därefter lätt medelålders, valde en lång högskoleutbildning då. Nu är jag faktiskt helt omöjlig att varsla.
Och när jag väl gått i pension, kommer jag att få många erbjudanden om att i alla fall komma in och jobba extra. För så här är det i vår bransch: specialkompetens är attraktivt.
Men egentligen började alltsammans i och med att jag beskrev hur vår Fas3:re trivdes med sina arbetsuppgifter, var en del i arbetslaget och glad att bli uppskattad för det h*n gör.
Så nu frågar jag dig: vad är ditt problem?