Är du skadeglad?:-)
Alla är vi ibland skadeglada. Frågan är bara hur mycket?
Alla är vi ibland skadeglada. Frågan är bara hur mycket?
Jag svarade nej på allt, så nu känner jag mig som en hycklare. Det är klart jag är skadeglad ibland - men det är ju när det inte går för bra för folk som jag faktiskt inte gillar :p
*funderar*
Jo, men kanske... När någon vän varit osedvanligt dryg i något avseende och det sedan gått lite (observera lite) småtokigt i det senare, då har jag nog fnissat lite.
Sedan är jag förstås öppet skadeglad när vardagsbestyr går åt pepparn för dem jag umgås med ibland, Som när sambon häller te i flingorna och sådant, men det tycker jag inte gills som äkta skadeglädje.
Tänker jag galet då?
Jag är vanligen inte skadeglad om inte den som råkat illa ut varit dryg först. Och jag kan tycka synd om även folk som jag har svårt för om de fått en riktigt orättvis smäll av livet.
Ingen förtjänar t ex långtidssjuka barn, hjärncancer eller att bli av med jobbet för att man står på sig när arbetsgivaren bryter mot avtal och regler. Några så elaka personer känner i alla fall inte jag.
Att misslyckas lite emellanåt kan däremot vara nyttigt och bildande för de flesta (inkluderat mig själv).
Fyra av fem.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen!
2/5
Jag är en sissy
3/5. Jag gillar skvallertidningar, för att se hur de får ihop rubriken med själva artikeln. Och flugor och spindlar dödar jag, liksom jag dränker getingar på grund av allergi.