m Anonym (Pi) skrev 2013-01-22 14:17:16 följande:
Tack för ditt svar !
Som jag fattar det av det där så kommer han ingen vart med att anmäla mig för umgängessabotage eller liknande, han bör ha någonting hemma hos sig vid oförutsedda händelser. Jag har aldrig någonsin missat att skicka med kläder, alltid skickat med två ombyten varje gång att han sen inte gillar kläderna kan jag inte göra något åt. Han vägrar ha barnen titt som tätt så hur skulle jag veta att han skulle hämta dom när han sagt ifrån. Jag ska försöka vara lugn och känna att jag gjort rätt denna gång, ska försöka att inte bry mig när han sätter igång och strider. Det är dock svårt när barnen lider av hur han beter sig, han struntar dock i det och menar på att det är mitt fel. Nu är det ena barnet som får lida, hans läxa är kvar hos pappan och pappan vägrar svara mig.
Jag får också kommentarer om hur fula kläderna är och tyvärr sägs det även till barnen...men det är inget han kommer nån vart med om han ska gå vidare med det. Det är jättejobbigt att höra för mig och det är framför allt jobbigt att höra för barnen. Tyvärr kan man inte göra mer än att fortsätta skicka med och försöka prata med barnen och säga att "pappa säger tokiga/konstiga saker ibland och det gör mig ledsen och jag förstår om det gör er ledsna med, men det han säger är inte okej att säga. Kläderna ni har är jättefina och det är inte pappas kläder och det är inte han som behöver tycka om dem." eller nåt i den stilen så de vet att det inte är rätt att göra så som pappa gör.
missat lite hur gamla dina barn är, jag utgår från att de är i lägre åldrar, men är de inte det så går det ju att prata med dem än mer "konkret" och säga som det är, de förstår.
Du gör rätt som skickar med lite kläder. Då har DU ditt på det torra och han kan aldrig få det till umgängessabotage. Det är så jag tänker. Om JAG gör allt som rätt så inte nåt KAN tolkas som att jag försvårar så får han tjata och gnata bäst han vill för jag vet att ha inte har något att komma med.