Du som lever utan barn - hur ser ditt liv ut?

Finns det ingen annan i min situation? Som vill leva sitt liv utan barn?

Favoritar

Nu har jag aldrig velat ha barn från början men jag känner mig aldrig ensam. Jag älskar mitt liv, friheten som jag ser att mina kompisar inte har, kan göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill och allt är så enkelt. Jag behöver inte krångla med barnen som inte vill sova på nätterna, eller äta eller som genomgår någon trotsålder. Det är svårt att veta vad man saknar om man aldrig har haft det. Man har tid att ägna sig åt sina intressen, gå kurser, res. Hela världen står under dina fötter!

Jag har alltid velat ha barn. Jag är 35 år gammal och jag har inte heller någon man. Och jag har givit upp hoppet om barn och familj. Så här lever jag mitt liv. Jag är egen företagare och jobbar sju dagar i veckan. Jag bor i ett hus, jag har inga djur. Jag tycker om att träna på fritiden. Jag har ett gudbarn som hälsar på mig ibland. Jag har inte speciellt många vänner. Jag längtar efter barn och man varje dag. Men jag har det bra själv.

Känner igen mig i det där. Jag har också skapat ett liv jag trivs med. Bor i eget hus, har ett bra jobb, aktiv fritid...men visst finns den där känslan där att jag saknar ett familjeliv. Men nu försöker jag se det från den andra sidan, det positiva. För jag trivs med mitt liv som det är idag. Även utan man och barn. Tänker att det inte skulle vara en garanti att tivas med livet fastän man hade en familj. Jag tror jag för min del söker ett sammanhang. Och en familj skulle vara den biten för mig, där jag hör hemma, där jag har min plats. Kan ibland känna idag att det inte är någon som skulle sakna mig om jag gick och dog. Det känns trist.... Saknar den där personen man kan vara helt sig själv med, bara en arm att sova på om natten.

Nu är visserligen tråden gammal och jag har inge aning om hur jag hamnade här (full). Jag misstänker att ni är kvinnor (ganska säker), Jag är man just fyllda 40 med sambo sedan ca 8 år. Vi har pratat ältat och diskuterat och kommit fram till att vi nog inte vill ha barn. Anledningen är nog minst sagt egoistisk.. dvs att man fortfarande skall kunna göra vad man vill när man vill. Vår räddning är att våra syskon skaffat barn och att vi får "it" därigenom så att säga.  Jag vill ändå säga att jag alltid är orolig för att min flickvän skall få det där "suget" för då vet jag att vi inte har någon framtid hur mycket vi än älskar varandra idag.

Fördelarna: är att vi har massor med tid att älska varandra och hitta på en massa kul. plus en massa extra pengar till detta

nackdelarna: Man vet aldrig hur länge det varar, jag har en släkting som dog barnlös och hon hävdade att det var det enda i livet som hon ångrade.  Tänk dock på att för lite som 20 år sedan så var det mer eller mindre obligatoriskt att skaffa barn för att ha ett acceptabelt liv (enligt andra). Det har lyckligtvis gayrörelsen upplyst oss om att så är inte fallet längre.       

Blir lite sorgsen när jag läser sådant, det finns en för alla det är jag hundra på. (Annars hade jag varit singel idag)

Vill du träffa någon så kommer du att göra det...förr eller senare.

Cheers up