Du som lever utan barn - hur ser ditt liv ut?
Jag börjar närma mig 40 snart, om några år. Jag har ingen man och inga barn. Har alltid velat ha barn och familj men nu när ingen man är i sikte ännu så får jag börja acceptera at det kanske inte blir barn för mig. NU börjar jag också tycka at det kanske är lika så bra att vara utan barn, att man lever ett friare liv då. Lugnt och skönt. När jag kommer hem från jobbet får jag göra vad jag vill istället för att kämpa med trötta och trotsiga barn, laga mat, diska, och så är det läggdags så man orkar följande dag igen. Börjar allt mer känna att det inte är ett liv för mig. Nu vet jag ju inte om det är så här jag känner då jag börjar inse att sannolikheten att jag ska få barn är minimal, en slags självbevarelsedrift.
Du som valt ett liv utan barn eller du som kanske hade hoppats på barn men inga fick - hur ser ditt liv ut? Är du nöjd? Är din partner nöjd? Vad gör du på din fritid? Är du ensam? Hur tänker du när du blir äldre?
Lite tankar skulle jag gärna höra, att man inte behöver se fram emot ett ensamt och kärlekslöst liv trots att man inga barn har.