Rädsla för puls under träning...

Att få puls innebär att ditt hjärta fungerar! Och att dess funktion håller på att förbättras! går det att logiskt komma runt ångesten med hjälp av tankar?

Du kanske skulle söka hjälp för panikångest och fobi istället? Det är snarare huvudet du behöver hjälp med, hjärtat är ju friskt.

Delvis. Det är som att en del av hjärnan[är logisk och vet. Men en annan del av hjärnan får panik o tycker pulsen är för hög eller för låg eller vad som. Tror det bottnar i kontrollbehov. Och pulsen kan man som inte kontrollera... Finns massa annat man inte kan kontrollera, fattar inte varför la fastnat på pulsen...

quote=68497364][quote-nick]Klycka skrev 2013-01-23 08:26:19 följande:[/quote-nick]Att få puls innebär att ditt hjärta fungerar! Och att dess funktion håller på att förbättras! går det att logiskt komma runt ångesten med hjälp av tankar?[/quote]

Haft hjälp sedan 16års-åldern. Är 25 idag. Som sagt lever jag normalt liv som alla andra nu. De enda jag inte fått ordning på är pulsgrejen.

Nä det är inte normalt. O nä helt klar blir jag nog aldrig. Men mycket av att bli bättre är att hitta egna vägar. Man kan inte bara vänta på att medicin eller terapi ska 'laga' en. Därför passar jag på att höra efter här om någon haft liknande eller bara har ett tips ja inte tänkt på än

Bästa sättet att bli av med en fobi (för det är vad du har) är att utsätta sig för det man är rädd för så man inser att det inte var nåt farligt. Men för din del med panikångest i bagaget skulle jag tro att det är bäst att göra det tillsammans med en terapeut och inte själv, du vill ju inte bli värre igen. Har du testat KBT? Det är väl mest den delen av psykologin som gör sånt här.

Vem som helst skulle bli fundersam om man aldrig tränat kondition i hela sitt liv och sedan drar iväg ut och springer det första man gör. Mitt tips är att du bygger upp långsamt istället. Börja med promanader i medeltempo och öka därifrån. Då bygger du både din kondition långsamt samt din tolerens för pulskänningarna. Ta det succesivt bygg långsamt. Dessutom får man massor av frisk luft :)

Känner igen mig hudet du säger, men började det nog när jag var runt tio kanske. Fick och ekg och allt har alltid sett bra ut. Kunde inte ligga mot kudden med örat för då hörde jag pulsen, men det blev verkligen bättre ( är 29 nu) och tränar ofta kondition nu jag vill bara säga att iaf den delen kan gå över. Jag har ingen förklaring till varför man börjar känna så, speciellt i så ung ålder, men som sagt så kan det bli mkt bättre Självklart så har jag andra saker jag tänker på, men vem har inte det

Härligt att höra att någon som känt liknande tränar kondition nu! o som ovan skrev låter det vettigt att utsätta sig för sin fobi samtidigt som man har hjälp!

Det finns helt säkert fler som känner som oss, men kanske tycker det är pinsamt eller så och vill inte prata om det, men att få ut det och ventilera så ofta som möjligt och gärna med en terapeut tex är bara nyttigt.

*väcker gammal tråd*
Men tänkte tipsa om att det finns en del träningsformer där du inte behöver känna eller ha hög puls för att få resultat, till exempel simning eller helt vanliga promenader :)
Kan känna igen mig i din rädsla ibland ts. Det går lite upp och ner beroende på hur livet ser ut och om jag är stressad i övrigt.

Känner igen mig otroligt mkt.. Är oxå rädd för att träna pga jag tror att jag ska dö när jag känner hjärtat jobbar.. vill hemskt görnq träna men de blir helt enkelt för ovehagligt...

'kul' att höra att det finns flera!! Men! Det går att komma över. Nu när jag fött Lilla sonen fick ja som en knäpp i skallen. Det fick vara nog! Jag ville inte sitta i soffan när jag är 35 och säga nej till barnen som vill ut o leka. Ja vill inte gå upp mera! Jag vill inte få alla överviktssjukdomar! Så jag gav mig ut. Intervalljoggade o promenerade först. Igår sprang jag mina första 5 km i sträck. Stolt som satan! 3 första gångerna trodde jag att jag skulle dö och att hjärtat skulle få nå totalfel. Men det gav sig i takt med att konditionen blev bättre! Ut och prova! Det är bara våra hjärnor som spökar! Låt inte hjärnorna styra vår framtid!

Hej , kul att jag hittade denna tråd även att den är 2 år gammal , snart 3. Jag har haft problem med exakt som denna person som skapade tråden hade/har. Jag till och med slutat gymma : / och slutat med löpning. Jag vet att detta är en fobi och jag får inga panik attacker av att tro att pulsen inte ska gå ner, för jag hittat en teknik kallad TAPPING sök på det på youtube. Det hjälper , men jag är lite feg , men ska till min psykolog på måndag och prata om detta igen. Hon sa till mig , trotsa det så märker undermedvetna hjärnan att det inte är farligt. Och min kropp är frisk gjort alla tester. Nu går jag promenader snabbt jag är lite överviktig. och vill gå ner innan jag börjar löpspringa. Men jag lärt mig också att observera vad som triggar en oro känsla som leder till ångest som kan ge en panik attack. Tänk de människor som inte ens vet varför de får panik attack. Vi har kommit långt som vet vad som triggar den. Det är som sagt att man ska utsätta sig för situationen. Och andas djupa andetag via näsan och släppa ut via munnen. Och säga , det är inget farligt. Men jag ska ut sätta mig för gå i trappor för att få hög puls med pyskologen :P ska bli kul hnehe

Hej. Jag vet att denna tråden har några år på nacken men jag är väldigt nyfiken på att höra har det har gått för dig? Om du kunnat börja träna konditionen?

Jag har sedan 7-8 års ålder lidit av ångest och även starkare panikångest i flera år och får mycket hjälp men vågar fortfarande inte träna.

Det blir ju en ond cirkel med då pulsen lättare triggas igång när man t.ex går i trappor och liknande. Så varje gång jag går upp till 3:e våningen där jag bor i lägenheten så blir jag rädd. Svårt att förklara för andra men känns som att du kanske kan förstå.

Hör gärna av dig om du läser detta.

Kram

Ja hur har det gått för ts?

Tänker att man bör ta detta som andra fobier som ju går att komma över.

Köp en pulsklocka och jogga/gå till pulsen kommer upp tills där det känns jobbigt säg 140bpm, sen stannar man i det tills pulsen går ner. Och förhoppningsvis överlever man och märker man att det inte var farligt. Sen upprepa några gånger till det känns bra och sen utmana med pulsen till 150 och så vidare. Borde funka väl?

Hej.
Jag vill börja med att säga att jag vet att detta inlägget skrevs för ett bra tag sedan men jag vill så gärna veta hur det har gått för dig?
Jag har själv panikångest med stor rädsla för att dö i hjärtinfarkt varje dag och en del andra fysiska sjukdomar men det är hjärtat som jag är mest orolig över.
Har gjort EKG och tester sedan flera år tillbaka så jag vet egentligen att jag inte är sjuk fysiskt. Men som du säkert förstår så får man övertala sig själv varenda dag att *Jag ska inte dö idag.

Men jag tänkte också att om du fortfarande har dessa problemen så kanske vi kunde talas vid. Det är ju väldigt få som förstår och jag vill verkligen bli den människan jag egentligen är och sluta identifiera mig med att Jag är den där tjejen med panikångest alltid. Så kanske om vi slog våra kloka huvud ihop så kanske vi kunde hjälpa varandra. Peppa varandra och kanske till o med träna tillsammans om vi nu inte bor för långt ifrån.

Förlåt för det långa meddelandet men det var skönt att hitta någon som verkar förstå hur jag mår.

Hör gärna av dig.
Med vänlig hälsning Jessica