Svåger och svägerska mobbar för min skånska dialekt

TS  måste få en annan vinkling på dialektfrågan än hon hittills fått i tråden. Naturligtvis ska man inte behöva bli hånad, uppfostrat, men talar hon nu en bred skånska som avsevärt skiljer sig från rikssvenskan så har hon ett ansvar för att göra sig begriplig. Det är ju orimligt att omgivningen ska gissa vad hon säger. Nu talar jag inte om det estetiska värdet utan det faktum att hon inte når fram med sitt budskap.                                             Det ansvaret ligger alltid på den talande! Man måste tala så folk inte missförstår!                                                                                                                Jag kan tala för mig själv, jag föddes i Västra Götaland, ett samhälle där en väldigt bred, oerhört "bonnig" dialekt talades.                                           Jag flyttade senare till Göteborg och kom även att arbeta på Kungsträdgårdsgatan i Stockholm inom mitt yrke, bank och finans. Givetvis fick jag slipa av min dialekt för att bli tagen på allvar, för att mina åhörare skulle förstå mig när jag höll föredrag och inte minst för att undvika att bli betraktad som en bondkomiker. När man studerar på universitet, språkliga discipliner,  betonas "register" i hög grad, det gäller både uttal och vokabulär. Den som öppnar munnen har ett ansvar för att budskapet når fram!  En vårdad skånska kan eventuellt passera, men här verkar ju orden ha förvrängts till oigenkännlighet. Även om det inte var gjort med finess tycker jag nog att TS släktingar gjorde rätt; man kan ju inte bara nicka och le när man inte förstått. Ansvaret, återigen, ligger på TS att hyfsa sin dialekt, möjligtvis med hjälp av en logoped. 

Här behövs information, det tycks just inte som om menigheten här på FL äger språkkunskaper, de verkar inte direkt vara polyglotter.                                                                                                                      Jag är trespråkig, behärskar även några dialekter på främmande språk, men aldrig någonsin skulle jag besvära mina åhörare med cockney eller Berlindialekt! Man talar naturligtvis standardspråk var man än befinner sig. Någon i tråden ansåg att det är åhörarnas bristande språkkunskaper som är problemet, men det är det inte. Det är avsändaren av budskapet som ansvarar för att det går fram. Hur skulle undervisning annars kunna bedrivas? Radio och TV har hittills varit mycket strikta, rikssvenska eller högsvenska ska talas. Det är numera i sin ordning att låta en regional språkmelodi tona fram, men vokabulären måste vara fullt begriplig och enlig svensk standard.                                                                                                  TS har ju till och med gjort sig till ovän med sina släktingar på grund av denna inbillade oförrätt! Hon borde uppsöka dem, be om ursäkt för sin rotvälska och försäkra dem att hon nu tar nya tag och börjar träna rikssvenska. Prosodin kan ju behållas men vokabulären måste vars förståelig. Rent allmänt: Talar man med människor som har hörselnedsättningar eller personer som inte har svenska som modersmål är det extremt viktigt att tala tydligt, högsvenska! 

Hin håle är på alerten, han gör sig förtjänt av sitt epitet. "Google insticksmodell," vad är det? Vi som har fått lite bildning behöver inga dylika kryckor. Nåja, han är ute efter att provocera, det må vara hänt. Hans senaste inlägg avgör saken för min del,  jag tar farväl av Familjeliv eftersom nivån på inläggen är så låg, inte alla, men många. Skulle inte jag behärska mitt modersmål? Jag är som sagt trespråkig, jag kan undervisa "Hin håle" i sociolingvistik, på flera språk, men dessvärre tror jag inte han är mottaglig, det är nog mestadels teflon under kepsen.

Kärnfrågan är gissningsvis överspelad vid det här laget, TS har säkert följt rådet att anstränga sig  för att göra sig förstådd; att slipa av vissa kanter rent språkligt. Återigen: Den som har ett budskap har också ansvar för att det når fram. Dialekter kan man värna om, men rikssvenska måste man behärska när man lever och bor i Sverige.                                                                                                      Det som slår mig med detta forum är tonläget; alla skrivbordskrigare som i skydd av sina skärmar häver ur sig otidigheter. En av dessa dristade sig till att påstå att jag "använder ett språk jag inte behärskar" när jag skrev normalprosa. Nåja, vederbörande kanske hade svårt att hänga med, djupsömn under gymnasieåren. Jag är medlem i andra FB-grupper, några utländska, och jag kan garantera att där är tonen mycket trevligare.