Hej! Jag vet inte riktigt vart jag skulle lägga den här frågan men jag undrar iallafall om nu har visat sig att barndomen har att göra med om man blir psykisk sjuk när man blir äldre men hur kommer det sig att det bara är ett antal som blir så pass psykiskt sjuka så dom t.ex. dödar folk jämfört med alla andra som har växt upp i fel miljö men ändå inte blir psykiskt sjuka? :S
Hej!
Det är en väldigt komplex fråga du ställer och jag ska försöka säga vad jag anser om detta.
Det är väldigt många som har haft en svår barndom. En svår barndom leder mycket sällan till att man dödar andra människor. Däremot kan man lida av det på många andra sätt.
Psykisk sjukdom är ofta men definitivt inte alltid ärftlig men ändå något man fått i sin genetiska uppsättning.
Även psykisk sjukdom leder mycket sällan till att man dödar någon annan.
En kombination av dessa två faktorer, svår barndom och psykiskt sjukdom, kan naturligtvis öka risken för att man vidtar en sådan handling som att döda en annan människa. Det krävs sannolikt en brist på såväl inre som yttre gränssättning när man begår ett sådant brott.
Eftersom det lyckligtvis är så pass ovanligt även bland dem som har båda dessa olyckliga kännetecken har det varit svårt att sätta fingret på dem som ligger i riskzonen och framförallt dem som genomför en sådan handling i verkligheten och skilja ut dem från andra med samma bakgrund men som inte är farliga för sin omgivning.
Härutöver finns det människor med allvarliga personlighetsstörningar,som inte betraktas som psykisk sjukdom, som i sin personlighet har uppenbara brister i sitt empatiska förhållningssätt och därutöver etiska ställningstaganden som innebär att de i egna ögon gör människorna en tjänst när de dödar. I den här kategorin finns ganska många som utan olycklig barndom och utan egentlig psykisk sjukdom är beredda att ta andras liv.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark