9 missfall - sen fick jag veta varför
Hej!
Jag är ny på att läsa på om detta med immunproblem. Läste lite om det för några år sedan men det var innan vi började med IVF och nu har jag mer kött på benen så att säga.
Vår IVF-historia ser ut som följande:
Många äggblåsor, inte lika många ägg, dålig befruktningsgrad. Får de ut 12 så kanske 6 blir befruktade, 4 överlever och 2 lever efter två dagar. Dåliga äggkvalitet helt enkelt, som dels kan bero på överstimulering, eftersom jag typ alltid blir överstimulerad (väldigt känslig mot mediciner och de lär sig aldrig....). Äggen är mycket fragmenterade och cellerna innehåller dubbla kärnor. Äggen delar sig långsamt och har jag tur så får jag tillbaka 4-celliga ägg, även om de ofta är 3-celliga. Äggen har dock blivit bättre för varje IVF vi gjort, från att första gången vara katastrofdåliga, vilket ledde till att det försöket inte räknades, till sista gången där äggen blev bäst hittills.
Jag kommer från en släkt som är mycket fertil. Aldrig att någon haft problem med att skaffa barn, så detta känns så helt otroligt mysko. Läkarna säger att jag är som gjord för att bära barn, att jag har mycket god äggreserv och därför funderade man på om det var min sambos spermier det var fel på. Därför gjorde senaste försöket med delvis donerad sperma. Det som gjordes var att jag plockades på ägg och hälften av äggen befruktades med sambons spermier medan resten av äggen befruktades med donerad sperma. Resultatet blev katastrof med de donerade spermierna och "bäst hittills" med sambon spermier. Därför antog man att det var mina ägg och inte sambons spermier det är fel på... Frågan är om det verkligen är sant... Pga detta skulle vi få göra äggdonation men helt plötsligt ändrade man sig och sa att eftersom resultatet med min sambos spermier blev så mycket bättre än med de donerade spermierna så får vi inte göra äggdonation längre utan de satsar på ett sista försök med mina ägg, vilket jag känner är helt meningslöst men eftersom vi får göra det gratis, så är det väl bara att köra på det.
Jag har även funderingar kring själva ruvandet. Två dagar efter äggplock återförs äggen. Jag ruvar i två dagar och sen händer det; jag får mensvärk,, VARJE GÅNG! Den är "plågsam" och pågår fram till dess att mensen kommer, exakt 12 dagar efter återföring. Om jag bara hade gjort insättningar 2 dagar efter äggplock så hade jag trott att mensvärken berodde på äggplocket, MEN eftersom vi varit en vända i Tjeckien också och gjort en embryoadoption och då alltså inte gjort ett äggplock innan insättning så vet jag att det inte är äggplocket som gör detta.
Under våra år med IVF har det även blivit så att min kropp blivit överkänslig på alla sätt och vis. Inte nog med att jag reagerar starkt på alla mediciner så har kroppen även blivit så sprutkänslig att jag måste ta bedövningssalva innan spruttagning eftersom jag annars inte står ut med den smärta som uppstår i huden bara nålen försöker tränga igenom huden. Ofta hjälper inte heller bedövningssalvan utan jag får utstå smärta ändå, även om den inte är lika kraftig som utan bedövningssalva
Allt känns så fel, det känns som att det är något mer än att jag har fel på mina ägg, men jag vet inte vad. Det känns som att jag greppar efter halmstrån, men någonting är fel, men jag vet inte vad. Kan det vara immunologiskt eller är det något helt annat? Till saken hör att min sambos spermier inte är de bästa, de är långsamma och få, men han har tre barn sedan tidigare (dock över 10 år sedan yngsta föddes), men med tanke på att vi försökt få barn i 9 år nu och hans äldsta blev till mindre än tre år innan vi började försöka så tvivlar jag på att det enbart är hans dåliga spermier som orsakat alla dessa år utan att lyckas.
Hjälp mig någon, vad tror ni? Ska vi fortsätta satsa på embryoadoption och tro på att det är mina ägg det är fel på, eller är det någon mening med att lägga många tusen på att utreda huruvida det är immunologiskt eller ej?
Nä, skämt åsido, men pengarna går åt, så måste jobba ihop lite pengar först så tar vi en vända till Aten sen. Samtidigt som jag vill att de ska hitta något, så hoppas jag förstås att vi bara haft otur. Samtidigt har jag under många år haft en känsla av att det är något mer, så kanske jag har rätt. Bara att hoppas att vi snart hittar vad som är fel och att det går att åtgärda.