• Gnozza

    Limöra/ Glue ear?!

    Är det någon som har erfarenhet av sk. Limöra eller Glue ear? 
    Någon som i så fall kan berätta hur deras barn var innan ni fick veta att det var Limöra och hur det gick sen?
    Någon vars barn haft Limöra men som det inte synts på förrän man gjort en operation och upptäckt det då? 

    Någon?? 

  • Svar på tråden Limöra/ Glue ear?!
  • sabiha

    hej gnozza;
    hur gick op:en?? hör han bättre nu?? ha det gott så länge...

  • Gnozza

    Hej!
    Ledsen att jag inte skrivit här. Op gick bra. Han var så duktig vår pojke. Men allt såg bra ut. Hade lite vätska bakom vänster trumhinna men han var sjuk i feber och förkylning veckan innan op så det berodde troligen på det sa läkaren. sen hade han lite nedsatt hörsel på det örat men det var pg.a. vätskan. Och den lilla hörselnedsättning han hade gör man inget åt för den är så pass liten sa läkaren. Och det skulle inte vara något hinder för att talet inte skulle komma igång. Visst, vi är såklart glada att allt såg bra ut och att allt gick bra. Men nu fortsätter ju funderandet och man tänker. Alla säger att man inte ska tänka så mycket på det eller ta ut något i förskott, men det gör man :/ jag är en grubblare, iaf när det gäller såna här saker, det är mitt sätt att hantera det på. jag måste få tänka! 

    Vi ska göra om op efter sommaren för att kontollera att vätskan är borta. Annars blir det rör då antagligen. Han fick inte rör insatt nu eftersom läkaren bedömde att det inte behövdes eftersom han hade bra resultat på höger öra om det lila som var på vänster var inget de åtgärdade. Läkaren sa att många barn har lite vätska bakom trumhinnan när de komer in för undersökning och det brukar försvinna av sig själv i de flesta fallen, men ibland gör det inte det. Det är därför vi ska tillbaka efter sommaren och se så att allt är helt borta, annars åtgärdar dom det då. Vi skulle höra av oss om vi märkte att sonen fick sämre hörsel innan sommaren var slut för då fick vi göra nästa operation och undersökning tidigare. 

    Hur går det för er då? Har din son blivit opererad än? 

  • sabiha

    vad bra att det inte är nåt fel på öronen så slipper ni den biten iallafall. har ni börjat med utreningen? vi har ännu imte fått ngt fast tid men det blir med största sannolikhet i slutet av feb el i början avmars. sonens utredning börjar under våren och det hela tar ytterligare 1-1,5 månad så inom ett halvt år kommer vi veta vad som vad:) att vänta är värst. oro, hopp och förtvivlan sliter ut en ordentligt som förälder.

  • Gnozza

    Ja det är skönt att veta att det är bra iaf. Ok, då har ni lite väntan kvar :/ det som är jobbigast ja. Vi ska ju eventuellt starta utredning i maj, när sonen är 2,5 år. Barnpsykologen sa att det är inte ens säkert han får en diagnos eftersom det är ganska många kriterier man ska uppfylla för att få diagnos. Så man ska inte vara orolig och rädd inför utredning sa hon. Det kan ju låta ganska stort och oroande, det tycker jag iaf. 

    Något som jag också tycker är jobbig är folk runt omkring oss, familj, släkt. Dom verkar ta så lätt på det, när jag som förälder tar det ganska tungt och allvarligt. Visst, jag försöker att också ta det som det kommer men jag kommer ju bli otroligt ledsen om det skulle visa sig att sonen har autism. Missförstå mig rätt, jag älskar ju honom precis lika mycket oavsett med eller utan autism, men det är ju inget man önskar åt sitt barn :(

    Men det är precis som att dom drar öronen åt sig, iaf dom som har barn som inte har någon/något försening (funktionshinder). Dom säger t.ex. Ja men det löser sig och det , eller så säger dom inget alls. Dom kan diskutera allt annat men den biten, om att sonen eventuellt skulle kunna ha autism, eller något annat hinder, nämner dom inte. Och tar man själv upp det så säger dom bara, ja usch, det skulle ju vara tråkigt om det är så. Det är precis som att det inte bekommer dom, utan så länge det inte är deras barn som är drabbade så spelar det inte så stor roll. Jag blir så ledsen. Ibland tror jag bara det är mig det är fel på som reagerar på det sättet. 

    Något som också är jobbigt är att träffa andra som har barn som redan pratar, eller kommer bort på släktkalas och folk kommenterar, kan han inte prata än? varför gör han si, varför gör han så? Precis som dom måste analysera honom hela tiden. Det finns ju barn som inte börjar prata förrän dom är mellan 3-4 år. Men det är så olika och alla barn kan så olika mycket.

    Ja, denna väntan och undran, det tär på en. Det är så mycket som hänger på just det här med att han ska prata. T.ex det här med potträning. Hur förklarar man för ett barn varför han ska sitta på pottan mm om han inte verkar förstå. Han förstår ju lite av det vi säger men långt ifrån allt. Han kommer ju med största sannolikhet bli arg och ledsen om vi sätter honom på¨pottan och han inte förstår varför och vad vi säger :/  
    Jag vill ha svar nu, det hade varit skönt!
     

  • Gnozza

    Ja det har den. Eller vi har varit på bedömningssamtal. Så vi ska ha första mötet i slutet av maj, och sen därefter rullar det på :( Jag mår så otroligt dåligt och allting är så upp och ner just nu. Vet inte om det bara är det som gör mig ledsen eller om jag håller på att bli deprimerad eller något, för jag känner mig bara så ledsen hela tiden. 

    Hur går det för er? 

  • sabiha

    ja vi börjar också slutet av maj. jag fick tiderna 29:e maj börjar den och 18:e juni ska de tala om för oss vad de har kommit fram till. mina känslor är som berg och dal bana. vissa dgr är jag för ledsen andra dgr mår jag bättre men jag mår aldrig så bra som förut:( det är typ ett ständigt ett svidande sår mitt i hjärtat hela tiden. det lär man vänja sig vid så småningom förhoppningsvis!!
    hur är din son? vilka symtom har han?
    min fick rör han hade mycket vätska i öronen nu har han i alla fal normal hörsel:)

  • Gnozza

    Ok. Vi har inte fått något slutdatum än.  Jag et precis hur du känner. Den ständiga oron. Att inte veta är jobbigast. 
    Skönt för er att han fått rör i öronen!

    Min son har en del symptom men han är ändå väldigt med. Men han har bristande ögonkontakt, slår sig själv på bröstet ibland vid vissa situationer, "viftar" med fingrarna, blir ledsen om hans rutiner ändras typ (det har kommit mer den senaste tiden), pratar inte alls, säger inte ens mamma eller pappa, inte ett endaste ord, förstår ytterst lite av det vi säger. Det han förstår är det hans ett oss göra och på sätt lärt sig. Men han kan inte göra något på uppmaning, t.ex hämta något om vi ber honom om det. Ja jag vet inte, det finns mer men kan inte riktigt tänka klart just nu.  Jo, han snurrar runt i cirklar ibland. Han är inte så väldigt intresserad av andra barn utan vill helst inte se dom, så tolkar vi det iallafall. 

    Hur är din son? vad har han för symptom? 

  • sabiha

    talet har inte utvecklats som den ska. han kan en del ord men han använder dem i nödfall nästan. han följer uppmaningar ibland mest på sina egna villkor. han är intresserad av saker inte så mycket på människor. förstår en hel del och ofta känns det som han kan mer än vad han visar. dålig ögon kontakt. han ibland går på tå också. han leker inte så mycket med barnen men han stör sig inte heller på dem. han är också i sin egen värld men ändå är med...

  • Ajna50

    Hej, jag fick göra hål på trumhinnan i förrgår och det visade sig vara limöra. Har varit täppt 3 veckor. Hade ont senaste veckan av trycket. Nu släppte det. Hör väldigt dåligt, så det måste vara svårt för barn att höra. Jag hör bara på nära håll om man pratar högt. Känner mig instängd i en burk. Läkaren sa att hålet läker på 3 dagar. Det andra örat ville han vänta med för säkerhets skull. Jag är 52 år. Har aldrig varit med om detta tidigare. Dock 3 öroninflammationer.

    Önskar er allt gott!

Svar på tråden Limöra/ Glue ear?!